Nästan dagligen har vi samtal om ett barn som Herman är mycket förtjust i men som har lite problem med att sitta stilla och andra kognitiva svårigheter. Det blir så mycket avundsjuka och jag försöker vara pedagogiska mamman. "Jag vet att det känns orättvist att han får leka med leksaker på samlingarna men tänk så jobbigt det måste vara att vara ett barn som INTE KAN sitta stilla?"
Och känner att vi är mil från "den där jobbiga ungen får du inte leka med, han är dum".
Tycker nog att vi kommit rätt långt sen vi var barn, när det gäller förståelsen för att vissa faktiskt vill men inte KAN.
Skolan verkar ha en bra påverkan på mitt lilla barn för övrigt, häromdagen kunde han helt plötsligt läsa. De har inte ens börjat öva på bostäver och han har knappt varit intresserad av att skriva sitt namn innan, men nu läser han ord med två och tre bokstäver i. "Jag bara lärde mig det, själv" säger han. Och nu vill han öva varje jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar