Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är.
Som jag älskar novembermörkret. Det finns något tragikomiskt i att det knappt blir ljust. Att vi knappt har någon belysning i huset pga spänntak på hela nedervåningen hjälper in till. Vi har massa taklampor som vi inte kan använda och att köpa lampor är nog till och med tråkigare än att... ja jag vet inte, lampor ÄR det tråkigaste jag vet. För det finns en miljard modeller, de som är coola och fina är så dyra att plånboken fuktas i ögonen och de billiga ser äckligt massproducerade ut.
Men återigen, jag älskar den här årstiden. Som en segdragen torsdagskväll spänner sig november ut över 30 dagar. Jag älskar torsdagskväll, det har alltid varit min favoritstund på hela veckan. För man har inte riktigt helg, men är lätt i sinnet och det är bara en liten fredag ivägen för helgen.
En mörk torsdagskväll, som man kan vila och ta det lugnt på. Tid för eftertanke. I väntan på ljusare tider.
(Jag fattar att psalmen i början inte handlar om november, men jag väljer att tolka den så)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar