Vaknade till nyheten att en förälder till en gammal klasskompis plötsligt gått bort. Vi gick i parallellklass i nio år och i samma klass i gymnasiet. Han har liksom alltid varit där i periferin, en som folk delvis gjort sig lustig över och många haft en åsikt om. Han kände alla och alla visste vem han var.
Jag tyckte oftast i min ungdom att han var störig och för mycket. Men med vuxna ögon och några levnadsår i bagaget kan jag känna att han var rätt unik. Och att ingen människa har nånsin levat eller kommer att leva som hyste sån kärlek till Holmsund som han gjorde. För det har han all min respekt. Och var han är är idag så är det lite sorgligt att han inte längre får vara där, i Holmsund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar