Hade lite på känsla efter den där första intervjun att jag inte skulle gå vidare. Sen var jag ute på en stressad lunch efter ett läkarbesök en måndag för två veckor sen och sprang på tre av fem olika chefer från mitt gamla jobb på olika ställen, bland annat den chef som hållit I intervjun. Det var även han som höll i mitt avslutningssamtal. Vi pratade lite om mitt nya jobb, han undrade om jag trivdes och jag sa som det var, att jag trivs så himla bra. Det är en arbetsplats som passar mig bra, folk är ambitiösa, inte missunsamma och vill samverka. Och i ärlighetens namn inte lika gnälligt, sa jag.
Han sa att han kunde tänka sig det, och menade nog att det är svårt att hitta en arbetsplats med den nivån av gnäll och ältande som förekom på den som vi delat. Dagen efter fick jag ett mail om att jag inte gått vidare och det var säkert en slump men jag kände att han gillar mig och vill att det ska bli bra. Säkert hade han lite dåligt samvete över att behöva skicka det meddelandet men blev glad att höra att jag trivs så bra. För det gör jag. Nu återstår bara att hitta en tillsvidaretjänst innan juli tar slut. Men det löser sig nog.
Och blev jag besviken? Nä inte så värst. Jag behövde söka för hade ångrat mig annars. Men kände också att det var så himla olägligt nu när jag äntligen tagit mig därifrån. Ja, jag blev lättad mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar