Jag var på aw igår med ett gäng som jag både jobbade med för över 10 år sen och även delvis hade jobbat med senare också, men gemensamt för alla var att vi passerade samma enhet någon gång under åren 2013-2016. Så mycket glädje och sorg som passerat under broarna sen dess. På den tiden hade vi så roligt, både på jobbet och utanför. Sen har så mycket hänt. Vänskaper som tagit slut, hopp som grusats om livet som man ville ha... livet helt enkelt. Men igår sågs vi iallafall allihop och de som inte längre umgicks sträckte ut en hand och liksom ville stryka streck över gamla besvikelser och det var så trevligt och en sån stark känsla av nystart.
Jag kom dessutom dit med känslan av att ha blivit pressad genom en köttkvarn långsamt under hela veckan, så stressad att jag tror min menscykel blev påverkad och att min vanligtvis rätt lugna endometrios blossade upp till vansinniga nivår. Ett tecken på att så som vi haft det senaste tiden är inte hållbart. Nu tror jag iförsig att det var okej för min del fram tills jag sökte det där jobbet och mentalt kastas mellan hopp och förtvivlan var och varannan minut. Men jobbsituationen som iförsig är bland det mest stimulerande jag nånsin gjort tar ut sin rätt, det är så vansinnigt mycket att göra och just nu är vi väldigt få som roddar en orimlig arbetsbörda. Även om det också är roligt!
Att få umgås med ett kärt gäng tjejer, att minnas hur roligt vi hade för tio år sen och duscha hjärnan med bubbel, det var iallafall precis vad jag behövde för att få en rejäl reset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar