Karins klagosång fortsätter...

Ja alltså, jag skrev ju nyss. Men jag har verkligen inget att göra förrän Simon far till jobbet då jag kan rumstrera om så mycket jag vill.

Men en glad sak är att kusin Jonnie ska komma och hjälpa mig i morgon bitti med att flytta skräpmöblerna. Ett par extra händer till det idiotgörat känns mycket bra!

Jag har idag inhandlat två undersänglådor som jag ska ha som garderob eller bara extra förvaring och en vga-kabel så jag kan fläska ihop TVn och datorn och känna mig som en del av 2009-talet.

En sak jag inte kommer sakna är Simons dator som älskar att ta över allt ljudutrymme i detta rum. Tinnitus i all ära, men den där datorn är snäppet värre! Den brummar och brummar, dag som natt.

Jag vill bara att imorgon ska vara över, jag vill lägga mig och sova i morgon och känna att saker ligger mer eller mindre där de ska och ha ont i hela kroppen efter kånkandet. Det var lättare att flytta när man inte hade några saker, men jag är fortfarande nöjd med mitt spartanska möblemang som jag har införskaffat sen jag kom hem för två år sen. Eller nu skojar jag, mitt möblemang är inte ens ett år gammalt för allt jag hade på Ålidhem är utbytt, förutom sängarna då men de ska bort de med. Såvida ett rum på 21 kvadrat ser fint ut med en 180-säng men det tvivlar jag på. Ska nog sälja iväg dem och köpa en fin 120 säng när ekonomin ser bra ut.

Hmm, nog nu.

Min flytt.

Första skoldagen idag, men det var svårt att fokusera på studierna. Jag satt mest och funderade på praktiska arrangemang när det gäller flytten, när blir det bäst att städa, när behöver jag hjälp med vad och av vem? Ikväll ska jag hinna med det mesta av flyttstädningen som jag har kvar, så fort Simon far ut och jobbar vid 21-tiden.

Jag börjar med flytten redan vid åtta i morgon bitti och tar ledigt från skolan eftersom jag ändå inte kan koncentrera mig förrän allt är gjort. Då ska jag fokusera på att gå fram och tillbaka mellan Istidsgatan och Rullstensgatan så fort jag fått mina nycklar. Sen ska jag bära ner alla skitmöbler från bostaden som tyvärr står och skräpar i mitt rum till mitt nya förråd, och sen gå några varv fram och tillbaka tills mitt på dagen då Nettan kommer med bil och kan köra lite större grejer. Vid middagstid kommer Peter med skåpbilen och hjälper mig med möblerna härifrån samt hämtar min hylla och Simons säng från Frida. Köra tillbaka hit med allt och förhoppningsvis går allt smärtfritt och enligt planeringen. Ska försöka få mamma eller pappa att frakta TV:n hit i morgon kväll samt hämta keyboarden som Martin vill spela på.

Nu ska jag ner till stan och handla lite förvaringsgrejer från Clas Ohlson så att det är fixat till i morgon.

Just nu känns det mest jobbigt, jag önskar att jag fixat så jag kunde få nycklarna idag och bara komma igång, denna väntan är ju faktiskt helt värdelös. Särskilt när mr Nattjobbare ska sova hela dagen och därmed måste jag tassa runt på tå för att inte väcka honom och kan inte göra mycket alls. Men nu stan!

Piteå idag!

Idag åker jag till Piteå och hälsar på. Det ska bli himla roligt hoppas jag!

Nu kommer vi knappt ses mer, jag och Simon. Han kommer hem först på måndag och jobbar natt den dagen. Sen flyttar jag på tisdag. Jag kommer sakna mycket med vårt förhållande, men jag kommer inte sakna alla vardagsbesvär. Och vardagen måste ju funka, annars är ljusglimtarna inget värda.

Så det känns som att vi gör rätt, men lite sorgligt är det ju. Men jag känner att jag har kommit över det värsta under de veckor vi har haft, nu blickar jag bara framåt. Det känns mest bra iallafall och det är ju en indikation på att det är rätt.

Haj!

Lönedag idag. Jippi! det är riktigt skönt att äntligen ha pengar igen, man man behöver ju inte gå lös på bankkontot för det.

Idag har jag hjälpt Nettan att flytta in i lägenheten med Malin, och jag är förundrad över hur mycket saker en människa som är så ung kan ha! Jag är rätt glad över att jag har så få flyttlådor inför denna flytt, dessutom är det mest skitsaker ändå. Nu vet jag mer om mitt studentrum också för det ligger i samma korridor som Malin bodde i. Tydligen är väggarna inte aprikosa utan snarare beiga sa hon. Jag hoppas! Sen har jag fått veta att man har tillgång till en halv kyl/frys var. Det var ju vad jag trodde eftersom jag sett planlösningen men nu vet jag! Och ett köksskåp var, så det är inte fy skam. Sen fick jag lite inredningstips till hur man sparar plats och det känns som det kan bli ett trevligt men kompakt living framöver. Jag tror iallafall att jag kommer trivas, allt är väl bättre än här just nu. Bara flytten går smärtfritt och jag får installera min nya fina tv så är jag nöjd! Och bygga ikeamöblerna som står i sina kartonger hos Frida. Jag gillar nya grejer!

Imorgon ska jag klippa mig... nytt liv, ny frisyr. Jag känner för att göra något roligt med håret denna gång. Kanske lite lugg och ganska mycket kortare. Jag är så less på att aldrig kunna ha utsläppt hår utan att få värmeslag och kliande rygg.

Sådärja.

Vaknade 6 i morse av att jag antingen fortfarande var full eller bara kissnödig. När jag la mig igen ringde Simon och ville prata en stund, sen somnade jag om. Jag kände mig inte så bakis när jag vaknade igen klockan 9 och gick ner för att äta frukost och dra mig ut för att plocka hallon. Lite illamående och fortfarande uttorkad insåg jag att regnjackan som jag hade till skydd för snår och brännässlor inte var någon bra idé. Det var gassande varmt och jag förlorade vatten i rasande takt. Och så var alla hallon sådär konstiga i formen så jag gav upp det första stället. Plus att det är totalt omöjligt att klättra efter klippväggen genom snåren. Jag cyklade vidare på vägen till Revet där Butstigen börjar. Det var där vi såg så många hallon igår och det var rena himmelriket. Inga snår, inga brännässlor, bara platt mark med glesa buskar fullproppade med hallon!

I slutändan blev det bara 700 gram hallon, men det räcker gott och väl till sylten jag behöver för att baka hallongrottor, kanske världens godaste småkaka! Sen blir det grillad entrecote till middag. Ibland har man det bra!

Jooo.

Jag ligger i bäddsoffan här i Holmsund och gillar tråd och sladdlösheten. Fan vad lyx!

Idag har vi varit och ätit på Allstars, jag mamma och Martan. Iförsig började morgonen i Holmsund med långprommis men det börjar bli vardagsmat nu. Men i vår åtta km promenad runt Buten såg vi faktiskt en huggorm, eller rättare sagt, jag såg en huggorm för jag har inte drabbats av nedsättning av synen på grund av ålder. Men den var bara ca 30 cm lång och jättegullig där den ringlade över vägen. Sen såg vi grodor, svampar och hallon. Vi såg så många hallon att jag trots min bakishet i morgon ska cykla iväg och plocka alla! Måste bara gardera mig mot brännässlorna med ett regnställ och nylonhandskar. Sen ska jag baka hallongrottor för det har jag aldrig gjort. Ja, sylt måste jag väl koka först men det är en världslig sak.

Men åter till kvällen. Efter flera glas vin på allstars så gick vi hem till Birgitta och Mats-Ola som bor i stan och våldgästade dem, inte Martin förstås men mamma och jag. Mats-Ola var så farlig på att bjuda på vin att jag blev rent full, men på bussen hem hann jag nyktra till lite. Vi gick in till stan ett tag också men det är så luddigt att jag inte minns mycket.

Tja då!

Besök hos tandläkaren.

Jag har varit i Holmsund i två dygn nu och fler blir det. Förutom lite rekreation i form av shopping, långa promenader och öl så har jag även varit in till stan för ett tandläkarbesök. Som jag har gruvat mig i en vecka för detta, förra helgen kunde jag knappt sova eftersom jag visste att jag skulle ringa på måndagmorgon och boka tid. Det gjorde jag alltså och fick tid för undersökning idag. Jag vägrade folktandvården och bokade tid med en privattandläkare. Min erfarenhet av folktandvården i Holmsund är inte den bästa, jag kan inte minnas att jag varit där en enda gång utan att ha haft problem och små hål och gropar i tänderna som måste fyllas för att inte bli hål, samt några ohyggligt smärtfulla lagningar när de inte träffat rätt med bedövningen ens tredje gången. Och en surtant till tandläkare som bara säger elaka saker.

Hur som helst så har jag undvikit tandläkare alldeles för länge, antar att när man inte blir kallad och inte har några kännbara problem så är det inte prioritet ett för en fattig student. Men nu räknade jag med att mina kostnader skulle bli skyhöga och att jag skulle behöva gå tillbaka varje vecka i ett halvår ungefär. Jag har redan sagt hejdå till hälften av alla pengar jag jobbat ihop i sommar för att vara på den säkra sidan, trots det nya högkostnadsskyddet. Jag var beredd på att jag skulle ha svår tandlossning och ca 24 hål. Efter lite röntgen och petande så konstaterade tandläkaren att jag hade 2 hål och inflammerat tandkött som läker på 14 dagar om jag använder tandtråden på rätt sätt (istället för fel som jag gjort), sen visade han mig hur man skulle göra och en ny värld av sund munhälsa har därmed öppnat sig för mig

Sen sa han att om jag bara sköter tandtrådningen så som han visade mig så kommer jag få ha kvar mina tänder väldigt väldigt länge. Jag var så glad så jag ville gråta men jag var fortfarande i chock av nervositeten som jag hade innan.

Sen gick jag och köpte en eltandborste på Clas Ohlson för jag tyckte att det kunde behövas efter att använt en här i Holmsund ett par dagar och märkt vilken skillnad det gör. Jag ska aldrig mer ignorera min mun igen! Som jag har gruvat mig. Det känns som en sten har lyfts och jag tror aldrig jag blivit så lättad över något i hela mitt liv!

Tredje sista dagen...

... på jobbet. Och jag vet inte varför jag känner sånt vemod, det är ju inte direkt så att jag ska sluta för evigt. Jag ska ha två veckors semester för tusan! Men jag vet att det inte kommer bli lika mycket jobb som i våras på grund av många anledningar. Hon som då var mammaledig ibland under graviditeten är numera helt mammaledig och Janne har fått hennes vikariat. Han som var den eviga vikariekillen ett år före jag började jobba kommer nu att stå utan tider och jag antar att många lediga tider kommer gå till honom.

Det lämnar mig kvar utan mycket extra när det inte är storhelg eller något annat. Jag har som svårt att komma på kort varsel när jag är i skolan hela förmiddagarna och säkerligen missar samtalet. Men några timmar ska man väl få ihop, får jag jobba två dagar i månaden fram till jul är jag nöjd. Eller så kan man kolla med någon annan avdelning. Men ja, jag kommer faktiskt sakna det rätt mycket! Folket, jargongen, glädjen och alla tokiga kunder.

Detta anade jag inte när jag började där i våras. Och särskilt inte första veckan på sommaren när jag mest ville dö för att jag skulle jobba bort all sol och semester. Men det har varit en bra sommar ändå!

När jag nyss cyklade hem var det mörkt och rätt kyligt... hösten känns verkligen på väg nu. Det känns faktiskt riktigt skönt!

Märkligt.

Jag vet inte om det är någon märklig sidoeffekt av allt som händer men jag blev plötsligt så himla motiverad!

Just nu ser jag inga nackdelar med något och nej, jag har inte druckit.

1-6 idag.

1 snäll mamma gav mig skjuts hem från jobbet.

2 mackor åt jag till frukost.

3 arbetsdagar kvar till min semester.

4 timmar har jag sovit i natt.

5 flyttkartonger har jag handlat och ska således börja packa.

6 timmar timmar och 45 minuter har jag fått betalt för idag.

Att vara på lyset!

Mitt första inlägg på lyset kommer här!

Jag har varit på after work med mitt jobb. Men det var mycket märkligt. Jag har inte ens jobbat idag, men en del semesterfolk kom också så den rätta benämningen är kanske jobbfest. Vi började så fint med att äta på Eastern Palace, sen när vi skulle gå vidare till Harrys så försvann halva gänget. Mycket märkligt. De skulle gå till bilen och byta skor, men när vi väl suttit på Harrys i en halvtimme insåg vi att de skulle göra mer än byta skor. De hade alltså smygit sig iväg (omärkt förbi kanske man kan säga) för att dricka öl i parken! Konstigt. Jag vet inte vad som försiggår och jag vill inte bli involverad i politiken, men det var ett oväntat drag att göra måste jag säga. Schack matt på oss.

Jag hade iallafall en trevlig kväll med mina chefer i slutet, det var bara dom kvar när klockan slog ny dag. De andra gick på rex fick jag veta via sms, men jag kände inte för att gå dit så jag stannade kvar. Vi satt på sjöbris och drack vin och öl och det var jättetrevligt! Sen cyklade jag hem. Jag hade en begynnande huvudvärk redan på Eastern Palace men jag drack en liter vatten och trodde att det skulle hjälpa. Det gjorde det inte. Att det var tokvarmt och tomt på luft där inne hjälpte ju inte heller. Sen när jag väl började dricka alkoholhaltiga drycker vågade jag inte ta en huvudvärkstablett harig som jag är. Jag kunde se framför mig hur jag skulle få en snedtripp på värktabletter+alkohol inför mina arbetskamrater och den synes var inte vacker.

Så på vägen hem hade jag sån dunkande huvudvärk att det var inte klokt. Jag har nog druckit alldeles för lite vatten idag, Noliamässan var tokvarm och jag hade dagen till ära på mig långbyxor och långärmat. Så nu har jag tagit en ipren och druckit en liter vatten till och jag vet inte ens om jag är alldeles full eller om jag bara har sån förbaskad huvudvärk.

Och jag ska jobba i morgon. Men det blir nog bra, jag börjar sent så jag klagar inte.

Jag har ju snart semester! Weee!

Jag fick en bok en gång...

...med roliga feltolkningar av det engelska språket. Typisk toalettlitteratur, men nu vet jag inte var den är. Den dyker säkert upp i flyttstädningen. Nåväl, det är sällan man kommer ihåg sånt som blir felöversatt men nu såg jag just en pärla på aftonbladet TV som jag ville dela med mig av.

Jessica Biel om att spela en roll på Broadway:

you know, that is one of my 8 year old dreams, you know, that's like my little 8 year old inside me cartwheeling around thinking about that idea!

textremsan:

Det är precis vad jag drömde om som åttaåring, åttaåringen i mig går runt med dockvagn och fantiserar om sånt.

:)

Dum cykel och jobbig dag.

Min dag började inte så bra. Det ösregnade när jag skulle till jobbet och jag satte mig på cykeln och började pinna iväg. I uppförsbacken efter cykelbron dog cykeln, kedjan hoppade och jag stod och försökte få på den i flera minuter innan jag insåg att hjulet var helt skevt och jag fick ringa jobbet och be någon hämta mig. Annica kunde hämta mig vid iksu så det löste sig rätt fort, men jag blev rejält stressad, för att inte tala om svettig där jag småsprang i min väldigt nyloniga regnjacka som inte andas. Trots att jag trodde jag skulle bli jättesen så stämplade jag in på minuten jag började och slapp dra av från min rast.

Sen var jag hur trött som helst hela dagen, fick min månatliga present och senadrag i hela hålfoten. Till råga på det skulle jag gå hem eftersom cykeln stod vid iksu. Väl hemma ägnade jag första halvtimmen åt att fixa cykeln och jag tror den fungerar nu. Sen har jag burit ut två månaders pappersinsamling och diskat. Först nu sitter jag ner och varvar ner lite och jag är så trött! Dessutom ska jag upp 10 i fem i morgon så det är väl bara att gå och lägga sig.

Jag har namnsdag idag, men det har ingen kommit ihåg heller. Det är viktigt ju, när man bara har ett namn. Men jag grattade Karin på jobbet och hon grattade tillbaka. Räknas inte riktigt.

Jag funderade idag på att mitt andranamn som jag aldrig kommer bestämma mig för måste bli en slump. Jag kanske måste ta namnet som är på dagen ett halvår efter mitt först namn. Vilket namn det än blir. Jag har ännu inte kollat upp vilket namn det är så jag hoppas fortfarande att det är nåt coolt.

Att flytta.

Nu sitter jag hemma ensam på lördagkvällen. Det känns inte så speciellt, dagarna flyter ju ihop när man jobbar varannan helg. Men det låter aldrig trevligt att säga.

Jag jobbar min näst sista helg vilket innebär att jag har två veckor kvar innan min minisemester. Men trots att jag längtat nästan hela sommaren efter att "få tillbaka mitt studentliv" så kan jag inte känna så längre. Jag vet ju inte vad som kommer sen. Jag vet inte om mitt plötsliga lugn bara är en fas, och om jag kommer må dåligt eller bra när jag väl har flyttat. Jag sitter i mitt första riktiga hem på vem vet hur många år (åtta tror jag) och vet att det bara är till låns. Ännu en tidsperiod att stänga dörren om och inte se tillbaka. Eller nåt. Då menar jag alltså själva lägenheten. Det enda som skiljer sig från alla miljoner andra flyttar jag gjort är att jag inte känner samma glädje över att flytta.

Att flytta för mig var lite som en drog, jag älskade känslan av att bryta upp och gå vidare. Säga upp mig, packa väskan och dra. Alla timmar jag spenderat på National Expressbussar kors och tvärs över England. Alltid med en önskan att jag ska trivas bättre på nästa ställe, eller med vetskapen att det bara är tillfälligt. Det är ju den tiden som har gjort att jag nu vill rota mig, att jag känner så starkt för att ha ett eget hem. Och nu ska jag flytta in i ett ursäkta ordvalet, jävla studentrum, som är så lite hem som det kan bli. Hade det här bestämts någon annan tidpunkt hade jag kanske kunnat hitta något annat men nu blev det såhär. Och jag har slösat bort två års kötid på att flytta in i ett jävla rum.

En del av mig känner såhär. Den andra delen känner som mitt förra inlägg om peppen att få inreda och att få vara själv.

Det känns surt att jag spenderat ett mycket fattigt år med att lägga alla extrapengar på möbler. Varenda liten krona som inte gått till mat hyra och en mycket liten del nöje har gått hit. Möbler och saker som vi nu måste sitta och skriva en detaljerad lista i samförstånd om vem som ska få vad om nu vår plan B inte håller. Visst, det är bara saker, men det är principen. Att bygga ett hem med någon och sen bara rasera det genom att vara hopplösa på att dela det. Vad är poängen?

Någonstans i myllret av folk som gifter sig och väntar barn (ja ni vet vilka ni är:)) så känner jag mig för gammal för att leva och lära. Jag vill inte ta lärdomar om såna här saker, jag vill bara leva och vara trygg. Veta att när jag kommer hem från skolan och jobbet så kommer jag hem till något som känns som hemma.

Und so weiter.

Men jag tänker avsluta det här överseriösa inlägget med att säga att jag är glad att jag har jobbat i sommar. Det har inte bara fått mig att uppskatta pluggandet mycket mer som livsstil (älskar att ha tid över) utan också alla trevliga killar och tjejer som jag lärt känna bättre eftersom man träffas varje dag istället för någon gång ibland. Jag trivs verkligen jättebra och jag har aldrig dåliga dagar på jobbet. Det är min lilla fristad just nu, ett ställe där jag alltid mår bra och känner mig glad. Och till hösten kommer alla klasskompisar tillbaka, vilket betyder att ensamhet inte kommer vara något jag kommer lida av i höst, oavsett vad som händer på hemmafronten.

Och när man talar om trygghet så är det väl en av de viktigaste man kan ha.