... på jobbet. Och jag vet inte varför jag känner sånt vemod, det är ju inte direkt så att jag ska sluta för evigt. Jag ska ha två veckors semester för tusan! Men jag vet att det inte kommer bli lika mycket jobb som i våras på grund av många anledningar. Hon som då var mammaledig ibland under graviditeten är numera helt mammaledig och Janne har fått hennes vikariat. Han som var den eviga vikariekillen ett år före jag började jobba kommer nu att stå utan tider och jag antar att många lediga tider kommer gå till honom.
Det lämnar mig kvar utan mycket extra när det inte är storhelg eller något annat. Jag har som svårt att komma på kort varsel när jag är i skolan hela förmiddagarna och säkerligen missar samtalet. Men några timmar ska man väl få ihop, får jag jobba två dagar i månaden fram till jul är jag nöjd. Eller så kan man kolla med någon annan avdelning. Men ja, jag kommer faktiskt sakna det rätt mycket! Folket, jargongen, glädjen och alla tokiga kunder.
Detta anade jag inte när jag började där i våras. Och särskilt inte första veckan på sommaren när jag mest ville dö för att jag skulle jobba bort all sol och semester. Men det har varit en bra sommar ändå!
När jag nyss cyklade hem var det mörkt och rätt kyligt... hösten känns verkligen på väg nu. Det känns faktiskt riktigt skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar