Lite äldre, lite klokare.

Jag hade en trevlig dag igår, men det blev lite väl mycket folk när jag bjöd in kompisar plus familj samtidigt, lite svårt att hinna umgås med alla och mycket att fixa. Men så är det när man bor i korridor. Man måste nästan göra bort allt på en gång eftersom det är svårt att hålla öppet hus när man delar kök. Nästa år ska jag nog hyra in mig hos någon om det vankas kalas!

Jag fick många fina presenter. Smycken, kläder, skor, sängkläder och lite grejer. Och en stor fin blombukett. Idag har jag varit på stan och bytt ut de smycken jag fick av mamma som var lite väl bling. Det blev samma sort men lite mindre bara. Fina grejer. Det blev även lite mer shopping och afterwork på Invito med Anders. Imorgon har vi korridorsfest. Det blir säkert kul men jag vet inte hur jag ska orka med eftersom jag tackat ja till att jobba i morgon mellan 6 och 15. Jag ska gå och lägga mig snart. Ja, så har min första dag som 28-åring förflutit. Haj!

Lugn onsdag.

Igår måste jag ha ätit något olämpligt. Jag var så att säga bunden till närheten av toalett och till ensamt umgänge halva dagen. Det var mycket obehagligt. Men dagen började bra. Nettan har tagit upp sitt nintendo och vi spelade Snake rattle and roll hela eftermiddagen. Ett sånt sjukt roligt spel, jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle få spela det i originalversion igen, men se det fick jag! Svårt men ack så roligt!

Idag ska jag inhandla fikagrejer till imorgon, jag ska baka hela dagen. Idag tog jag ledigt, dels på grund av att jag inte kunde somna i natt på grund av magplågor och sen är jag förbannad på den där läraren. Det finns liksom ingen anledning att gå dit. Men nästa vecka ska jag ta tag i skolan igen, det har varit rätt dåligt med motivation i några veckor nu. Sen mitten av december eller nåt.

Imorgon fyller jag år, trevligt trevligt! Jag hoppas på fina presenter och att många kommer och äter tårta. Jag vill verkligen inte ha kvar något fika hemma, jag har inte plats i frysen.

January blues.

Så kom den till slut. Den där "jag-vill-inte-göra-något-för-det-är-så-kallt-ute-känslan". Men jag vet vad den beror på, och det är inte att det är kallt som gör det. Egentligen. Men orsaker orkar jag inte skriva här.

Snart är jag 28. Jag hade liksom trott att jag skulle gjort mer vid det här laget. Jag sa alltid att jag skulle ha barn vid 27. Tills jag blev 27 och ett halvt och livet tog en skarp vändning. Idag är jag glad över det, jag hade inte velat ha barn nu... tanken skrämmer mig lite, att den var så nära till hands bara för ett år sen. Tankar förändras också, tack och lov.

Just nu har vi världens tråkigaste kurs. Efter tisdagens föreläsning kände jag mig halvt lamslagen så på onsdagmorgon när klockan ringde blev det snooze för hela slanten. Jag orkar verkligen inte med den där kursen, samtidigt som den är så tråkig att jag bara vill göra bort det. Det är en sån där kurs som man tvingar sig själv att plugga till bara för att aldrig behöva göra det igen. Och detta är ändå det jag trodde jag ville hålla på med. Luft och buller. Så jag har en smärre kris just nu. Det finns visserligen många yrken jag kan tänka mig inom miljöområdet, men akustikkonsult är inte längre mitt förstahandsval. Det har EN människa sett till. Han är nämligen en sån, och om de är såna vill jag inte vara i samma branch. Nej tack.

Nytt rekord.

När man talar om tråkigt brukar man tänka på tråkiga saker. Men idag har ordet tråkigt fått en helt ny innebörd. Jag har aldrig haft så tråkigt som på dagens föreläsning, det var nästan så att döden lockade. Geologilabben kändes som en frisk vårfläkt i jämförelse. Fy fan.

Tur att resten av dagen garanterat kommer bli roligare!

Helgen som var.

Det är söndag eftermiddag. Anders har just cyklat iväg till fotbollsträningen. Igår var vi på födelsedagsfest hos en av hans klasskompisar. En redig korridorsfest på fysikgränd, det var inte igår kan jag säga!

Vi var nog äldst, men det var väldigt trevligt! Vi gick hem ganska tidigt och det var nog tur. Jag fick i mig en hel del fulgroggar, men jag är faktiskt inte bakis idag. Helskumt. I fredags bjöd jag på middag hemma hos honom. Det var väldigt lyckat och framförallt uppskattat.

Skolan har börjat om igen och Iksus schema är som vanligt. Det vanliga livet knackar på dörren, men jag tror jag tar en dags paus idag. En till. Det har varit en skön vecka utöver det vanliga, fest varannan dag och trevliga påhitt som bio och middagar. Nu vill jag ta det lugnt ett tag känner jag, sjukdomarna har motats bort och kroppen känns som vanligt igen. Nu ska jag bara träna och plugga och vara lite nöjd.

30-årskalas och sånt.

Det blev dinner and a movie i måndags, vi gick på Lottas och senare Avatar. Det var okej, men eftersom människan är halvblind på ett öga fick vi se den i 2D. Jag tror det hade varit bättre med 3D, även om filmen i sig inte var sådär jättebra. Bra, visst. Men jag fattar inte hypen riktigt.

Roligt nog satt vi och skämtade om folk som inte förstår filmer och frågar frågor hela tiden. När filmen väl började var jag helt inställd på att hela filmen skulle vara animerad och funderade i 10 minuter över vilken lång trailer som visades och att jag gärna ville se den filmen... Jag tror jag fattade vad det var frågan om när de nämnde ordet Avatar första gången. Aha, tänkte jag. Men jag sa inget och gjorde således inte bort mig fullständigt. Men jag hade väldigt roligt åt min dumhet!

Igår blev det 30-årskalas för hela slanten, och det var riktigt trevligt. Det var svårt att få folket att gå hem, men vi körde hem dem vid fyratiden på morgonen. Mycket smörgåstårta och ofantliga mängder vin blev det. Idag har varit en riktigt bakisdag med smörgåstårta till frukost och ett par avsnitt av Rötter. Nu ska jag gå och simma med Frida. Imorgon börjar skolan igen. So long!

Chill morgon med funderingar.

Kan man simma trots hosta och sträv hals? Jag bestämmer att jag kan det idag. För nu vill jag röra på mig!

Måndag morgon, men det känns som den första lediga dagen på evigheter. Visserligen var jag ledig igår också, men det kändes inte så eftersom jag tog tag i allt som fått vänta i flera veckor. ommöblering, städning, byxfållande och så vidare. Detta efter min chock över det tomma bankkontot som också vred om dagen lite grann. Det ordnar sig verkar det som, jag ringde kundtjänst idag.

Ikväll blir det middag och bio och imorgon firande av födelsedagsbarn. Känns förstås lite märkligt med tanke på delar av hans historia som kan dyka upp på kalaset. Jag tycker det är fint att värna om förhållandet med sitt ex, men jag vet inte om 30-årskalas är rätt plats att träffa "den nya". Känns inte som att man kan skynda sig iväg om det blir kylig stämning direkt. Jag hoppas att många kommer så att jag kan försvinna i mängden.

Det här med ex som figurerar är första gången för mig. Jag har faktiskt aldrig träffat någon tidigare, och aldrig behövt fundera på det. Jag har varit ett ex som träffat den nya men det var helt okej. Jag och Lars hade ett sånt kort förhållande att vi övergick till vänskap på bara ett par veckor igen. Vi håller fortfarande kontakten och det känns väldigt bra. Han uppdaterar mig även om Rob ibland, mest för skojs skull. Det är alltid lika skönt att höra att han säljer Big issue och fortfarande är hemlös, han förtjänar inte mer än så. Även om jag faktiskt har kommit över det nu, jag känner inte agg längre som jag gjorde förut.

Denna höst har jag tagit tag i allt som legat i min känslomässiga garderob, varenda litet minne har tagits fram för att inspekteras och arkiveras. Det är första gången sen jag halvt tappade livsgnistan (typ 05-06) som jag ärligt kan säga att jag mår BRA. Jag är inte bitter, känner ingen ilska och tycker att allt är mest roligt. Det började någon gång i slutet av oktober när jag för första gången tittade mig omkring och såg en massa glada ansikten i korridorerna. När min glädje smittade av sig på andra, i ögon jag mötte när jag gick genom skolan. Jag fick många leenden till svar.

Jag började träna väldigt hårt efter separationen för att motverka höstdepressionen som annars skulle varit ett faktum redan i början av oktober. Kemisk lycka är också lycka, typ. Till en början kände jag en stor stress över att jag ville för mycket för fort och samtidigt litade jag inte på att jag skulle kunna bibehålla den där känslan av eufori som jag kände när allt började gå min väg. Men det höll, och i takt med att jag blev gladare och nöjdare desto fler minnen vågade jag plocka fram och tänka igenom. Det blev många ord skrivna och många tårar spillda över dåligt förvaltad tid. Men samtidigt fattade jag för första gången att jag inte kan skylla på någon annan än mig själv för de val jag gjort, eller kommer att göra. Det gjorde att jag en gång för alla kunde släppa taget om demonerna som spökat sen en viss människa försvann ur mitt liv för gott.

Det känns inte rättvist mot de människor som jag haft i mitt liv sen dess, att jag inte varit en bra människa alla gånger. Det försöker jag nu rätta till, genom att vara mitt bästa jag jämt. Nu är det ett nytt år, och det har börjat enormt bra.

Jag är så glad för en viss person att det är svårt att sätta ord på det. Det känns fint, ärligt och framförallt rätt. Jag blev lite överrumplad av detta, jag hade verkligen inte planerat att träffa någon så tidigt. Vad är oddsen för att två riktigt dyngraka människor som går hem tillsammans utan att ens veta varandras namn vaknar upp på morgonen och stormtrivs med sällskapet? Sånt händer ju egentligen inte. Jag som bara ville ha en rebound. Det låter som en dålig svensk sång. Men det hände.

Jag är så glad för det!

Hmm.

Mot ny adress var det ja. Av många anledningar. Jag vill kunna nämna saker om jobb och skola utan att det är förankrat till mitt efternamn. Detta är en väldigt privat blogg, jag tror att jag har max fyra läsare. Det är även en rätt motvillig blogg, jag har aldrig känt att jag kan skriva öppet som jag gjorde på de glada dagarna med skunkdagboken. Som jag saknar den ibland, och att få pop-ups från alla brudarna som var ute och gjorde häftiga saker med sina liv.

Kanske kan jag skriva mer privat om man inte kan hitta den via en enkel sökning på mitt efternamn och det år jag är född. Dum idé det där för övrigt.

Idag fick jag en smärre chock. Jag gick hem från Anders för någon timme sen och tog vägen förbi Ica Mariehem. Jag skulle betala i kassan men det medgavs ej. Sprang ut till ingången och försökte ta ut pengar, men det gick inte heller. Betalade på kreditkortet, och ringde banken på vägen hem. Saldo: 52 spänn! Det kändes väldigt konstigt med tanke på den halvsaftiga lön jag fick före jul och även det faktum att jag inte ens handlat matvaror denna månad. Bara kläder, men inte för flera tusen. Kände en större oro i kroppen när jag skyndade mig hem, och det visade sig att jag betalat min hyra två gånger. Tack och lov, det kunde ju varit något annat. Tex att jag spenderat pengar utan tanke på hur mycket jag hade, men så dålig på huvudräkning är jag faktiskt inte.

Så, jag hoppas det ordnar sig, får väl ringa kundtjänst i morgon. Sen tar det säkert en månad eller nåt att få tillbaka pengarna, men då får jag väl låna av mig själv då.

Kändes lite jobbigt bara, vi skulle gå ut och göra något i morgon. Jag gillar inte att bli för bortskämd, dessutom fyller Anders 30 på tisdag och jag hade tänkt bjuda honom på vad vi nu ska göra i morgon. Man får inte mycket för 52 spänn men kanske en cheeseburgare och en promenad :)

Nu vill jag att min hosta ska gå bort så att jag kan träna, jag klättrar på väggarna av tristess! Sjukdomarna byter av varandra i en rasande fart. Rethosta är ändå lindrigt men ack så irriterande!

Jobb och shopping!

Vilken skillnad det är att gå upp kvart i fyra istället för kvart i fem! Jag var verkligen helt färdig vid nio, jag kunde ha somnat stående. Efter jobbet gick jag på en rejäl shoppingtur på Strömpilen och handlade en hel del kläder och grejer. Det behövs kan jag säga. När jag tappade bort min "enda" t-shirt som fortfarande passar och verkligen kände saknad insåg jag att det var dags att köpa lite fler toppar. Men, självklart hittade jag en klänning som åt upp hela min klädbudget istället, men jag tog mig råd till den plus mer. Vem behöver mat liksom? Det är visserligen inte riktigt klädköpardags riktigt än, men jag kan ju börja lite smått med vissa saker. Den stora shoppingrundan blir i slutet av januari när jag planerar att vara färdig och alldeles supernöjd med mig själv. Men dit är det inte alltför långt kvar så vissa grejer kan jag faktiskt handla.

Som jag har svettats och jobbat för detta, visserligen kändes det inte tungt i mer än några veckor i september. Men väntan har varit lång och dryg. Och full av kläder som sitter bra en dag för att vara för stora nästa. Inte ett helt oangenämt problem egentligen. Men, snart är det över.

Nu ska jag nog ta igen lite sömn. Ciao!

Första dagen på ett bra årtionde!

Nyårsfesten igår var faktiskt riktigt trevlig. Jag kände mig visserligen lite gammal eftersom alla var runt 20 år men jag var inte äldst heller. Vi höll till i vår korridor med massa inbjudna gäster. Det bjöds på tacos, millenniumfrågesport och sällskapsspel.

I tisdags fick jag feber på kvällen, jag vet inte om mina åkommor hängde ihop men det var verkligen skit. Jag hade lovat att vara frisk på onsdag när jag skulle jobba, men febern kom som ett brev på posten. Jag jobbade ändå men gick när det började dö av med varor vid halv tolv. Anders hämtade mig och tog hand om mig hela dagen. Det finns så mycket kärlek just nu, jag vet inte var jag ska ta vägen riktigt.

Nu ska jag ta vägen ner i sängen, jag ska upp 3:45 inatt för att jobba. Det är inte okej, men jag gör det ändå. Med ett leende på läpparna förstås :)







Gott nytt år!