Så kom den till slut. Den där "jag-vill-inte-göra-något-för-det-är-så-kallt-ute-känslan". Men jag vet vad den beror på, och det är inte att det är kallt som gör det. Egentligen. Men orsaker orkar jag inte skriva här.
Snart är jag 28. Jag hade liksom trott att jag skulle gjort mer vid det här laget. Jag sa alltid att jag skulle ha barn vid 27. Tills jag blev 27 och ett halvt och livet tog en skarp vändning. Idag är jag glad över det, jag hade inte velat ha barn nu... tanken skrämmer mig lite, att den var så nära till hands bara för ett år sen. Tankar förändras också, tack och lov.
Just nu har vi världens tråkigaste kurs. Efter tisdagens föreläsning kände jag mig halvt lamslagen så på onsdagmorgon när klockan ringde blev det snooze för hela slanten. Jag orkar verkligen inte med den där kursen, samtidigt som den är så tråkig att jag bara vill göra bort det. Det är en sån där kurs som man tvingar sig själv att plugga till bara för att aldrig behöva göra det igen. Och detta är ändå det jag trodde jag ville hålla på med. Luft och buller. Så jag har en smärre kris just nu. Det finns visserligen många yrken jag kan tänka mig inom miljöområdet, men akustikkonsult är inte längre mitt förstahandsval. Det har EN människa sett till. Han är nämligen en sån, och om de är såna vill jag inte vara i samma branch. Nej tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar