Engagemang?

I dagarna är det mycket prat om earth hour, varannan rad på facebook visar vilka som ska delta.

Idag satt jag och Nettan och åt lunch och hon frågade om jag ska delta i earth hour. Jag sa att jag tycker det är ett töntigt jippo. Det är inte det att själva grejen är töntig, men ibland måste man ifrågasätta människors egentliga engagemang. Jag förstår att det är lätt att ägna sin energi till att inte använda energi under en timme om året. Men vad säger det egentligen? Är det inte ungefär lika oengagerat som att gå med i en grupp på facebook som stödjer jordbävningsoffer och utrotningshotade djur? Ett klick för att stilla det dåliga samvetet. För att resterande delen av året lämna lampan och tv:n på i rummet bredvid, ta bilen två kilometer till jobbet och glömma bort att sopsortera den där glasburken som är lite för kladdig.

Innan internet och framförallt innan facebook fanns det människor som brann för saker på riktigt. De betalade pengar i medlemsavgifter för att stödja organisationer som stod för frågor de trodde på. De demonstrerade för orättvisor på andra dagar än 1:a maj. De finns säkert nu också, men när det är så lätt att visa sitt stöd gratis och utan ansträngning finns det ju faktiskt ingen anledning för många att bidra med pengar för att göra något på riktigt. Dessutom är välgörenhetsarbetarna på stan ett jobbigt släkte som man gör allt för att undvika. Låtsas prata i telefon eller springer förbi och ropar att man har bråttom med alla shoppingkassar i högsta hugg. (bråttom till nästa affär förstås)

Jag har aldrig varit särskilt engagerad i saker. Visserligen var jag med och demonstrerade mot en känd snabbmatskedja när jag gick i gymnasiet, men det var mest för att skolka från fysiken och för att den kedjan skulle konkurrera ut restaurangen i samma byggnad där jag arbetade. Vilket också hände men det fanns även andra skäl till detta, ombyggnationen från traditionellt varuhus till köpcentrum förmodligen det främsta.

Nä, jag har som sagt aldrig varit särskilt aktiv när det gäller att visa var jag står i olika frågor. Jag har inte ens röstat än, men jag skyller på min sex år långa utlandsvistelse. Men, jag försöker inte heller låtsas. Jag klädde mig inte i rött för att stödja munkarna i Burma, och jag tänker heller inte släcka lampan på lördag. Trots att jag sympatiserar i tanken. För i längden ger det faktiskt precis samma effekt. Det vill säga INGEN!

Däremot tänker jag fortsätta tjata på folk som tycker att metall kan kastas i soporna och att allt ändå "ska eldas på Dåvamyran". Jag tänker fortsätta släcka lampan varje gång jag går hemifrån och inte borsta tänderna i rinnande vatten. Dessutom tänker jag ägna mitt yrkesverksamma liv åt miljöfrågor på ett eller annat sätt. Det gör jag inte för att stilla mitt dåliga samvete utan för att den sanslösa energiförbrukning faktiskt finns på riktigt, varje dag. Och borde finnas i tanken varje dag. Inte bara en timme, en dag om året.


Sen kan man ju fråga sig om kraftbolagen egentligen kommer märka någon skillnad, förra året verkade det vara delade meningar om den saken.

http://tjuvtittat.se/tidningar/de-ar-gratis-sa-du-kan-inte-krava-att-fa-valuta-for-pengarna/