Nu kanske uppdateringarna börjar om igen, nu när min enda läsare är annorstädes!
Det var ett smart drag av mig. De flesta som inte har några läsare av sin blogg hävdar att "de skriver för sig själva". Själv skriver jag mest för Åsa och lite för mig själv, och det har jag nu bevisat med att inte skriva när hon har varit hemmavid. Man får inte vara dum!
Idag är en sån bra dag. Igår hade vi kvällstenta och jag lär mig aldrig att jag blir ett överstressat arsel innan tentor, vare sig jag pluggar eller inte. I helgen undvek jag pluggandet så mycket det gick. Jag börjar tro att jag är världens sämsta student när det gäller att ta tag i saker. Men på något sätt funkar det ju. Egentligen kanske jag bara borde lära mig att vetskapen om att böckerna ligger och bränner i en oöppnad väska på något sätt gör att jag kommer ihåg saker ändå. Det är ju så det brukar gå till. Jag tror att vi människor kan och kommer ihåg mer än vi tror.
Sen är jag alltid superoptimistisk när jag går ut ur salen efter själva skrivandet. Jag klappar mig på axeln och ger mig själv skyhöga poäng för det jag skrivit. Det har blivit något av en gimmick för min del, jag vet inte om folk är roade eller tycker jag är konstig. Men när all stress rinner av mig är det som att det inte går att vara arg eller besviken över saker man inte kom ihåg.
Korridorslivet är fint, men det har fått en viss dimslöja över sig i dagarna. Orsaken är inget mindre än en glömd kastrull över natten. På ett sätt är det bra att det hände. Det luktar satan i hela korridoren (ej i mitt rum) men det bevisade ju att brandvarnaren inte fungerar. Den går igång så fort ugnen öppnas men inte på ett rökfyllt rum. Jag vet inte om den är optisk eller joniserande, jag tippar på att den inte är något av det. Värden har fått många klagomål på den men han har hävdat att den fungerar precis som den ska. My ass. Men nu vet han.
Idag går jag och väntar på min nya dator som sitter fast i det gudsförgätna Ånge. Sen försöker jag planera in att gå på stan utan pengar på fickan, ett träningspass och att träffa Anders. Det är min dag. Det låter inte särskilt komplicerat och är inte det heller. Idag är jag nämligen pluggfri och utan tvång att göra någonting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar