Oj.

Två inlägg på en dag. Det kan bara betyda en sak. Sjukdomar och ett fall av sjuk tristess.

Idag har jag tagit tag i ett enormt diskberg och sovit. Jag har även fått känna på hur det känns att vara djuphavsdykare, fast tvärtom. Trycket bakom mina ögon, öron och bihålor är inte nådigt. Gud vad jag tycker synd om mig själv...

Idag (eller var det igår) nådde nyheten mig att Hultsfred stänger portarna för gott. Varför känns det lite sorgligt? Jag hann gå på tre festivaler av 24, men har inte haft en tanke på att åka dit sen ett par år tilbaka när jag insåg att jag skulle vara på tok för gammal. Men det är ändå slutet på en era. Och beskedet kommer samma dag som skunk.nu stänger portarna. Det känns lite som en spottloska i ansiktet på mitt forna liv. Den jag var, hur jag levde och saker jag uppskattade. Och folket som var som jag samlades på dessa två ställen. Lite så känns det.

Jag blir lite nostalgisk faktiskt.

Här kommer några Hultsfredsminnen:

• Min första cigarett med Oosty vid Hulingens strand. Sen däckade hon på ett tält.
• Emmas erfarenhetssjal. Kanske kan personerna inblandade ta i den och få flashbacks, vad vet jag?
• Suede -99 med Kamillas mailarMagnus.
• "Och jag är bööög!"
  
• Katthoran. Den slampigaste mannen!
  
• Hur jag och Markus träffades. Hans kompis såg min t-shirt (radiohead), utbrast "Snygg t-shirt, vi måste skynda oss till Tool nu!". Sen tar han min hand, hans kompis tar min andra hand och vi springer till scenen. Kompisen försvinner efter ett tag, kvar står jag och Markus hand i hand och inleder en sommarromans som "dör ut" i augusti.
• Kristine, min gamla brevkompis. Finns många goda minnen. Vi bestämde träff tiden före mobiltelefoner och sa att vi skulle träffas vid "ingången" varje dag klockan halv elva eller nåt. Det funkade inte med fyra ingångar. På stranden vid ett morgondopp några dagar in i festivalen kände hon igen Bertas hår och vi inledde en två-tre års lång festivalkamratskap.

Det finns så många minnen att skriva upp att jag tar det en annan dag. Ciao!