Miljöbalken schmiljöbalken.

Ett mycket litet axplock av det som tar upp hälften av min tid kommer här:

Markägaren borde ha ansökt om dispens för åtgärden hos berörd myndighet, i detta fall Länsstyrelsen enligt 7 kap 11 § MB och 5 § Förordningen om områdesskydd enligt MB mm. Detta för att få godkännande till åtgärden och dispens från gällande lagstiftning om biotopskydd. En ansökan om dispens enligt 7 kap MB måste vara skriftlig och innehålla en karta över området och i särskilda fall en miljökonsekvensbeskrivning, enligt 23 § Förordningen om områdesskydd enligt MB mm. Om dispens ej kan ges har fastighetsägaren rätt till ersättning på grund av beslut som försvårar markanvändningen inom ett biotopskyddat område enligt 30 kap 4 § 3 p. MB. I detta fall skulle en vägran av dispens inom ett biotopskyddat område enligt 7 kap 11 § första stycket MB gälla, vilket ger fastighetsägaren rätt till ersättning.

Såhär roligt har jag haft ikväll, men jag kom hem vid halv tolv efter oansenliga mängder fika och lite vin. Det gäller att kombinera, och ibland är det bättre att ta det roliga först. Det blir så mycket enklare att ta tag i resten då, och med vin i kroppen försvinner det kritiska tänkandet ut genom fönstret. Det kan vara bra när man vill klara en deadline. Korrekturläsning, vad är det?

Jag vill bara beklaga mig å min lärares vägnar som faktiskt måste sitta och läsa över 60 studenter x ca 20 sidor var med text likt den jag just la upp. Det är 1200 sidor dravel för hennes del innan kursen är över, och mer om man vill skriva vg-tentan. För min del tror jag inte det blir någon sådan. Nu ska jag sova!

Dagen.

Idag har vi varit på studiebesök i Obbola. Gissa var? Förutom en lång föreläsning och en god lunch fick vi gå runt på området och kolla alla processer.

Efter studiebesöket hastade jag ned till stan för att handla verktyg till min cykel som kräver ständigt underhåll på vintern. Efter att ha gått runt med skyddskläder på en fabrik halva dagen, en stor måltid pannbiff med lök och verktygsshopping passade jag på att handla lite strumpbyxor och en sjal för att väga upp min testosteronstinna dag.

Efter en halv middag skyndade jag till iksu för att hinna med ett 70-pass spinning och sen vidare till Ålidhem för en trevlig filmkväll med Frida och Hajen 4. Samt för att titta på hennes katt som kan apportera. Mycket underhållande!

Kort och gott, en bra dag.

Kropp vs sömn samt märkliga möten.

Min kropp gillar inte att sova. Den gillar att träna, slappa, dansa och lite annat men sova är tydligen ingen hit sådär till vardags.

Igår jobbade jag 6-15 och lyckades somna vid tvåtiden i fredags. Sen ringde Martin och väckte mig vid halv tre bara för att berätta att han sjungit karaoke med Nemo och Jockiboi. När väckarklockan väl ringde vid halv fem var jag så less på att ligga i sängen och ens försöka blunda att jag steg upp. Det blev alltså inte många timmar. Att jag dessutom gått på minus sömnmässigt hela veckan gjorde inte saken bättre. När jag väl la mig på soffan vid halv sex igår kväll efter shopping, middag och tre sammanträffanden på samma eftermiddag var jag totalt utmattad.

Jag trodde först att det där med mitt förflutna som inte vill släppa taget låg i mitt huvud. Men efter gårdagen är jag rätt säker på att någon spelar mig ett spratt. Vad är oddsen att man ska springa på ett fylleragg, ett ex och en gammal dejt inom loppet av tre timmar? På två olika platser? Det är något lurt i görningen.... Jag lyckades undvika två av dem genom att smyga som katten, men den tredje blev ett väldigt stelt och sammanbitet hej. Men nu är det gjort. Jag har redan uttryckt allt negativt jag känner för den personen här i bloggen och att få med allt det i ett undertryckt hej var inte det lättaste.

Men, nu känns det faktiskt bättre. Jag är en civiliserad människa som knyter näven i fickan och går vidare. Första mötet är avklarat och jag imploderade mest. Skönt!

Så nu tänkte jag lämna detta ämne för evigt här i bloggen för nu är det färdigältat. Haj!

Den gamla räven...

Jag tänkte bjuda på en ny vits idag. Egentligen är det bara jag som skrattar ihjäl mig åt den men det är okej.

-Hur vet man att Jon Bon Jovi är vegetarian?
-Jag vet inte?
-Han lever på böner!

Hahahahaha. Jag vet. Man får inte skratta åt sina egna skämt men jag tyckte att det var extremt roligt, okej?

Det är bra nu, kompis!

Ja. Jag vet inte vad som fick mig att skriva förra inlägget men sen jag skrev det har jag varit väldigt obrydd. Så det kanske bara behövde komma ut. Egentligen var jag inte särskilt arg heller, bara smått irriterad. Känner mig lite förföljd av mitt förflutna liksom.

Idag har varit en bra dag. Jag har motat Olle i grind vid alla möjliga tillfällen när dagen kunde blivit dålig och jag kunde känt mig usel. Jag valde att gå till skolan trots för lite sömn och gjorde ett jättelångt träningspass när jag egentligen ville ligga i soffan och invänta bättre tider. Bland annat gick jag igenom 20 minuters löpträning med intervaller efter en timmes spinning. Maxpuls på 187 och medel på 168 slag/minut hela 80 minuter! Min dröm om skejtvasan nästa år kanske blir av trots allt, min kondition är ju för fasen grym! Det här var ändå en dålig dag med massa opepp och trötta ben redan innan passet började. En bra dag skulle kanske kunna se ännu bättre ut. Sen var jag så lycklig över att kunna springa i 20 minuter utan att känna av benhinnorna, det var inte igår!

Så, kort och gott. En bra dag! Nu ska jag sova.

Att radera det förflutna...

Jag är personligen en som stänger ute människor som inte behandlat mig "rätt". Vad rätt är avgör ju förstås jag själv. Men jag har ändå en viss respekt för min egen förmåga att avgöra detta. Jag tycker även att människor som inte jag tycker om definitivt inte borde tycka om mig heller. Annars är det ju orättvist. Till exempel avslutade jag relationen med en chef som låg i negativ obalans i tycka-om-varandra-stadiet genom att göra honom fly förbannad och typ hata mig sen. För det hade jag ju gjort hela tiden men dolt det så pass att jag låg i hans goda bok. Men inte dagen jag slutade jobba, då var det hejdå utan pardon och balans i relationen igen. Mitt avlägsnande var planerat, det var inte så att jag fick sparken för att jag gjorde honom arg, men jag såg till att göra honom arg sista dagen. Riktigt arg.

Men men, det var inte det jag skulle tala om.

Att avlägsna den senaste personen som vunnit mitt förakt går inte något vidare. Anledningen stavas NTK. Förutom de otroligt töntiga affischerna a la högstadiet som hänger på var och varannan anslagstavla med nya meddelanden varje vecka har en viss person numera blivit informationsansvarig för kåren. Det betyder veckomail som säger intet och nada för mig eftersom jag valde bort att bli kårmedlem på grund av bristande förtroende för somliga förtroendevalda. Samt att jag tycker att deras Kalle Anka-arbete inte är värt att betala för.

Jag vill inte se affischer med hans ansikte som säger "(namn) och Erik tycker att du är ok" och dylikt. Det kommer nya varje vecka på samma tema och med samma störiga bilder och meddelanden. Jag vet inte jag. Kanske för att jag känner mig personligt hånad. Eller för att själva meddelandet påminner mig om obalansen i relationen. För jag går ju verkligen och föraktar människan till bristningsgränsen och får inte utlopp för detta. Och nog skulle mitt hat lägga sig lite fortare om jag slapp se dessa bilder över hela skolan... eller som idag. Se ett mail i min inkorg från honom. Mailet svarade jag med "anmäl skräppost". Förhoppningsvis var det sista mailet som gick igenom gmails filter. Om jag med det missar lite av NTK:s info så är ingen gladare än jag.

Ja, jag vet. Jag föll för en 30-årskrisande kvinnokarl. Jag borde verkligen get over it. Men det är inte det som är poängen. Poängen är hur han hanterade hela grejen, på ett sånt inihelvete omoget och dåligt sätt. Och visst hade det varit enklare att komma över om jag slapp se hans tryne på varenda anslagstavla så fort jag går igenom skolan?

Jag är över relationen i sig för länge sen. Men det där hatet som kom i början av september när jag fick ny information tär lite mer än jag trodde... och varje affisch påminner mig om mitt dåliga omdöme gällande människor, hur omogen han är och att jag egentligen inte vill bry mig ett dugg. För det är ju det jag egentligen vill. Inte bry mig och inte vara arg.

För att sätta punkt tänkte jag säga att ja, jag är bitter. Men jag också en väldigt stolt människa. Jag är till exempel kompis med två ex, de två som faktiskt hanterade både relationen och avslutet på ett bra sätt. Och en av dem håller jag av väldigt mycket just nu. Jag är ingen utstuderad manshatare, jag tycker bara att människor som inte behandlar mig på rätt sätt borde gå och dö. Okej?

Våga vitsa-session!

Efter ett mycket efterlängtat inlämnade av uppgifterna i Miljöbalken satt jag och pratade med Simon på MSN. Det resulterade in ett hejvilt vitsande likt de sessioner vi brukade ha förr i världen. Här kommer ett axplock:

jag:

- Varför ligger vissa rovor alltid döda i grönsakslandet?
- Jag vet inte?
- För att de har tagit kål på sig!

Simon:

- Varför är det så mycket snack i köksskåpet?
- Jag vet inte?
- För att det är fullt av tal(l)rikar!

Jag:

- Vet du varför byråer låter så mycket?
- Nä?
- För att de håller låda jämt!

Simon:

-Varför ligger det så förbaskat mycket förstorningsglas i strumplådan?
- Jag vet inte?
- För att det är en detektivbyrå!

Och Simons bubblare på det återkommande temat kändisnamn...

Varför får inte jag koppla ihop flera datorer när Suzanne Reuter?

:)

På tal om det måste jag dra det bästa kändisnamnskämtet någonsin (min mycket subjektiva åsikt förstås)

Varför måste jag rida i mörker när Jarl Alfredius?

Cred Simon, cred!

Imorgon är jag mycket ledig och det kommer jag vara tre dagar framåt. Förutom lite städning ska jag bara ta mig för saker som jag känner för att göra. Det förtjänar jag :)

Dåså kompis, var ska vi nu?

Jag har drabbats av grejer-att-göra-overload! Botemedlet till detta ganska vanliga syndrom är att bara göra dessa grejer. Men när sömnen aldrig vill infalla på rätt tidpunkt är det svårt att finna orken.

Den här veckan är ett enda jonglerande av olika saker med olika deadlines. Jag har som förstått att min hjärna klarar av att ha ungefär 2,35 järn i elden samtidigt, sen blir det kalabalik. När jag nu varvar 125% skola med jobb och andra åtaganden känns det lite halvt paralyserande.

Men ikväll, (från och med nu) stänger jag in mig på rummet och anstränger mig för att inte somna framför datorn. Sockerlagret är påfyllt, mjukisbyxorna nytvättade och böckerna uppradade. Idag ska jag bli klar med det största oket så att jag kan få min tredagars helg utan att lida av extrem sömnbrist på fredag morgon! Häpp!

Det som händer utanför NH...

...stannar tydligen utanför NH. Jag laddade upp den här bilden från mobilen idag. Jag minns ingenting men jag tror att det kan ha varit där. Jag hade nog kul i allafall! :)

Hehe.

Det var det ju inte alls. Allt för denna dag alltså. Men jag tyckte vitsen kunde stå för sig själv, det måste ju finnas en poäng med varför bloggen heter som den gör... det betyder att jag måste leverera en ny vits minst en gång i månaden. Idag kommer två för här är en till på temat "göra skämt av kändisnamn" vilket är en gammal favorit här i bloggen.

"Varför måste jag småspringa när Al Gore?"

I övrigt har dagen inte bjudit på mycket, jag har mest varit sömnig och latat mig. Men det fick jag för jag har sån träningsvärk. Jag är nyss inkommen från köket efter att ha sett "Kungarna av Tylösand" med korridoren (vi har obligatorisk samling varje onsdag), och med det i bakfickan kan jag somna gott med vetskapen att mänskligheten verkligen håller på att evolutionera bakåt. Men först ett avsnitt av mitt andra favoritprogram "Kvinnor som mördar". Också en stämningshöjare!

Vågar vitsa igen:

-Varför kör de små bilarna runt och plockar omogen frukt från träden?
-Jag vet inte?
-Dom tycker det är så gokart!

Ja, det var allt för mig denna dag!

Vilket antiklimax!

Jag har verkligen kämpat för att hålla studierna på topp i veckan, även om mycket annat har gått före. Idag skrev vi tentan och jag måste säga att den var lång men inte särskilt knepig eller djuplodande i det ekologiska byggandet (med mera). Jag hade verkligen en känsla av ångest och fick magknip innan den delades ut, det har inte hänt sen kemin ungefär. Sen var den bara så... inte lätt, men ändå väldigt basic. Och jag hade verkligen förväntat mig att slita mitt hår och ha kvar klumpen i magen inför den stundande omtentan, men det tror jag faktiskt inte det blir! Den här kursen har varit så otroligt tung pluggmässigt, heldagar i skolan nästan varje dag. Och så avslutas den såhär?

Jag är jätteglad för det, det kunde ju faktiskt varit tvärtom. Men det känns ändå lite grann som "var det inte mer än detta?"

Efter tentan tog jag långlunch i köket med Ylva och sen vidare till Ålidhem för att hjälpa Jenny flytta. Vi var åtta personer och flyttade ett helt bohag på 85 minuter. Det är banne mig inte dåligt! Ikväll har jag spelat tv-spel med Camilla i många timmar, det blev hemmakväll för att jag ska jobba imorgon. Efter det blir det kanske schlagerklubben, det vore ju faktiskt jättekul! Hejs!