Min kropp gillar inte att sova. Den gillar att träna, slappa, dansa och lite annat men sova är tydligen ingen hit sådär till vardags.
Igår jobbade jag 6-15 och lyckades somna vid tvåtiden i fredags. Sen ringde Martin och väckte mig vid halv tre bara för att berätta att han sjungit karaoke med Nemo och Jockiboi. När väckarklockan väl ringde vid halv fem var jag så less på att ligga i sängen och ens försöka blunda att jag steg upp. Det blev alltså inte många timmar. Att jag dessutom gått på minus sömnmässigt hela veckan gjorde inte saken bättre. När jag väl la mig på soffan vid halv sex igår kväll efter shopping, middag och tre sammanträffanden på samma eftermiddag var jag totalt utmattad.
Jag trodde först att det där med mitt förflutna som inte vill släppa taget låg i mitt huvud. Men efter gårdagen är jag rätt säker på att någon spelar mig ett spratt. Vad är oddsen att man ska springa på ett fylleragg, ett ex och en gammal dejt inom loppet av tre timmar? På två olika platser? Det är något lurt i görningen.... Jag lyckades undvika två av dem genom att smyga som katten, men den tredje blev ett väldigt stelt och sammanbitet hej. Men nu är det gjort. Jag har redan uttryckt allt negativt jag känner för den personen här i bloggen och att få med allt det i ett undertryckt hej var inte det lättaste.
Men, nu känns det faktiskt bättre. Jag är en civiliserad människa som knyter näven i fickan och går vidare. Första mötet är avklarat och jag imploderade mest. Skönt!
Så nu tänkte jag lämna detta ämne för evigt här i bloggen för nu är det färdigältat. Haj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar