För det första är det ingen fel på min tyska.
Den här veckan har varit lång och bedrövlig. Igår var jag riktigt bedrövlig. Började dagen med skola och gick hem och såg klart "Dear Zachary". Sen var jag helt förstörd en timme, förväntade mig inte att den skulle vara så hemsk och så sorglig. Efter det tog jag mig iväg till gymmet och tränade för första gången sen förra måndagen och det gick förvånadsvärt bra på alla sätt och borde ha förvandlat dagen till en bra dag. Men sen gick det bara utför och allt eftersom kvällen gick var jag både sur och förbannad. Så jag såg en annan djupt deprimerande dokumentär om en nazipropagandafilm från ghettot i Warsawa 1942. Samtidigt som jag under dagen kände att min surhet över ingenting kändes väldigt omotiverad i den extrema mängden skildringar av sorgliga livsöden jag fått i mig under dagen så var jag fortfarande på väldigt dåligt humör. Jag nätshoppade en anorak men inte ens det hjälpte. Men sen kom Anders förbi strax innan läggdags och då blev jag lite gladare.
Jag vet inte om jag var trött efter att inte varit ledig på så länge eller om jag var lite sur efter korridorsmötet vi hade med nya grannarna i onsdagskväll. Det var ett trevligt möte men samtidigt en indikation på att det inte kommer bli som förr och att vissa människor verkligen inte förstår vad det innebär att bo i korridor. Jag är spyless på min boendesituation just nu men jag tycker fortfarande om mitt rum. Och jag har ju faktiskt någon annanstans att vara också så jag ska väl inte klaga.
Men iallafall, jag var lite less igår. Det var väl det jag skulle säga. Men idag tog jag en timmes sovmorgon och mådde verkligen prima och kan glädjas åt allt det där som jag inte kunde tycka om igår. Ikväll ska vi på bio och imorgon är det fest! På söndag ska jag på ettårskalas. Jag har en ledig helg inför ännu en skol- och jobbtyngd vecka så jag ska verkligen ta vara på den! Sen är jag väldigt glad och kär, lite mer för varje dag. Det känns fint. Jag kanske har råkat snärja en av Sveriges gulligaste killar, jag tror nästan det. Och det är jag verkligen glad för!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar