Mat.

Alltså det här med mat. Jag vet att idén om ett matpiller som man åt tre gånger per dag är uttjatad men ärligt talat, vore det inte en bra idé? Jag har helt tappat inspirationen till att laga mat, det enda jag egentligen tycker om är salladsbuffé med kött till. Och varför lagar jag då inte till en mäkta salladsbuffé att ha i kylen och ta fram när det är dags undrar ni? Ja, för att jag har två hyllor i en minimal kyl och det ryms inte. Den dagen jag har en stor kyl igen ska jag alltid ha fem olika sallader och bara laga kött till. Inget annat.

Men idag ska jag tänka på utsidan av den snäva matboxen jag håller mig till och laga nåt som jag inte lagat på flera år. Cottage pie! Kanske ska jag börja tömma frysboxen på grönsaker att äta till också.

Sjuk men utan skuld.

Jag har känt mig lite risig sen i måndags. Igår var det inte alls bra och jag höll på att somna på stående fot på kontoret. Jag överlade med mig själv om att stanna hemma idag eftersom jag var rätt slut hela dagen igår med lite feber. Jag kom på att det är första gången på jag vet inte hur länge som jag sjukanmälde mig utan att känna ett sting av skuld till mig själv eller samhället eller jobbet eller vad jag nu brukar känna. På jobbet får jag alltid ångest när jag ska sjukanmäla mig så det slutar med att jag oftast går dit istället. Jag jobbade med halsont halva december och lyckas alltid pricka in sjukdom direkt efter midsommar. Då brukar jag alltid jobba ändå och hoppas att det löser sig. I skolan är det visserligen okej att vara borta men man måste äta upp det sen eftersom man missar saker som måste tas igen.

Men inte nu. Nej nej. Jag missar ett möte som inte rör mig och att sitta framför en dator hela eftermiddagen. Vi har avslutat det mesta vi håller på med nu så all dötid är väldigt, väldigt död. Jag är inte ett dugg ledsen att jag är lite sjuk. Jag har nämligen just skrivit klart hemtentan och jag tror den är godkänd. Jag och Malin ska träffas imorgon och jämföra våra svar, så kanske tillkommer något. Men nu är terminen typ över och jag är så himla nöjd över det!

Snart så.

Det är inte ens två veckor kvar på praktiken nu, för om två veckor börjar jag ju jobba! Det blir inga tre veckor lediga i juni som jag tänkte mig, jag bokade upp alltihop med jobb, sånär som på sex dagar när jag åker till Stockholm för bröllopsbestyr. Eftersom jag ska kompa Annas kompisar som ska sjunga vore det ju bra att repa någon gång, så det är bland annat det jag ska göra. Samt hänga lite med det blivande bröllopsparet. Jag ska själv sjunga en sång, tack och lov på festen och inte i kyrkan. Det hade varit lite väl nervöst. Jag börjar få kläm på texten nu och är redan less på att ha låten på hjärnan konstant.

Förutom det planerar jag en resa i augusti, antingen innan eller efter körskolan. Jag besökte den igår för att göra syntest och det verkar vara en trevlig skola. Den åttonde augusti drag jag igång med intensivkurs. Jag kommer inte att vara klar med körkortet efter det, men åtminstone ha kommit en bit. Höstens två kurser kommer ta upp en del tid så det är nog bra att få det värsta gjort innan dess.

Jag började med hemtentan igår och har fortsatt idag. Nu är jag verkligen på god väg och har inte alls mycket kvar. Det behöver förstår redigeras några gånger och ligga och gro lite grann, men jag har goda förhoppningar att vara klar tidigt nästa vecka. Sen ska jag banne mig börja sy på Anders one piece. Det är snart ett kvartal sen han fyllde år och två månader sen jag fick tygerna. Det är dags att börja helt enkelt!

Två typer av jobbigt.

Jag tycker det är jobbigt att Anders håller på att flytta till Berghem och inte har tid att träffa mig. Igår var han så stressad att jag skickade hem honom efter två timmar här, vi hann bara med vårt obligatoriska söndags-big-brother-tittande (det är för övrigt skittråkigt just nu). Sen läser jag Oostys blogg och inser att Berghem är ganska nära och att flytta tar ett par dagar. Någon gräsänka är jag ju knappast eftersom vi inte bor ihop, kanske ett litet halmstrå men inte mer.

Men att det är jobbigt att skriva hemtenta det får jag iallafall ha kvar! Eller jobbigt och jobbigt och skriva och skriva. Jag har inte ens börjat. Ibland sitter jag och läser frågorna på praktiken och blir peppad på att få det gjort, men så fort jag kommer hem har den känslan bleknat likt en orange t-shirt på en torkvinda i Grekland.

Idag har jag varit på Body combat och tagit del av Emma Runespångs fjärde pass som instruktör i team. Jag skulle gått hursomhelst, men att hon var instruktör var en bonus. På tal om det är mitt nästa mål i livet (förutom examen och körkort) att bli body combat-instruktör. Yes, att det var så roligt att slåss i luften hade jag aldrig kunnat tro, men sen i höstas har det varit min favoritträning alla kategorier!

Veckans dilemma.

Jag har under våren blivit erbjuden ett extrajobb två gånger av samma person. Kioskägaren här på Nydala har just fått ny bäbis och behöver förstärkning. Han tycker att stammisar är bra och att jag jobbar på Maxi tycker han också är bra. Första gången var det ett kanske och eventuellt extrajobb ifall han blev av med någon av de två som jobbade extra, sen hörde jag inte så mycket mer på någon månad. Häromdagen var jag in där och skulle köpa en läsk att gömma i Anders kudde. Han pratade i sömnen natten innan och letade febrilt efter något och med näsan i kudden och när jag frågade vad han letade efter sa han "det var en läsk". Han blev glad när det äntligen fanns en läsk där, men nog om det och tillbaka till historien.

Kioskägaren erbjöd mig jobb igen och började förklara lite vilka tider han behövde hjälp, bland annat söndagar och två veckor i juni. Sen sa han att betalningen var 50 kronor i timmen och då sjönk mitt intresse ganska drastiskt. Jag sa att det mindre än fyra gånger mindre än vad jag tjänar på en söndag på mitt jobb och trots att jag förstod att man inte behöver göra så mycket under jobbet där så är min tid värd mer än så för mig. Dessutom vill jag göra något om jag jobbar, inte sitta och vänta ut tiden som jag gör ca 75 % av praktiktiden. Det sista sa jag inte.

Dilemmat som jag har nu är att han dels betalar svart och dels inte går under något kollektivavtal. Hade detta varit en affär i stan hade jag aldrig handlat där av princip. Jag vet att han har en stor familj och kanske inte tjänar några mängder på den kiosken. Men jag tycker ändå att det är lite fel. Visst skulle jag kunna göra det för att hjälpa till, men jag känner inte att vi är på den tjenis-nivån att just jag skulle ställa upp.

Nä, han får hitta sig någon tonåring som tycker om att sitta och tugga tuggummi hela dagarna som vill ha 50 kronor i timmen helt enkelt.

Glömde ju slutet på historien.

Historien med talet jag höll förra året slutade inte i någon katastrof. Tvärtom faktiskt, men det gav mig ändå men för livet.

Imorgon ska vi på utflykt med MKB-kursen. Vi ska till Ön, Hissjö och lite andra ställen. Jag stortrivs på ett sätt, det är skönt att få vara i skolan ett tag. Man känner sig inte i vägen och får vara delaktig på ett helt annat sätt. Jag trodde det skulle vara enklare att göra praktik än det är. Det är bara en bråkdel av tiden där som faktiskt känns givande och jag måste säga att jag är rätt less. Men nu har vi gått in i sommartid vilket innebär en halvtimmes kortare dagar. Det kommer göra stor skillnad! Det ger visserligen mycket att göra praktik, men när man vet hur mycket mer det skulle kunnat ge blir åtminstone jag lite uppgiven. Förhoppningsvis blir det lite bättre nu sista månaden. På fredag får vi hemtentan i MKB och när den är skriven är all fritid öronmärkt för att göra roliga saker. Jag ska försöka göra klart tentan i helgen så att mitt nya kvällslediga liv börjar redan nästa vecka!

Igår fick jag veta att Anders som ska flytta in i sin kompis lägenhet kommer bo ensam hela sommaren. Det betyder att jag kommer vara där en hel del istället för här. Berghem på sommaren med balkong känns som ett trevligt alternativ till detta. Inte så att jag ska bo där på heltid, men det känns skönt att kunna vara hos honom ibland också. Vi har dejtat i ett halvår och sovit hos honom en gång. Känn på den snedfördelningen!

Jag ser framför mig långa middagar på balkongen med vin och eftermiddagssol. Och kasta gris. Det blir nog en bra sommar det här!

Jag förberedde Anders på min plan om att inte ha någon hjärtesorg i sommar. Det var några veckor sen. Jag sa att om han tänkte lämna mig får han göra det i god tid innan sommaren så att jag inte får något chockbesked i slutet av maj. Han blev lite stött och tänkte inte alls lämna mig men trodde att jag antydde något. Ibland ska man kanske vara tyst, men jag ville bara försäkra mig. Nu vet han i allafall vad som gäller :)

Jag och nervositeten.

Det där med nervositet har jag alltid ansett hört till vanliga dödliga och inte till mig, den födda talaren. Med en viss ironi förstås eftersom jag trots min avsaknad av nervositet i mitt tidigare liv alltid varit helt värdelös på att hålla tal. Jag har visserligen varit nervös ibland, när jag ska lämna ut mig själv. Typ sjunga, eller läsa en dikt. Men aldrig någonsin på en redovisning i skolan.

För ungefär ett år sen gick vi en metodikkurs på skolan som skulle lära oss lite ditt och datt som inte passar in i någon annan kurs, bland annat retorik. Vi skulle hålla två tal, ett på tre minuter och ett på sju. Det sju minuter långa fick vara med powerpoint. Jag valde att inte använda detta och var dessutom den enda som valde att stå rakt upp och ned med mitt tal. Jag fick således gå sist, för att inte kanonen skulle behöva stängas av. Under de tre timmar jag satt och väntade hann jag bygga upp en sån vansinnig nervositet att jag trodde jag skulle dö. När jag väl skulle gå upp var jag halvt lamslagen och kunde typ inte stå på benen. Sen dess har varje redovisning varit en pina. Mina hjärtslag hörs till Argentina och min mun är torrare än en mjölpåse. Jag vaknar upp med en känsla av obehag redan samma dag och sen blir det bara värre.

Hur det blev såhär har jag ingen aning om. Det enda jag vet är att retorikinslaget i den kursen förstörde mig för all framtid. Varför vet jag inte. Kanske för att jag alltid sett till att redovisa först, eller åtminstone när jag känner mig redo. När jag var tvungen att vänta den gången och inte kunde påverka det slog något helt fel.

Jävla retorikkurs.

Idag hade vi redovisningar, och det gick över förväntan. Med över förväntan menar jag att benen inte vek sig under mig. Jag tror jag måste gå en riktig retorikkurs och få bukt med det här!

Valborg.

Jag fick inte mycket till valborg eftersom jag låg i magsmärtor halva dagen och inte vågade lämna den trygga närheten till ett visst rum. Anders hade ont i ryggen så vi låg på sängen hela kvällen och hade ont ikapp. Det var iförsig mysigt det också, men några brasor fick vi inte ta del av.

Veckan har varit lite ångestladdad. Jag vaknade på måndag morgon till vad som kändes som högsommar. Visserligen har det varit varmt och skönt i veckan även här, men inatt var det faktiskt 0-gradigt. Jag har således fått slåss med känslan av att jag blev lurad på konfekten. Det här är förhoppningsvis sista våren jag spenderar i Norrland för det finns inget som drar ner mitt humör så mycket som Umeås skitklimat.

Men annars är det bra. Första maj idag, och en månad kvar av kurs och praktik. I veckan ska jag vara ledig från praktiken för att gå på föreläsningar och göra klart kursen. Sen kommer hemtentan som jag inte ska dra ut på. Efter det kanske jag kan njuta av praktiken eftersom jag inte behöver stressa över att göra saker på kvällstid. Sen är det sommar. Yey!