Jag har under våren blivit erbjuden ett extrajobb två gånger av samma person. Kioskägaren här på Nydala har just fått ny bäbis och behöver förstärkning. Han tycker att stammisar är bra och att jag jobbar på Maxi tycker han också är bra. Första gången var det ett kanske och eventuellt extrajobb ifall han blev av med någon av de två som jobbade extra, sen hörde jag inte så mycket mer på någon månad. Häromdagen var jag in där och skulle köpa en läsk att gömma i Anders kudde. Han pratade i sömnen natten innan och letade febrilt efter något och med näsan i kudden och när jag frågade vad han letade efter sa han "det var en läsk". Han blev glad när det äntligen fanns en läsk där, men nog om det och tillbaka till historien.
Kioskägaren erbjöd mig jobb igen och började förklara lite vilka tider han behövde hjälp, bland annat söndagar och två veckor i juni. Sen sa han att betalningen var 50 kronor i timmen och då sjönk mitt intresse ganska drastiskt. Jag sa att det mindre än fyra gånger mindre än vad jag tjänar på en söndag på mitt jobb och trots att jag förstod att man inte behöver göra så mycket under jobbet där så är min tid värd mer än så för mig. Dessutom vill jag göra något om jag jobbar, inte sitta och vänta ut tiden som jag gör ca 75 % av praktiktiden. Det sista sa jag inte.
Dilemmat som jag har nu är att han dels betalar svart och dels inte går under något kollektivavtal. Hade detta varit en affär i stan hade jag aldrig handlat där av princip. Jag vet att han har en stor familj och kanske inte tjänar några mängder på den kiosken. Men jag tycker ändå att det är lite fel. Visst skulle jag kunna göra det för att hjälpa till, men jag känner inte att vi är på den tjenis-nivån att just jag skulle ställa upp.
Nä, han får hitta sig någon tonåring som tycker om att sitta och tugga tuggummi hela dagarna som vill ha 50 kronor i timmen helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar