Nu minns jag hur det var förra gången vi hade en 10-månaders bebis här hemma, vi hann fasen ingenting. För de sover ju oftast två gånger per dag, två timmar efter frukost och nån timme efter lunch. Och om vi sover i sängen blir herr lättväckt väldigt utvilad då ingen katt smyger förbi så att gräset knäcks och han vaknar eller nåt annat missljud. Minns att Elvira äntligen gick att söva för sig själv så att man kunde smyga iväg i samma ålder och då var det lättnaden över att slippa ha henne på sig eller i vagnen som gjorde att sövandet alltid gjorde hemmavid.
Men ja, nu ligger jag här bredvid lilla snarkbert och får inget gjort. När han är vaken kryper han omkring och letar grejer att klättra på så att man måste vakta honom. På kvällen är jag för trött och less för att göra nåt så jag ligger lite efter i avdelningen träning/städning/hobbyprojekt.
Men, this too shall pass...
1 kommentar:
Ja alltså är det nånting jag ska försöka att verkligen uppskatta med den allra första bebistiden den här gången är det att dom är så pass stationära. För perioden då de har hög mobilitet och låg självbevarelsedrift innebär ju att man fasen aldrig får slappna av....
Skicka en kommentar