Paraden av saker som inte fungerar och några som fungerar.

 Jag känner mig lite som mormors generation, ny dag, nya krämpor.

Men i måndags fick jag svar på senaste röntgen och läget var oförändrat trots två månader på alfablockerare. (Som för övrigt används för förstorad prostata, vi har haft mycket roligt åt min stora prostata i sommar). Så läkaren tyckte att nu kör vi operation istället, kan du komma imorgon kl 9? Ändå bra med kort framförhållning, då hinner man ju inte ens jobba upp ett mentalt motstånd. Och det gjordes med ryggbedövning och lugnande, tack och lov, för jag är livrädd för narkos. Minns att jag låg där och tänkte "fan va gött jag kanske ska somna lite ändå" och då är man nog hyfsat avslappnad trots att folk grejar med ens insida.

Positivt med detta är ju att jag måste vila pga post-op smärtor som ju inte är sådär jättemysiga, och det är ju bra. Och att smärtan jag dragits med i ett halvår borde försvinna sen. Bara det borde ju kunna sänka spänningen i axklarna en del.

Annars har vi haft inskolning på ny förskola och fritids denna vecka och den fick ju bli hastigt kortare när jag inte kunde va med igår, dvs andra dagen. Men Anders lämnade en hyfsat stabil E och blev sedan bortskickad från Hs avdelning för att "andra barn blir så ledsna när någons förälder är med" och han kunde ju typ inte brytt sig mindre. H alltså, inte Anders.

Och den trasiga bilen går som ett litet urverk tack vare Anders och hans tekniska färdigheter/inbyggda ekonomiska (snåla) sida som vägrade lämna in en bil på dekis för för att fixa saker som skulle kosta mer än bilen är värd. Jag var redo att skrota den men nu känns den ju som en trevlig bil igen (minus rosthålen i sidopanelerna men de ska vi fixa).