En sak jag funderat på sen vi var barn är vilka det egentligen är som skaffar sommarkatter? Jag känner ingen som nånsin har pratat om att de haft sommarkatt, eller nån som känner nån som haft sommarkatt. Trots att nästan alla jag vuxit upp med haft tillgång till minst ett lantligt sommarnöje, ofta flera. Är det ett utpräglat storstadsproblem?
I såna fall undrar jag varför det finns lösspringande katter i hela Sverige? Nåt jag däremot känner till är folk vars hemmakatter sprungit bort. Typ flertalet alla jag känner som haft utekatt i tätbebyggt område har förlorat den på ett eller annat sätt.
Det är dagens fundering.
1 kommentar:
Jomen vi hade två sommarkatter en sommar. Innan Cello, det kanske var testet för att se om vi verkligen ville ha katt.... Det var på Nabben, alltså farfars stuga (som vi ju cyklade till senare). Det var också mina farföräldrar som styrt upp det där och som kom dit med katterna i början på sommaren tog dem på slutet när vi for. Har inte reflekterat över det förrän i vuxen ålder men gissar att det helt enkelt var två bondkattungar som fick leva några månader längre innan de sköts/klubbades ihjäl eller hur just den bonden nu gjorde sig av med alla oönskade katter.
Skicka en kommentar