Vid förra årsskiftet var jag fortfarande rätt djupt nere i stressträsket. Jag tror, i efterhand, att sjukskrivningen för utmattning eller stress är till för att läka de akuta symptomen. Och när man sen börjar jobba heltid ska man liksom lära sig på nytt att leva ett hållbart liv. Det är inte helt lätt, i mars var jag så nere i skorna att jag sökte nya jobb, grät varje dag och hade ingen lust med någonting. I april fick jag plötsligt en känsla av pepp och att jag faktiskt brydde mig om något på jobbet. Jag kände en mening med saker och ting igen. När de började ringa från jobben jag sökt kände jag nej, jag vill inte alls byta jobb!
Ungefär samtidigt kändes det mer roligt än dränerande att vara med barnen. Missförstå mig inte, kärleken till barnen är ju alltid samma. Men helt plötsligt kunde jag känna en uppskattning av deras närvaro som jag inte kunnat känna på ett tag. Och att den mysiga och roliga delen var större än den dränerande. Sen dog Anders pappa tidigt i juni och lämnade två hus till bristningsgränsen fulla med eletronikdelar.
I höst har jag kämpat lite med att hålla huvudet över ytan med ungefär 50 procent vab/sjukdom, mycket på jobbet och Anders bortrest varannan helg för att städa och sortera i första huset. Jag gnisslade av en tand i november, det blev lite av ett wake up-call, att min situation denna höst inte alls varit balanserad på något sätt. Samtidigt fick jag tillbaka min matlagningsglädje som jag inte ens känt ett uns av på kanske två år. Det går framåt ändå.
Nästa år fyller jag 40, om 21 dagar. Är inte riktigt redo för det. När jag skulle fylla 30 kändes det mycket lättare, nu krisar jag visserligen inte men jag känner mig gammal. Som för lite smör på en för tjock skiva bröd, som Bilbo sa. Livet bara rullar på och vi vet inte ens var vi kommer bo om ett år.
Men vi har det bra såklart. Att komma hem till vår stora rymliga lägenhet efter åtta dagar hos svärmor gav ändå känslan av wow, vad jag gillar att va hemma ändå.
Vilken deppig sammanfattning. Jag har ju massa bra saker i mitt liv också. Men året har varit sådär, helt ärligt. Nästa år kan bara bli bättre!
Gott nytt år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar