Jag har hamnat i totalt unn-mode. Allt jag vill ha får jag köpa. Tror det började före jul när jag hade tänkt köpa mig en sån adventskalender med smoushla i. Men så köpte jag ingen för jag kunde inte bestämma mig, men köpte nån presentask med extremt små och dyra tuber istället. Efter jul köpte jag en Clinique adventskalender på rea och nu är jag hooked på alla deras grejer utom möjligen en BB cream som luktade apa (men var grymt bra i övrigt) och ett läppstift i en färg som citat "ser ut som en tant som försöker se fin ut men inte lyckas". (Elvira) Och så funderade jag på hur de kunde klämma ner så många bra, fullstora saker i en adventskalender för en bråkdel av styckpriserna?
Ja, det kanske är det här som är grejen, att jag på grund av kalendern fortfarande befinner mig i totalt unn-mode på grund av produktoverload. På jobbet (dit jag inte bör gå om dagarna) ligger min julklapp, ett presentkort på typ 90 procent av stans affärer och väntar på mig. Måste ta mig dit någon dag.
Min tidigare hudvårdsserie köpte jag på apoteket när jag samtidigt hämtade ut årets tredje antibiotikakur. Det var force majeure och jag köpte alla lagerförda grejer av mitt favoritmärke. Kanske är det något som skaver, 40-årskrisen eller nåt?
Ska inte dyka djupare i detta nu, kan sitta och klappa på mina extremt lena kinder istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar