Jag hade inte mitt finest moment i söndags. Låt oss säga att mina önskemål för morsdag och planerna för morsdag gick förbi varandra.
Det slutade iallafall med en uppvisning vid middagen, något som barnen inte är helt vana vid. Sist jag var så arg så tårarna sprutade framför barnen var Herman fyra månader, nu är han fyra år.
Kanske är han fortfarande lite skärrad. Igår läste vi tredje boken om Kerstin som handlar om livet och döden. Spoiler alert, någon dör i den, och det hände igår. Kapitlet som vi egentligen skulle sluta läsa vid befann sig Kerstin mitt i stormens öga kan man säga, och Elvira ba "du MÅSTE läsa mer". Så jag läste på om begravningen och grät hela tiden. Herman satte sig upp och liksom stirrade på mig, och undrade nog om jag skulle ha ett morsdag-meltdown igen. Jag fick förklara gång på gång att man kan gråta även man inte känner personen, eller om den ens finns. För att man känner det den känner.
I morse sa Elvira att jag bara gråtit tre gånger. Mmm som hon minns ja. Hon minns ju inte när jag gömde boken Aldrig har jag sett av Lena Sjöberg ett skåp för att jag gråter bara jag tänker på den. Eller alla gånger jag gömt mig bakom köksön för att gråta tårar åt något fint eller sorgligt på tv. Att jag gråter varje gång jag ser Molly Sandén sjunga Husavik på Oscarsgalan. Eller när vi lånade boken Vem dör när barnens farfar dött och jag bara grät och grät när vi läste den.
Jag vet inte hur mycket sånt här man ska visa för barnen men kanske pytsa ut det i små doser?
1 kommentar:
100% igenkänning här. Både just morsdag (då jag var surig och vresig hela dagen, mycket på grund av att jag frös... jag är en mardröm att ha att göra med då jag fryser) men också i allmänhet.
Mina barn har sett mig gråta och få utbrott oftare än jag vill erkänna.
Det verkar dock inte beröra dem så jättemycket... annat än om jag tar i och gör nåt riktigt dumt, typ kastar en nalle tvärsöver rummet eller säger svordommar dom inte ens hört på tv.
Jag tänker å ena sidan att jag måste skärpa mig och vara en mer stabil förälder.
Å andra sidan att jag inte ska spela upp en fasad för dem och låtsas vara nån jag inte är. Svårt ju.
Skicka en kommentar