Lyssnade på senaste avsnittet av Dumma människor, om kärlekens språk. Och det var fantastiskt lyssning, och jag fick verkligen en ögonöppnare gällande både man och barn och våra olika sätt att tala kärlekens språk med olika dialekter. Sen lunchade jag med en kompis i samma ålder som (gud vet hur) varit singel i typ sitt liv. Men som för bara några månader sen blev två med en kille som i sin tur inte heller varit i tvåsamhet särskilt mycket. Och det var fantastiskt att höra om deras första alla hjärtans dag, trevande presenter, klyschiga trerätters på restaurangen där de hade sin första dejt, ingen som vet "hur man gör". Det gjorde mig så glad.
Mitt kärleksspråk är nog en blandning av gåvor och tjänster. Ändå är jag typ blind för andras språk om det är tjänster. Jag vet inte. Kärlek är svårt.
Igår slog jag iallafall på stort med både gåvor och fix till alla i familjen, kände mig som en piffig partner och mor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar