Det har lugnat ner sig efter hundgate men har fortfarande noll förtroende för den personens omdöme.
Jsg var hos sjukgymnasten idag. Har gått ett år nästan, april 2021 var första besöket. Har börjat glesa ut mina besök nu. I januari hittade jag äntligen ett sätt att trycka tillbaka den förbaskade disken själv, och sen dess har min vardag varit hanterbar och mycket mer hoppfull. Hösten var fasen ett mörker. Det ska iallafall bli skönt att slippa gå dit så ofta. Jag hanterar skadan själv nu och vi har redan tömt ut vår enda gemensamma nämnare, min farbror som han tydligen kände när han bodde i Uppsala och båda var aktiva inom brottning.
För någon månad sen pratade vi på jobbet om telefonsamtal som vi får in som inte är jättekul alla gånger, och då nämnde två kollegor två olika samtal där personen varit jättearg. För att sen ringa tillbaka två dagar senare och be om ursäkt med tillägget "jag har så ont i ryggen". Aldrig har jag känt sån samhörighet som med dem.
Men vintern har varit bra, det går verkligen åt rätt håll och det finns ett ljus i tunneln.
För ett par veckor sen kom vi till sans och bestämde oss för att inte flytta själva utan boka in en flyttfirma. Två buktande diskar och en massa 40-åringar som erbjudit sig att hjälpa till, det kommer inte sluta bra. 40-årsåldern är ju den mest ryggskadade åldern, när ryggen fortfarande är mjuk men livets nötningar har gjort sitt. Sen blir man äldre och stel och det brukar rätta till sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar