onsdag 8 mars 2023

Vardagsflykt.

 Stannade på jobbet orimligt länge idag, Anders vabbar ena barnet och det andra är hämtat sen länge. Lite av en flykt är det, att vara på jobbet och utan tider att passa kan man ju stanna precis hur länge som helst. När kollega efter kollega ropar hejdå genom korridoren och man till sist är ensam kvar.

Vi var i huset i fredags och fick en genomgång av säljaren. Jag blev så peppad, allt kändes så fint och när jag och barnen stod i trädgården och drack festis och tryckte majskakor (vi åkte direkt efter skolan) kände jag ba wow, min trädgård. Någon sprang förbi på gatan ner mot återvändsgränden längre bort, en ny granne säkert eftersom han inte vände och kom tillbaka. Han tittade på oss och tänkte säkert att vi är de nya grannarna och hoppades att vi är normala människor. Kanske har han barn i samma ålder och tänkte att det var bra med fler lekkamrater på gatan. Vad vet jag?

Innan vi vet hur det blir är det skönt att fly i tanken en stund. Men oavsett känns steget att äga vårt hus utan samfällighet inblandad som ett bra steg att ta. Efter att ha bott i en liten brf där man inte kommer undan styrelsearbete och där flera grannar är i åldern där de antingen aldrig blivit uppfostrade ordentligt eller så gamla att de slutat bry sig. Vi älskar fortfarande lägenheten men inte föreningen. En typ av flykt är det ju med.

Inga kommentarer: