Min mamma och pappa är uppfostrade under de förhållanden som rådde på 60- och 70-talet vilket jag tolkar var lite "ät och var glad, och helst tacksam också". Denna mentalitet växte jag också upp i. Som kräset barn som varken gillade nån sås eller nåt starkt var det rätt jobbigt. Vid 19 smakade jag min första oliv, wow vad gott tänkte jag, sen åt jag i princip allt, men jag gillar inte all mat för det. En maträtt jag aldrig kommer gilla av princip är krämig fiskgratäng. Varför då? Jo för att jag tvingades äta kall fiskgratäng när jag var fem år. Satt och hulkade och och hade kväljningar men jag skulle inte få kinderägget som väntade på mig om jag inte åt. Men jag klarade det inte och då fick min mamma som var höggravid och skitless på sina tre barn under åtta år ett rage fit, tog mitt kinderägg och stampade sönder det.
Spola fram till i sommar när vi skulle ha det lite festligt hos mormor och morfar (alltså mina föräldrar) och alla barn skulle få läsk. Det är bara det att Elvira har väldigt svårt för bubblor och gillar bara en sorts Mer. Vi frågade pappa om Anders kunde få låna elcykel och cykla och köpa den förbaskade läsken som vi ju letat efter fler än en gång i olika butiker. Men om alla ska få det festligt, ska hon va utan då? Och alla vuxna hade druckit vin. Han sa att han kunde göra det själv men vi såg att här hölls det igen ordentligt om vad han egentligen tyckte om det hela. Pjåsk förmodligen.
Men då vill man ju liksom säga att jag vet inte om vi gör rätt heller. Men jag vet också ett barn som inte kommer hata maträtter av ren princip. Men jag sa nåt i stil med att jag vet att vi är pjåskiga men vi har bara två barn och kan göra det för det kostar oss väldigt lite i slutändan.
Hon har ett sjukt bra luktsinne, det som vi i min bransch kallar "en på miljonen-näsa". Hon kände igen folks lukt på kläder hon ärvde när hon var tre år, visste var de kom ifrån utan att ens veta. Hon säger "idag luktar det söndag ute" en dag i juli. "Varför då" undrar vi? Jo för det är färre avgaser som luktar och på sommaren är det ju färre pendlare. Och bra luktsinne korrellerar nog ofta med en svårighet att uppskatta all mat, så mycket av smaken består ju av lukt. Dessutom kontrar hon när vuxna försöker truga i henne tex lingonsylt med "men farmor, vuxna ska inte försöka tvinga barn att äta socker!"
En till som var kräsen var Martin. Och han jobbar idag som kock och är en riktig finsmakar-foodie. Det brukar lösa sig. Inte för alla kanske, men för de flesta. Och löser det sig inte så kan man leva på sushi och blodpudding utan lingonsylt också. Och gärna utan traumatiska matminnen som lever kvar när man är 41.
1 kommentar:
Tror inte heller på att tvinga barn att äta allt, eller äta upp allt. Däremot har vi ofta tjafsgräl av typen "nä du får inte mjukmacka och fil nu för vi åt middag för en kvart sen och du åt inte upp.... är du hungrig får du mat, inte fil"
Tänker att mina barn äter på samma sätt som hundar kissar. Ofta och lite, efter intresse och ibland för att de behöver och ibland för att markera. För att andra gör det. Och som mamma/matte kan man ändå bara styra det till viss del.
Skicka en kommentar