Jag insjuknade i nån form av influensa den 5 december och den övergick i en tre veckors helt vidrig hosta följt av ännu en influensaliknande sjukdom (gissar covid-19) som dröjde sig kvar till finalen som var en trevlig liten bihåleinflammation som envist hänger sig kvar idag, 35 dagar senare. Det värsta var febertopparna precis innan jul och att mina smaklökar blev förvrängda. All julmat smakade skit, kaffe smakade skit, till och med choklad ur min efterlängtade Anton bergh-ask smakade skit. Jag fick inte en jättekul jul men första julen i huset får ändå plus på myset, att den blev vit, och att barnen var överlyckliga över sina julklappar. Har aldrig sett någon längta så mycket efter en plattång, och har aldrig sett någon bli så glad för en gigantisk Pikachu squishmallow. Och juice smakade fortfarande gott.
Nu är vi i början av oxveckorna men jag känner ändå att jag är på andra sidan mörkret som var hösten... vet inte vad det är men inget får mig så less på jobbet och min rygg som höstmörkret. Bara att vara på andra sidan nyår känns hoppfullt. Och jag har planerat in ett mysigt häng på min födelsedagshelg samt ett två år försenat kalas.
Landa mjukt är min grej i januari. Försöker få barnen att landa mjukt efter ett alldeles för långt lov, men de sörjer ledigheten och vem är jag att klandra dem när jag känner exakt samma sak? Nåväl, oxveckorna är iallafall färre i Småland där barnen har sportlov v 7.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar