Jo men jag har ju en spion på arbetsplatsen jag sökte mig till, och denne spion luskade ut att det finns en vikarie som mer eller mindre var tilltänkt för tjänsten jag sökte och där dog min pepp helt. Jag känner mig lite som fluffet man lägger i lådan för att inte porslinet ska gå sönder, en pliktskyldig intervju med någon annan för att anställningen av den tilltänkte ska gå rätt till. Det finns en visstidsanställning också på sex månader men jag har tre månaders uppsägningstid och att gå till en arbetsplats för några månaders jobb är liksom inte aktuellt, dessutom har min arbetsplats mer eller mindre satt stopp för tjänstledighet på grund av ”prova annat jobb”.
Så imorse när jag faktiskt gått vidare till intervju kände jag lite ”jaha”. Och tänker också att jag är lite för bra på mitt jobb och att det är de som ska vara glada att få mig, om det slutar så. För det är som sagt sammanhanget som lockar mig och den där ordalydelsen ”andra arbetsuppgifter kan bli aktuella efterhand beroende på din bakgrund”. Det är ju det jag vill åt. Men iallafall, så känner jag att jag är på väg nånstans. Och om jag inte kommer nånstans just nu så har jag unfinished business, som Uma Thurman sa när hon skulle döda Bill. Min Bill ska inte dö, men han ska få svettas lite. Jag har bildligt talat krigsmålat mig i veckan, redo för någon slags strid som jag känner att jag måste ta. Egentligen inte min, men jag är skyddsombud och i min värld betyder det något. Så oavsett vilket känner jag en stark mening med allt just nu, och min största drivkraft på jobbet har alltid varit ilska och nu jävlar, känner jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar