Onsdag.

Jag vet att man inte ska räkna ner dagarna som är kvar på semestern. Men nu är det officiellt bara två veckor kvar... Jag ska förvalta dem väl!

Jag har inte känt något riktigt incitament för att skriva på senare tid. I havet av giftermål, bäbisar och allt annat man dagligen blir bombad med på facebook står jag ensam igen. Nu är det väl så pass många dagar sen att jag inte är vare sig ledsen eller chockad mer. Jag är faktiskt väldigt glad men det är också lite oroande. Igår var jag ute med Jenny, Marc, Linnea och Malin och hade verkligen en jätterolig kväll, på riktigt. I helgen var jag i Piteå och då kändes det fortfarande lite svajigt, men även den känslan har lagt sig.

Det finns inte mycket att säga om varför, jag känner mig mest lite lurad och förd bakom ljuset. Det har hänt så många gånger nu att jag inte ens är förvånad längre men det brukar inte ta sex månader för personer att upptäcka att jag inte är den där superfantastiska tjejen dom bedyrar sin kärlek över i några veckor/månader för att sedan tröttna på. Jag dras verkligen till fel personer.

Men, nöjd och glad som jag är med det mesta så tänker jag inte ens fundera på det. Min förra separation tog verkligen på krafterna, jag kunde inte ens tänka mig att gå ut eller ens ha roligt förrän jag kände att jag hade ett stabilt humör. Bättre att stanna hemma tänkte jag. När jag väl började gå ut igen blev jag tillsammans med första killen jag ens funderade på att ta hem.

Jag har några glada singelmånader att ta igen med andra ord! Och det är sommar, även om vädret säger något annat idag.