Dag 11 - Ännu ett foto av mig och mina vänner.

Det här är gänget som hängt ihop sen första året. Vi har pluggat ihop, festat ihop och uppenbarligen grillat en gång. I helgen flyttar Jennie och Nettan, resten stannar kvar i Umeå en stund till. Marc har varit en del av gänget även om han inte insett det själv, han saknas här.

Fina människor som förgyllt min studietid enormt!

Sen var det vädret...

Igår och idag vaknade jag kl 7 av att solen sken mig i ansiktet. Det har varit mäkta fint vårväder, men igår var jag tvungen att cykla till jobbet och jobba till fem. Idag ville jag verkligen gå ut på isen och sitta och dricka varm choklad, men eftersom ingen kunde följa med cyklade jag till skolan istället. Så den här helgen har jag jobbat och pluggat och bidragit till ännu mer D-vitaminbrist i min stackars kropp.

Om vädret håller i sig är det inte jag som sitter i skolan under eftermiddagarna den här veckan... plugga kan man göra på morgonen och kvällen, jag vill ha sol, termos, sittunderlag och känna lugnet!

Dag 10 - Låtar jag lyssnar på när jag är glad, ledsen, uttråkad, hajpad, arg!

Ja, hade det här varit sent 90-tal hade jag kunnat skriva detta inlägg i en blinkning. Men nu var det svårare eftersom jag bara lyssnar på musik när jag städar och pluggar. Så, här kommer det:

Plugg: Nick Drake eller något annat lugnt och melodiskt som låter som en ljuddimma i bakgrunden.

Städning: Smile med Atomic Swing... alltid!

Eftersom jag inte kunnat ha hörlurar sen 2004 lyssnar jag aldrig på musik annat än hemma. Och hemma vill jag oftast ha det tyst när inte tv:n är på eftersom skvalande musik gör mig väldigt trött i huvudet. Ja, jag är jättetråkig, jag vet. Men om man måste ha hörselskydd för att kunna dammsuga då får man dispens på musikintresset!

Dag 9 - Nånting jag är stolt över de senaste dagarna.

Nä, det här var en dålig rubrik!

Jag är faktiskt inte särskilt stolt över något. Jag är lite stolt över att jag och Malin satt i skolan igår kväll och började vårt projektarbete. Jag är också lite stolt över att jag inte nätshoppade en massa igår, trots att jag hade tänkt göra det.

Nu ska jag spela badminton, sen ska jag jobba bort halva helgen. Det är jag inte heller stolt över för jag känner att jag än en gång prioriterat fel... jag tar alltid på mig massa jobb innan tentor för att det är enda tiden man har några lediga dagar. Som ju är avsatta för att plugga. Sen får jag aldrig några VG:n nuförtiden, jag undrar varför?

Men, stolt var det. Jag kan inte påstå att det var lätt!

Det trodde jag inte om mig!

Jag måste säga att jag fått en uppenbarelse. Efter att ha avfärdat Big brother som skräp-tv i tio års tid har jag fastnat. Det känns både bra och dåligt. Det är inte det att jag är en finsmakare som bara tittar på dokumentärer, men jag har svårt att följa serier i allmänhet. Särskilt sånt som visas varje dag. Det försvinner så mycket tid då. Men sen Kungarna av Tylösand har jag fått mersmak av idioter som super i TV, så är det.

Nu vet ju vän av ordning att Big Brother inte har visats i Sverige på många år och att avfärda en serie som inte går är ju lätt. Men serien är enormt stor i England och jag lyckades vara där i sex somrar (det går alltid sommartid där) samt jag vet inte hur många kändisvarianter utan att se mer en tredjedels säsong år 2007.

Men, nu sitter jag där vareviga kväll kl 22:00. Jag hoppas att Peter eller Gurkan vinner!

Paus.

Dag åtta skulle ju handla om mina kortsiktiga mål för den här månaden. Att jag inte har skrivit är just på grund av att mina mål tar upp all tid, mycket skola och mycket träning. Efter vinterns träningspaus har jag faktiskt kommit igång riktigt bra igen. Träningspaus för mig kanske är veckans träning för en annan, men jag tycker att två-tre pass i veckan är snudd på att inte träna alls. För mig. För en annan är det säkert jättebra, jag dömer ingen!

Men, tillbaka till fem pass i veckan med dubbla pass ibland, det är dit det bär hän. Och utöver skolan och det har jag inte så mycket tid, sista kursen går in på sista veckan nu och det är mycket plugg på gång. Utöver det läser jag en kurs på distans som också måste komma igång snarast. Sen är det praktik för hela slanten. Nu råkade ju mitt pausinlägg handla om precis vad dag åtta skulle handla om så jag hoppar nog på dag nio nästa gång. Häpp!

Dag 7 - En bild av någon som har stort inflytande på mig.

Den här personen är lite som min Benjamin Syrsa. Hon är den första att säga ifrån när jag gör något knasigt eller dumt, men också den som stöttat mina dåliga beslut bäst och alltid hittat något bra i dåliga saker. Det visar, tycker jag, att hon ställer upp i alla väder och även vill mitt bästa.

Det finns gånger då hon verkligen sagt ifrån, och det är tur det, för hade hon inte gjort det hade mitt liv kanske sett väldigt annorlunda ut idag.

När någon gör henne illa är de döda för mig. Oavsett om de bara snackat lite skit, eller sårat henne på riktigt. Så är det. Hon är den enda och bästa systern jag har!

Dag 6 - Min favoritsuperhjälte och varför:

Jag vet inte om han klassas som superhjälte, men min favorithjälte är han definitivt!

Likt Skalman kan han bära med sig massvis med prylar som är bra att ha i mötet med alla små och stora monster i Hyrule med omnejd. I början av varje spel är han inte särskilt stark, inte särskilt smart, inte särskilt gammal eller livskraftig. Han äger ofta inte mer än kläderna han har på sig. Sen hittar han ett svärd. En karta. En kompass. En lykta. En switch hook. En grappling hook. En pilbåge. En påse bomber. I takt med detta får han tillgång till större delar av den värld han lever i, platser han inte kommit åt tidigare. Och ju fler grejer han samlar på sig desto lättare blir det att komma framåt.

Lite som i verkliga livet.

Dag 5 - Ett foto av något ställe jag varit på.

Oxford High street. Den här platsen är en fin plats. Trädet slår ut i rosa blommor kring februari och katedralen är en av Oxfords högsta byggnader. Man kan klättra upp till toppen och få esig en fin utsikt över hela staden med omnejd för en billig peng.

Oxford är det enda ställe förutom Umeå som jag känt mig riktigt hemma i. Den allra första gången jag åkte in i Oxford passerade vi high street och jag kände mig hemma direkt och tänkte att "där vill jag bo". Ja inte på high street, men i staden. Nu råkar det vara en av Englands dyraste städer full av snobbiga studenter. Men också en stad full av ungdomar från hela världen som väljer att bo någon annanstans än London. Och vad jag vet stannar väldigt många kvar i flera år, eller återkommer. Jag älskar den staden men saknar inte att bo där. Men fick jag chansen att åka dit och jobba med något vettigt skulle jag inte tacka nej!

Dag 4 - En ovana jag önskar att jag inte hade.

Jag kör på med en dag till, det blev inte mycket bloggande gjort i helgen.

Nu måste jag alltså börja rannsaka mig själv, oj oj. Jag kanske till och med nämner ett par dåliga vanor.

Mitt spelande. Jag kan bli helt besatt av spelande, men bara små idiotiska spel på mobilen eller såna på facebook som tar en minut att spela. Ibland spelar jag spel för att koppla av och tänka lite och då är det okej. Men just nu är jag besatt av bubble buster på min telefon och om jag inte kommer förbi bana 99 snart så blir jag knäpp. För mitt liv kommer inte att bestå av något annat än att klara den förbannade banan. Om det inte vore för mitt spelande så hade jag haft betydligt bättre betyg. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit och nött tråkiga facebookspel som zuma blitz när jag är tentastressad. Säkert flera timmar. Ibland tar jag en spelpaus på tio minuter efter någon timmes pluggande. Men ofta tar jag en pluggpaus i timmar av spelande. Lite måste man få koppla av, men när spelandet tar över livet så är det inte okej.

Jag får svackor ibland. De är oftast årstidsbundna och brukar öka och minska i takt med termometern. Ibland när det kryper ner under -20 c då vill jag inte göra någonting. Inte handla, inte träna, inte plugga, inte umgås. Och sen blir jag så sur och rastlös att jag bara går och hatar mig själv och ligger och glor på tv eller spelar spel. Det händer inte ofta, men när det händer är det bara att låta det ha sin gång. Om jag går och tränar eller försöker mig på något som ska få upp humöret blir jag oftast ännu mer arg och bitter på livet så jag har lärt mig att bara låta det vara. Sen vaknar jag efter någon dag och känner peppen igen. Ja, så rullar det på. Och jag hatar det.

Jisses vad seriöst det blev nu. Bäst att sluta, eller gå direkt på dag fem.

Dag 3 - En bild på mig och mina vänner.

Alltså det är ju inte lätt. För jag vet inte vilka vänner jag ska lägga upp en bild på. Jag har mina skolvänner, mina gamla godingar, mina maxivänner och fram tills nyligen hade jag även korridoren.

Jag ser det såhär. Det finns vänner och så finns det kompisar. Vänner är lite som favoritgodis. Det finns godis som man älskar hela livet, i mitt fall salmiak. Sen finns det godis som man bara äter under en kort stund i livet, typ banana skids. Det är lite mer som kompisar. Av dessa är det oftast ett fåtal som blir vänner som man hör av livet ut. Det krävs mycket för att hålla lågan vid liv även när det gäller vänner. Särskilt om man bor i olika världsdelar eller är väldigt upptagen.

Jag brukar tänka att kompisar är flyktiga. Det gör att man inte blir lika ledsen när man flyttar någonstans och träffar nya flyktiga kompisar. Man fyller en funktion hos varandra för en stund, sen flyttar man vidare och antingen hörs av eller inte. Oftast inte. Men det gör ingenting, eftersom man förgyllde varandras tillvaro någon gång i livet... och det räcker oftast för mig. Detta resonemang kändes mer sant innan facebook fanns. För numera kan man ha dessa kompisar på facebook i flera år efter att man senast sågs och det enda man gör är stör sig på deras spam. Då blir minnet av dem inte lika fint längre.

Men, för att göra saker rättvisa tänker jag inte lägga ut någon bild.

Dag 2 - Meningen med bloggens namn.

Namnet kommer från radioprogrammet Pang Prego. Våga vitsa var mitt favoritinslag och betyder ungefär att hitta en gemensam nämnare och vitsa om detta så snabbt, bra och finurligt som det bara går. Men varierande resultat förstås.

Nu är det inte ens en tiondel av vitsarna jag klurar på som kommer med i bloggen, men jag vitsar på för fullt varje dag. Dagens vits lyder:

-I vilket land frågar man aldrig om två ting på samma gång?
-Vet inte?
-Jemen!

Dag 1 - Ett nytaget foto och 15 intressanta (?) fakta om mig.

På fotot är jag livrädd för den schackrutiga färgen som nissarna målar med i Tomtens verkstad. Jag är klädd i julklänning och ja, det är julafton. (vi har bara spelat in Kalle en gång, och det var när jag var fyra år) Detta är den senaste bilden tagen med min kamera där bara jag är med. Det stod förstås inget om att ingen annan fick vara med men denna bild för även vidare en gammal familjetradition. Min farbror Tore var nämligen vansinnigt rädd för den schackrutiga färgen när han var liten!

Nu till femton fakta om mig:

1. Jag har motsatsen till gröna fingrar. Jag kan inte ens få en kaktus att överleva för tillfället. Jag skyller på luftintaget under elementet för mina blommor står i kallblåst dagligen, men måste nog erkänna att mina blommor inte mår något vidare mest på grund av att jag verkligen inte har någon god hand med gröna organismer.

2. Jag skulle leva om mitt liv från artonårsåldern om jag fick chansen. Förmodligen skulle jag göra det mesta annorlunda, men samtidigt tycker jag att jag har det ganska bra. Paradoxalt eller hur?! :)

3. Jag älskar smaskig natt-TV. Då menar jag förstås inte porr, utan såna där program som Cheaters och även vid riktigt sömnlösa nätter Judge Judy.

4. Jag har läst två och en halv roman sen jag började plugga och det var nästan påtvingat.

5. Jag avskyr att städa och drar mig för att göra det tills det inte går längre. Sen tar det två timmar att storstäda mitt rum och varje gång jag gör det tänker jag "varför gör jag inte detta oftare?"

6. Jag kan inte veckohandla efter en matsedel. Om jag inte är sugen på det jag planerat äta så äter jag det inte. Då blir det fil eller smörgås. Det är inte bra för mig eller plånboken, men jag gillar verkligen inte att trycka i mig mat som känns äcklig.

7. Jag har haft fler anställningar än Kalle Anka. Mina första fyra yrkesverksamma år hann jag beta av fler anställningar än hela min och grannens familj tillsammans... skulle jag tro. Jag hade kliande fötter och trivdes ingenstans.

8. Jag är vansinnigt bäbissugen. Jag är så bäbissugen att jag glömmer all logik ibland. Men för att få barn måste man ha någon som också vill. Det har jag visserligen, men det är rätt nytt. Jag försöker vänja honom vid tanken men då tycker han att jag psykar honom. Då fortsätter jag psyka tills han blir rädd. Då brukar jag säga att jag skojar, fast egentligen inte. Kanske lyckas jag skrämma bort honom, eller så lyckas jag hjärntvätta honom. Det får tiden utvisa.

9. När jag var liten önskade jag att jag var japan. Jag tyckte sneda ögon var så fint, och brukade stå framför spegeln och dra i ögonkanterna så att jag såg lite asiatisk ut. Jag tror det var efter att ha sett Shogun och blev förälskad i pappersväggar, kimonos och svärdfighter. Den förälskelsen i japansk samurajkultur har förföljt mig hela livet. Aldrig särskilt påtagligt, men den har alltid funnits där.

10. Jag älskar miniatyrer. Av allt. Jag har lyckligtvis aldrig ägt en prylhylla, men om jag gjort det hade den varit fullproppad. Ju mindre grejer desto bättre. På slöjden när vi sydde något stort sydde jag alltid miniatyrer när jag kom hem. Och varje jul får en liten liten smällkaramell med 1 cm i diameter komma fram och hänga i granen.

11. Jag är rädd för tonårsgäng på Ålidhem. Yes, jag har redan blivit tant.

12. Jag tog hål i öronen när jag var sex år för att jag var så avundsjuk på Sarah B i förskolan. Hon hade hål i öronen och lockigt fint hår. Min mammas dagbarn Therese hade bara hål i ett öra för att det gjorde så ont, och det enda jag visste när jag satt där i frisörstolen var att jag minsann skulle klara att ta hål i båda. Jag nöp i örsnibbarna hela vägen till frisören, men gallskrek ändå när första hålet togs. Men, jag skulle prompt ha i båda och grinade nog hela vägen hem sen. Allt på grund av Sarah B! Det blev aldrig några fler hål heller, och jag har ganska nyligen börjat använda örhängen igen efter tio år utan.

13. Jag är inte särskilt förtjust i kanelbullar och hoppar gärna bullarna om det finns andra kakor.

14. Jag gillar förkortningar och har lätt för att lista ut vad de betyder. Den enda som faktiskt förbryllat mig var FTW. Det kunde ju inte vara fuck the what men vad liksom??? I det dagliga livet använder jag mig mest av SPK och APK. Smak per (kilo)kalori och användning per krona. Jag applicerar dessa två på nästan allt jag stoppar i munnen och det mesta jag köper som inte är mat. Smak per kalori är för övrigt varför jag inte längre äter kanelbullar om det finns godare kakor. APK har jag inte lärt mig använda än, eftersom jag fortfarande impulshandlar nästan allt. Men det är fint i teorin! Och om man hittar något som man bara vet kommer användas tills det hänger i trasor så känner man en viss förnöjsamhet!

Jag kan inte komma på ett femtonde, så det får jag spara till ett senare tillfälle. Det kommer en vacker dag! Nu har mitt sällskap kommit så jag tänker vara social. Hejs!

30-dagarsutmaningen!

Jag tycker mig ha lite bloggtorka. Ja inte torka i att skriva i bloggen, men torka i det jag skriver om. Därför tänker jag stjäla denna från Åsas blogg. Det är som jag förstår det en lite mer uppstyrd form av skrivandet eftersom man får rubriker att följa. Jag kan inte lova att det kommer gå jättebra men jag ger det ett försök!

Jag tänker även ta mig friheten att översätta rubrikerna.

Day 01 - A recent picture of you and 15 interesting facts about yourself
Day 02 - The meaning behind your Blog name
Day 03 - A picture of you and your friends
Day 04 - A habit that you wish you didn't have
Day 05 - A picture of somewhere you’ve been
Day 06 - Favorite super hero and why
Day 07 - A picture of someone/something that has the biggest impact on you
Day 08 - Short term goals for this month and why
Day 09 - Something you’re proud of in the past few days
Day 10 - Songs you listen to when you are Happy, Sad, Bored, Hyped, Mad
Day 11 - Another picture of you and your friends
Day 12 - How you found out about blogs and why you made one
Day 13 - A letter to someone who has hurt you recently
Day 14 - A picture of you and your family
Day 15 - Put your iPod on shuffle: First 10 songs that play
Day 16 - Another picture of yourself
Day 17 - Someone you would want to switch lives with for one day and why
Day 18 - Plans/dreams/goals you have
Day 19 - Nicknames you have; why do you have them
Day 20 - Someone you see yourself marrying/being with in the future
Day 21 - A picture of something that makes you happy
Day 22 - What makes you different from everyone else
Day 23 - Something you crave for a lot
Day 24 - A letter to your parents
Day 25 - What I would find in your bag
Day 26 - What you think about your friends
Day 27 - Why are you doing this 30 day challenge
Day 28 - A picture of you last year and now, how have you changed since then?
Day 29 - In this past month, what have you learned
Day 30 - Who are you?

okej då...

Jag var inte på världens bästa humör i morse. När jag väl cyklade till jobbet i solskenet kände jag hoppet! Solen värmde en aning och den där känslan av att våren faktiskt inte är så långt bort nu slog mig som en fetsmäll rakt i ansiktet. Vem orkar sura då liksom?

Idag säljer jag fisk. Hej och hå!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Släng it!

Som ni vet har min boendesituation förändrats en del de senaste månaderna. Jag är kort och gott lite less just nu. Jag tycker på något sätt att en korridor ska få andas "här har det bott många människor genom åren" genom att det åtminstone finns något collage på folk som bott där eller några udda grejer på väggarna som någon lämnat efter sig. Men nej. När vi hade möte för några veckor sen var det en mycket drivande själ som förmodligen helst skulle bo i en Mio-katalog med vita väggar, vita soffor, nyslipad parkett och hela baletten. Hon insisterade på att vi skulle slänga allt. Halva mötet gick ut på att hon sa "och vems är den, kan vi slänga det?". Jag är av den åsikten att fungerande köksmaskiner som korridoren "äger" bör få vara kvar. Även om ingen kan säga att just den köksassistenten är min. Och sen kan jag ju tillägga att det kanske finns en maskin i det köket som inte ägs av mig, men det är en annan historia som jag kommer till nu.

Jag talade om att jag råkar vara ägaren till det allra mesta i köket som har stickkontakt, och att de gärna får använda prylarna bara det diskas och ställs tillbaka. Då är det ju roligt att se att folk tar sig friheter och parkerar mitt smörgåsjärn på rummet eller var det nu tagit vägen.

Våra korridorer ser tydligen ut som institutioner, liknande de öppna fängelser som finns. Har jag fått höra från en som borde veta. Då tycker jag att det kan vara trevligt med en liten personlig touch, kanske en tavla med foton på människor som i vissa fall faktiskt spenderat tio procent av sina liv i dessa utrymmen, ibland mer. Visst var jag inte överförtjust i en del av det som fanns på väggarna, men det är bättre än avskalade vita väggar som framhäver den fula borden av gröna målade löv ännu mer. En korridor är inte och kommer aldrig bli ett föremål för Elle home, det är bara så. Så varför ens försöka?

Kan jag tillägga än en gång att jag är less? Jag är less på den person som bor vägg i vägg med mig som jag även delar kylskåp med. Som förutom att ha slagit av min frys, försökt ge mig vattenskador och pratar (skriker) i sin webcam med öppen dörr så att det hörs över hela nydalahöjd även försöker göra köket till en ångbastu varje gång han lagar mat. Och som ännu ej lärt sig var duschen finns.

Nä, jag är fan less nu. Jag börjar nästan ångra att jag tog på mig praktik nu i vår, för det hade varit jävligt skönt att få ta examen redan i juni och vara klar, sticka och aldrig komma tillbaka till detta vitväggade helvete till korridor.

Men, så har jag en dålig dag också. Jag behöver nog komma ut, och eftersom jag börjar jobba om 75 minuter är det problemet löst.