Som ni vet har min boendesituation förändrats en del de senaste månaderna. Jag är kort och gott lite less just nu. Jag tycker på något sätt att en korridor ska få andas "här har det bott många människor genom åren" genom att det åtminstone finns något collage på folk som bott där eller några udda grejer på väggarna som någon lämnat efter sig. Men nej. När vi hade möte för några veckor sen var det en mycket drivande själ som förmodligen helst skulle bo i en Mio-katalog med vita väggar, vita soffor, nyslipad parkett och hela baletten. Hon insisterade på att vi skulle slänga allt. Halva mötet gick ut på att hon sa "och vems är den, kan vi slänga det?". Jag är av den åsikten att fungerande köksmaskiner som korridoren "äger" bör få vara kvar. Även om ingen kan säga att just den köksassistenten är min. Och sen kan jag ju tillägga att det kanske finns en maskin i det köket som inte ägs av mig, men det är en annan historia som jag kommer till nu.
Jag talade om att jag råkar vara ägaren till det allra mesta i köket som har stickkontakt, och att de gärna får använda prylarna bara det diskas och ställs tillbaka. Då är det ju roligt att se att folk tar sig friheter och parkerar mitt smörgåsjärn på rummet eller var det nu tagit vägen.
Våra korridorer ser tydligen ut som institutioner, liknande de öppna fängelser som finns. Har jag fått höra från en som borde veta. Då tycker jag att det kan vara trevligt med en liten personlig touch, kanske en tavla med foton på människor som i vissa fall faktiskt spenderat tio procent av sina liv i dessa utrymmen, ibland mer. Visst var jag inte överförtjust i en del av det som fanns på väggarna, men det är bättre än avskalade vita väggar som framhäver den fula borden av gröna målade löv ännu mer. En korridor är inte och kommer aldrig bli ett föremål för Elle home, det är bara så. Så varför ens försöka?
Kan jag tillägga än en gång att jag är less? Jag är less på den person som bor vägg i vägg med mig som jag även delar kylskåp med. Som förutom att ha slagit av min frys, försökt ge mig vattenskador och pratar (skriker) i sin webcam med öppen dörr så att det hörs över hela nydalahöjd även försöker göra köket till en ångbastu varje gång han lagar mat. Och som ännu ej lärt sig var duschen finns.
Nä, jag är fan less nu. Jag börjar nästan ångra att jag tog på mig praktik nu i vår, för det hade varit jävligt skönt att få ta examen redan i juni och vara klar, sticka och aldrig komma tillbaka till detta vitväggade helvete till korridor.
Men, så har jag en dålig dag också. Jag behöver nog komma ut, och eftersom jag börjar jobba om 75 minuter är det problemet löst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar