Alltså det är ju inte lätt. För jag vet inte vilka vänner jag ska lägga upp en bild på. Jag har mina skolvänner, mina gamla godingar, mina maxivänner och fram tills nyligen hade jag även korridoren.
Jag ser det såhär. Det finns vänner och så finns det kompisar. Vänner är lite som favoritgodis. Det finns godis som man älskar hela livet, i mitt fall salmiak. Sen finns det godis som man bara äter under en kort stund i livet, typ banana skids. Det är lite mer som kompisar. Av dessa är det oftast ett fåtal som blir vänner som man hör av livet ut. Det krävs mycket för att hålla lågan vid liv även när det gäller vänner. Särskilt om man bor i olika världsdelar eller är väldigt upptagen.
Jag brukar tänka att kompisar är flyktiga. Det gör att man inte blir lika ledsen när man flyttar någonstans och träffar nya flyktiga kompisar. Man fyller en funktion hos varandra för en stund, sen flyttar man vidare och antingen hörs av eller inte. Oftast inte. Men det gör ingenting, eftersom man förgyllde varandras tillvaro någon gång i livet... och det räcker oftast för mig. Detta resonemang kändes mer sant innan facebook fanns. För numera kan man ha dessa kompisar på facebook i flera år efter att man senast sågs och det enda man gör är stör sig på deras spam. Då blir minnet av dem inte lika fint längre.
Men, för att göra saker rättvisa tänker jag inte lägga ut någon bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar