En gång, det kan ha varit den gången vi skulle åka och byta in napparna mot en leksak, fick Herman dricka cola till middag. Eftersom han beter sig som en heroinist runt drycken har vi varit väldigt restriktiva och bara druckit det på kalas. Men denna dag var ju en stor dag. Iallafall så orkade han bara halva så vi tog med oss den i bilen, sen glömdes den bort i leksaksruset och den efterföljande krishanteringen. Anders drack upp hans cola på kvällen sen, i tron om att den var glömd för evigt. Inte då, dagen efter var det fullskalig kris om den där colan, men vi sa att den ramlat ur bilen och han köpte det.
Idag fick vår resa till Norrtälje ett abrupt slut när både jag och Elvira blev sjuka under natten så vi packade ihop och åkte hem igen. Stannade på McDonalds nånstans på vägen och åt i bilen, det blev en cola till Herman. Som han inte orkade dricka upp såklart, så vi sparade den. Jag fick försäkra honom ungefär var femte minut att colan inte hade ramlat ur bilen igen.
"Mamma har min cola ramlat ut ur bilen?"
"Nejdå, den står så bra här."
Det var en lång resa hem, men en mycket god avslagen cola med ett uppluckrat papperssuggrör till en nöjd kille ikväll.
En som inte var nöjd var det stora barnet som glatt sig så att få ha en långhelg hos farmor och kusinerna. "Himla corona" sa dom. "Vad är det där för jävla katt?" sa mellanbarnet i kusinfamiljen om en katt som gick över vägen. Sen skrattade alla trots att vi inte borde, sen var de 5 minuterna med kusinerna slut.
Jävla corona.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar