På 90-talet såg åtminstone jag alla filmer av Colin Nutley, trots att jag ofta var lite för ung. Och det präglade mig att tro att vuxenlivet utan barn var som i en Colin Nutley-film. Att man skulle gå runt och vara sådär ettrigt arg hela tiden, använda vulgära ord som "kuken" titt som tätt och gräla om det mesta. Kanske ha nåt glassigt jobb och bo i en soldassig lägenhet i Stockholm.
Jag tittar på Sista dansen ikväll och nej, den har inte åldrats särskilt väl, och jag är också väldigt glad att slippa leva vuxenlivet a la Nutley. För det verkar så sjukt jobbigt att gå runt och vara ettrigt arg hela tiden. Och jag avskyr att kalla snoppen för kuken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar