Varje gång jag tänker på att vi bestämt oss för att flytta reagerar jag olika.
En del av mig känner ett konstant sug i bröstet efter en svunnen tid, eller ett sug att få bo nära platser där jag känner mig trygg och där jag växt upp.
En del av mig känner ett sug i bröstet av framtida hemlängtan, efter det liv vi skapat oss här nere och sen bara lämnat.
En del av mig älskar Huskvarna och känner att Huskvarna är hemma, men en annan del av mig känner att jag aldrig kommer att känna mig hemma här.
En del av mig är oerhört less på att exakt varenda lov och nästan varenda långledig helg innebär minst 4,5 h i bil tur och retur.
En del av mig känner att det här med att få spontanbesök av folk på genomresa går att räkna på färre fingrar än år vi bott där.
En del av mig ser min dotters glädje över att ha två bästisar i skolan, som vi bara kommer ta ifrån henne.
En del av mig känner en stor sorg över alla vänner jag har, riktiga vänner som betyder så himla mycket för mig, som jag bara ska flytta ifrån.
En del av mig känner att jag ju kommer närmare vänner som betyder så mycket för mig, som jag har flyttat ifrån en gång förut.
Det är fasen inte lätt att flytta vid 40.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar