It makes an ass out of you and me.
E blev bjuden på kalas i helgen lite sådär snabbt inpå. Hon har ett gäng på sex tjejer som gör allt tillsammans och nu har två av dem haft övernattningskalas. (Ena kalaset höll vi för några veckor sen) Jag stod och pratade med en av mammorna i väntan på att scouterna skulle tacka för idag och då kom pappan till hon som bjudit in och jag hade ju inte hunnit svara på meddelandet och sa att E kommer på kalaset.
Sen visade det sig att mamman jag pratade med vars flicka precis hörde alltihop inte alls blivit bjudna för de som bjöd in denna gång bor så trångt så hon fick bara bjuda halva gruppen. Eller snarare, valde bort två av sex då en redan är bortrest och inte kunde komma.
Det knöt sig i magen för även om det kanske inte betydde så mycket så är det förenat med starka känslor att inte bli invald. Att känna sig utanför är ju en sån primal känsla som lever kvar sen stenåldern då uteslutning ur gruppen kunde betyda död.
Ja, så nästa gång svarar jag på inbjudan med sms.
1 kommentar:
Usch - får också ont i magen av sådant här. Spontant känns det som man kanske borde välja ett annat slags kalas vid platsbrist och ha övernattning med endast en kompis. Det kommer ju oftast fram hur som helst menar jag och det är få barn som inte blir ledsen av att bli bortvalda....
Skicka en kommentar