Haj.

Idag har jag måndag eftersom jag var ledig igår och nu jobbar fem dagar. Känns sådär att ha måndag på en torsdag, men jag ska på en liten fest i morgon iallafall så lite helg får jag ju. Även om jag bara hinner vara med någon timme innan alla ska ut igen. Typiskt att vi jobbar varannan helg och att alla sammankomster råkar bli inplanerade den helgen jag jobbar. Men om två veckor och tre dagar är alla helger lediga så då ska jag minsann roa mig för hela den schlanten!

Konstigt är också hur jag förlikat mig med att sova för lite nästan varje gång jag börjar tidigt... det blir aldrig mer än 4-5 timmar och jag klarar mig bra på det verkar det som. Idag kände jag mig till och med pigg. Det ska jag råda bot på med ett dubbelpass på iksu, inte för att jag är särskilt peppad men för att jag kanske borde. Jag känner verkligen inte behovet av iksu just nu. Det kommer garanterat tillbaka när jag slutar jobba och börjar skolan igen så jag har inte dåligt samvete för det heller, jag rör på mig så mycket ändå. Vardagsmotion is the shit!

Just nu ser jag fram emot att flytta, börja om på nytt lite grann. Ta hand om mig själv och bara mig. Jag peppar över inredning och färger och former så mycket att jag har glömt vad flytten egentligen handlar om. Jag tror det kommer bli bra.

Det enda som stör är att väggarna i min nya lägenhet (okej, rum) är aprikosa (tjejen jag ringde till sa det) och är det någonting jag vägrar så är det att bo i ett rum som går någonstans i den röda och gula färgskalan. Det verkar ha varit min lott i livet, men jag hatar det! Ljuset i ett sådant rum stör mig, och jag ska banne mig måla om. Tydligen är det målat och inte tapetserat så jag känner att det är ett arbete jag lätt skulle klara av på egen hand. Jag ska ringa till värden någon gång nästa vecka och höra mig för om vilken typ av färg som Bostaden godkänner och sen är det bara att välja. Det ska bli rofyllt, ljust och alldeles magnifikt.

En platt-TV ska jag köpa också, min gamla 14 tums TV känns väldigt gammal och väldigt liten. Sist men inte minst ska jag köpa en snygg och mjuk matta.

Ja, det var nog allt.

Och så är det med det.

Jag har inte så mycket att säga om igår. Men en sak kan jag säga och det är att jag är en blivande mästare i att filéa fisk. Jag tror nästan ödet vill att jag ska bli sushimästare än dag.

Om man får tuta i sitt eget horn om sånt :)

Så kära Dagbok...

... är det helg igen. Och inte vilken helg som helst heller.

Den här veckan har varit minst sagt omtumlande. Efter att ha bråkat oss igenom var och varannan dag sen Simon kom hem från semestern har vi nu bestämt att vi inte bör eller ska bo ihop. Det kan ju tyckas lite dumt och osynkat att bestämma det i slutet av juli när lägenheterna inte direkt växer på träden, men så blir det iallafall. Jag kände mig väldigt nere när jag hamnade tvåa och trea på alla studentrum jag klickade på, men nu ligger jag etta på det rum jag ville ha och allt känns helt plötsligt mycket bättre.

Hur det blir får framtiden utvisa men just nu klassificerar vi det som uppehåll. Jag flyttar med största säkerhet till rullstensgatan den 1a september och där ska jag stanna tills livet vill mig något bättre. Bättre bostad alltså, inte bättre i allmänhet. Eller ja, det också, men det lät lite fel.

Hur två människor kan vara så olika förstår jag, men jag förstår inte hur två människor som ändå hyser så mycket kärlek till varandra inte kan sluta bråka om bagateller. För kärleken finns där, men det är ungefär det enda. Och tydligen kan inte kärlek övervinna allt. Eller så är den inte så stark som vi tror. Det är väl ungefär det vi tänker ta reda på genom att göra det bästa för varandra genom att sluta tära på varandras sällskap under obestämd tid. Konstigt nog är det först efter att ha bestämt detta som vi verkligen lyssnar på varandra och möts på halva vägen. Om vi bara gjort det hela tiden så hade det aldrig varit ett problem. Kanske.

Det är på riktigt den här gången. Jag kan inte beskriva vad jag känner för det här för det vet jag inte ens själv. Det blir Piteå i helgen iallafall, vi är ju inte ovänner och kanske behöver komma bort tillsammans ändå. Jag var på vippen att inte åka men jag har ju lovat så det blir så ändå.

Över och ut!

Ärliga människor.

Jag har blivit glatt överraskad två gånger på mindre än en vecka över människors ärlighet. I söndags gick jag hem från biografen vid 9-tiden och passerade Lilljansberget. Ringde Peter för att se om han var hemma så att jag fick se på lägenheten men det var han inte. När vi la på hade jag fått ett sms från ett nummer som jag inte kände igen. Det stod "har du en lillebror som heter Peter?". Jag svarade ja och undrade varför jag fick detta sms, och fick svaret att killen, som hette Anton hade hittat hans plånbok. Jag ringde till Peter och han visste inte ens att han tappat den samma kväll, men nu fick han tillbaka den innan han ens hann bli orolig.

Och idag, alldeles nyss när jag kom hem stod en kille utanför porten och såg fundersam ut. Han frågade om det fanns någon Elisabeth i huset och jag sa att jag vet inte, men hittade någon som stämde in på henne på skylten vid dörren. "Hon har tappat sin plånbok" sa han och kilade upp med den och slängde in den i brevinkastet. Jag tror att hon är den förståndshandikappade kvinnan som bor här, så det var ju väldigt snällt att hon slapp oroa sig och ordna med praktiska saker som jag inte tror att hon ens behärskar.

Så, två slag för mänskligheten på samma vecka. Inte illa!

Idag har varit en mycket trött och vemodig dag på jobbet. Mycket tid att tänka och väldigt väldigt trött. Ingen bra kombination. Men när jag planlöst gick runt på strömpilen och väntade på att få åka hem med Janne som slutade en timme senare än mig så träffade jag Anneli och Anton. Vi fikade lite på NK och jag fick fylla min timme med att umgås med människor jag sällan träffar. Det var trevligt! Nu ska jag nog ta en liten lur så jag orkar med kvällen. Haj!

Goddagens.

Idag känns allt bra. Jag har sovit länge, jag är ledig idag och det regnar inte längre.

Jag såg avslutningen på Harper's island igår kväll och var riktigt besviken. Jag har följt serien med både spänning och ilska för att den har varit läskigt mysig och lätt att tycka om men samtidigt så otroligt dåligt skriven att man ville kräkas.

Någon skrev att den var som en blandning av Lost och Scream och det stämde bra i början. I slutet kändes det som en dålig 9-film på femman. Harper's island får tre valknivar av fem. Ett plus för snygga mord, även om jag inte förstod vitsen med vare sig morden eller intrigen i sig.

Och vad ska man göra idag? Jag får alltid lite dåligt samvete när jag inte gör något på min lediga dag, trots att jag hade en späckad helg och ska bort till helgen. Lite träning blir det nog.

Nu är jag inne på min sjunde jobbvecka vilket betyder att jag bara har tre kvar efter den här. Jag längtar till min semester mer än någonsin, men jag har inte bestämt vad jag ska göra än. Jag vill verkligen hitta på något!

När jag skrev inlägget igår om den där puben med sydafrikanska ägare igår så visste jag inte att jag inom ett dygn skulle tänka på den två gånger till utan förvarning. Först så lyssnade jag på Pulp när jag lagade mat, och när de sjunger "because I seem to have lost an important part of my brain, somehwere in a field of Hampshire" så åkte jag tillbaka i tiden när jag promenerade den 45 minuter långa promenaden från puben till busshållplatsen förbi oändliga fält i Hampshire och brukade nynna på den låten.

Andra gången var när jag såg på tv nyss. Det var det en sydafrikansk kvinna som pratade med exakt samma avskyvärda dialekt som min gamla chef Laura och en liknande röst och jag fick rysningar i hela kroppen. jag trodde inte att en specifik dialekt kunde frambringa sådant obehag, men tydligen. Av alla engelska dialekter som finns så är det bara brittiska sydafrikaner (inte de som pratar afrikaans utan de med engelska som modersmål) som får mig att må riktigt dåligt. Jag vet inte varför, men jag ställer mig på vakt direkt, kanske för att varje gång jag hörde den rösten under tre månaders tid så var jag på min vakt. Den kvinnan var oberäknelig och läskig och hennes ögon trängde in under huden. Dessutom såg hon ut som en kopia av Sharon Osbourne.

Huu.

Bakisbio och sånt.

Jag är så bakis idag att jag vill krypa under något och gömma mig. Utekvällen igår var verkligen helt skruvad. Vi gick ut tidigt för att få plats på TC, och vi lyckades undvika den milslånga kön med bara minuter. Det var jag, Frida och några av hennes jobbarkompisar. Väl ute så hittade jag jobbarkompisar som just haft semester och det var så jävulskt roligt, jag kommer inte ihåg mycket men. Det det var länge sen jag stannade på dansgolvet tills lamporna tändes.

Jag måste komma ut oftare tror jag!

Idag ska jag och Frida på bio, Harry Potter såklart. Det var så länge sen jag läste boken att jag inte kommer ihåg nåt som händer. Förutom att puben jag jobbade på när jag läste den (i Hampshire med sydafrikanska ägare) hade en oerhört irriterande stammis som aldrig kunde hålla käften. Han hette Bill och var från Skottland. När jag satt ensam i ett hörn av baren och läste den så berättade han slutet för mig när jag hade 400 sidor kvar med motiveringen "alla vet ju att ....... dör!"

Där tog vår väg till vänskap en oväntad vändning kan jag säga!

Jag vill fota din sås.

Jag började min dag med att komma försent. Jag tackade ja till att byta tid redan i onsdags eftersom hon som skulle vara där var sjuk, men då visste jag bara att jag skulle vara i köket och antog att jag började min vanliga tid, 10:45. När jag väl kom och började skära rostbiff så kom Helena och frågade om jag just kommit dit. Det visade sig att jag började 9:30 idag, men det var rätt lugnt. Eftersom ingen ringde i panik och sa att jag borde varit där så antar jag att min ursäkt och att jag lovade att dubbelkolla schemat nästa gång räckte för denna gång. Men det spädde på min känsla av iq-befrielse som jag haft hela veckan. Jag vet inte varför men hela den här veckan har jag känt mig totalt dum i huvudet. Gröt i hjärnan på grund av för lite sömn tror jag. Jag ska skärpa mig inför nästa vecka när det blir lagbyte i och med andra semesterperioden. Jag måste verkligen börja sova ordentligt, jag tror det är det som spökar.

Nu ska jag berätta om två kunder som förgyllt min vecka på ett eller annat sätt.

Kund 1.
Medelålders man kommer fram till mig när lagar mat och har ställt fram västerbottens ost att smaka på under tiden.
-Hollandisch käse? rabblar han fram med många andra ord runt omkring, men jag uppfattar budskapet eftersom jag läst tyska A-kursen tre gånger sammanlagt.
-No, Schwedish, får jag fram.
-Ah... många fler ord på holländska.
Jag fattar ingenting.
-Bääähääää? frågar han.
-No. Muuu.
-Ahhh.
Jag gör tummen upp och ler mitt största leende, sen går han.

Kund 2.
Tjej i 20-25-årsåldern av asiatiskt ursprung. Jag bjuder på en couscoussallad med tre olika sorters smaksatt aioli på burk.
Tjej- I reeeeeaaaally like this sauce. What's in this sauce. What do you make? What animal?
Jag- It's just like a mayonnaise, but with garlic. So eggs, oil and garlic mainly.
Tjej- You in Sweden have sooo nice sauce! I like your sauce. Where can I find? Can I take picture of your sauce?

Sen tar om fram mobilkameran och tar många bilder på såsburkarna, samtidigt som hon blockerar vägen för ett tiotal kunder som står bakom och säkert tänker att asiater på semester som fotar allt inte är en modern myt. Hon skrattar och går iväg med sin vagn, kommer tillbaka några minuter senare och frågar vad det är för kryddor i såsen. Sen tar hon sked efter sked och smakar på såserna en efter en. Jag frågar vilken sås hon tycker bäst om.

-They're so good, I like all! I can't decide. I'll buy all!

Sen går hon för tredje gången. Det är tur att man har ett jobb som sprider lite kulinarisk glädje iallafall, även om den är på burk.

Nu har jag helg!

Haj!

Nu var det ett tag sen, men jag har bara jobbat så det finns inte så mycket att säga. Idag var första lediga dagen på länge och den har jag tagit tillvara på. Började i morse med att spela badminton mot Fia på iksu och sen köra ett gympass med henne och Jonna, båda från jobbet. Fick storspö i badminton, minst sagt. Men lärde mig lite teknik på köpet så det var roligt ändå!

Sen cyklade jag hem och duschade och cyklade till stan för att handla lite grejer och äta lunch med Frida.

Nu är jag inne i min sköna jobbperiod, jobbar fyra dagar per vecka i två veckor... semester! Typ. Det är skönt att vara ledig både helgen och en dag i veckan, det känns ju knappt som om man jobbar då. Och efter dessa två veckor har jag bara tre veckor kvar till min två veckors semester! Kan knappt bärga mig, jag ska bara träna och lata mig om vartannat i två veckor. Tror inte det blir någon fysiologitenta för mig i slutet av augusti, jag orkar helt enkelt inte. Jag kan nog göra den nästa sommar istället eller i vinter om den inte krockar med något annat. Jag måste få vila lite också!

Vecka 5 av 10 påbörjad.

Jag kände en ljusglimt idag i takt med att vädret blev sämre. Inte för att jag är avundsjuk på de som kan vara ute hela sommaren, utan för att 14 grader ute betyder att man inte behöver få värmeslag på jobbet när man har på sig otaliga lager kläder och springer runt som en tok och drar på två kubikmeter halloumi och fetaost.

Ljusglimten kom redan på morgonen, det är så himla trevligt att börja dagen klockan 6 med människor som också sovit för lite, känt samma känsla när väckarklockan ringde i morse som man själv gjorde och har trevligt åt alltihop. Alla är glada och uppåt och jobbar i högt tempo i två timmar och de två timmarna försvinner alltid så förbaskat fort. Sen är det en timme med öppen butik och sen är det frukostrast. Sen lunkar man på under dagen och gör lite grejer, sen är det lunch och sen går man hem. Det är sköna dagar.

Kort och gott så trivs jag väldigt bra just nu, visserligen längtar jag tillbaka till att vara student på heltid men det är skönt att veta att när man kommer hem från jobbet så är all tid ens egen och man behöver aldrig ha dåligt samvete för att man inte har läst sina böcker och anteckningar.

Nu har jag snart varit ensam i en vecka och Simon är just nu på väg till Kiruna. Han kommer väl hem om 6 dagar eller så, jag längtar lite men förvaltar all min me-time väldigt väl.

Idag blir det kanske spinning om jag orkar, har rejält mycket träningsvärk efter bodypumpen igår... man kanske borde gå oftare än var tredje månad, men jag tycker ju det är så förbaskat tråkigt! Men, med tanke på att jag inte gått på tre månader så fick jag märka vilken skillnad det blivit i armstyrkan sen jag började jobba. Jag är rejält mycket starkare än jag var för tre månader sen, och det känns i ryggen, armarna och axlarna. Utfallen var lika jävliga som vanligt men jag körde dem med vikter och det orkade jag inte senast. Jag kanske ska gå på bodypump lite oftare framöver men jag lovar inget!

Sen tycker jag såklart att det är rent förjävligt att det skett en våldtäkt i närområdet, att man inte ska kunna gå hem från jobbet klockan 9 på en vanlig torsdag och gena genom gammliaskogen. Inte för att jag behöver det, gena alltså, men förra sommaren var jag i den skogen var och varannan dag! Ja, men jag tänker inte ödsla energi på det, det är bara uselt, det är allt.

Haj!

Värmeslag.

Åh, jag är så trött så att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Man kanske skulle ta sig en liten lur på sisådär fyra timmar eller nåt. Jag somnade inte förrän ett i natt och när klockan ringde 4:50 så var jag inte så utvilad. Sängen har en enorm dragningskraft dagar som denna.

Jag handlade massa god sommarmat idag, det kändes bra. Jag ska verkligen ta tag i matlådorna nu, är så less på jobbets utbud av sallader att det måste bli ändring. Nu ska jag äta grönt, vegetariskt och gott. Ja, lite fisk och kyckling kan jag ju gotta mig i eftersom jag redan har det hemma men mest grönt.

Haj!