Ärliga människor.

Jag har blivit glatt överraskad två gånger på mindre än en vecka över människors ärlighet. I söndags gick jag hem från biografen vid 9-tiden och passerade Lilljansberget. Ringde Peter för att se om han var hemma så att jag fick se på lägenheten men det var han inte. När vi la på hade jag fått ett sms från ett nummer som jag inte kände igen. Det stod "har du en lillebror som heter Peter?". Jag svarade ja och undrade varför jag fick detta sms, och fick svaret att killen, som hette Anton hade hittat hans plånbok. Jag ringde till Peter och han visste inte ens att han tappat den samma kväll, men nu fick han tillbaka den innan han ens hann bli orolig.

Och idag, alldeles nyss när jag kom hem stod en kille utanför porten och såg fundersam ut. Han frågade om det fanns någon Elisabeth i huset och jag sa att jag vet inte, men hittade någon som stämde in på henne på skylten vid dörren. "Hon har tappat sin plånbok" sa han och kilade upp med den och slängde in den i brevinkastet. Jag tror att hon är den förståndshandikappade kvinnan som bor här, så det var ju väldigt snällt att hon slapp oroa sig och ordna med praktiska saker som jag inte tror att hon ens behärskar.

Så, två slag för mänskligheten på samma vecka. Inte illa!

Idag har varit en mycket trött och vemodig dag på jobbet. Mycket tid att tänka och väldigt väldigt trött. Ingen bra kombination. Men när jag planlöst gick runt på strömpilen och väntade på att få åka hem med Janne som slutade en timme senare än mig så träffade jag Anneli och Anton. Vi fikade lite på NK och jag fick fylla min timme med att umgås med människor jag sällan träffar. Det var trevligt! Nu ska jag nog ta en liten lur så jag orkar med kvällen. Haj!