Goddagens.

Idag känns allt bra. Jag har sovit länge, jag är ledig idag och det regnar inte längre.

Jag såg avslutningen på Harper's island igår kväll och var riktigt besviken. Jag har följt serien med både spänning och ilska för att den har varit läskigt mysig och lätt att tycka om men samtidigt så otroligt dåligt skriven att man ville kräkas.

Någon skrev att den var som en blandning av Lost och Scream och det stämde bra i början. I slutet kändes det som en dålig 9-film på femman. Harper's island får tre valknivar av fem. Ett plus för snygga mord, även om jag inte förstod vitsen med vare sig morden eller intrigen i sig.

Och vad ska man göra idag? Jag får alltid lite dåligt samvete när jag inte gör något på min lediga dag, trots att jag hade en späckad helg och ska bort till helgen. Lite träning blir det nog.

Nu är jag inne på min sjunde jobbvecka vilket betyder att jag bara har tre kvar efter den här. Jag längtar till min semester mer än någonsin, men jag har inte bestämt vad jag ska göra än. Jag vill verkligen hitta på något!

När jag skrev inlägget igår om den där puben med sydafrikanska ägare igår så visste jag inte att jag inom ett dygn skulle tänka på den två gånger till utan förvarning. Först så lyssnade jag på Pulp när jag lagade mat, och när de sjunger "because I seem to have lost an important part of my brain, somehwere in a field of Hampshire" så åkte jag tillbaka i tiden när jag promenerade den 45 minuter långa promenaden från puben till busshållplatsen förbi oändliga fält i Hampshire och brukade nynna på den låten.

Andra gången var när jag såg på tv nyss. Det var det en sydafrikansk kvinna som pratade med exakt samma avskyvärda dialekt som min gamla chef Laura och en liknande röst och jag fick rysningar i hela kroppen. jag trodde inte att en specifik dialekt kunde frambringa sådant obehag, men tydligen. Av alla engelska dialekter som finns så är det bara brittiska sydafrikaner (inte de som pratar afrikaans utan de med engelska som modersmål) som får mig att må riktigt dåligt. Jag vet inte varför, men jag ställer mig på vakt direkt, kanske för att varje gång jag hörde den rösten under tre månaders tid så var jag på min vakt. Den kvinnan var oberäknelig och läskig och hennes ögon trängde in under huden. Dessutom såg hon ut som en kopia av Sharon Osbourne.

Huu.