Spel och dobbel.

Jag glömde ju en grej. Vi spelade som vanligt en mängd sällskapsspel under julhelgen. Det var förstås trevligt och sällskapligt, men ibland undrar man över kvaliteten på vissa spel. Martin vann familjegeni (ett otroligt kasst spel med väldigt ojämna frågor från 2001) med frågan "vilken topping har vanligtvis en Margeritha?" Inte för att frågan var svår men i svaret stod "ost, tomatsås och skinka". Helkonstigt och väldigt fel. Vi gick emot spelets regler och gav honom rätt för ost och tomatsås.

Mamma fick spelet "Matspelet" i julklapp och det var förstås en hit eftersom hon och vi andra gillar sådana spel. Men, i spelet fanns frågan "vilken grönsak kallas ofta för alligatorpäron?". Nä, vi visste inte heller svaret och jag vet inte hur ofta någon brukar kalla avokado för det. Förmodligen aldrig.

Bezzerwizzer, Pratmakarna och Monopol stod framme hela julen som sig bör.

Mellandagskaos.

Jag hittade ingenting på mellandagsrean men Anders hittade desto mer. Jag höll på att slarva bort en av hans påsar när jag bar runt på den och ställde ifrån mig den i en skoaffär. Den fick stå där i någon kvart och jag hade duktigt med ångest innan jag kom på var jag ställt av mig den.

Så kan det gå.

Nu ska jag dansa igenom minst halva julklappsspelet Just dance 3, det kan behövas efter helgens överflöd! Egentligen vill jag börja spela Skyward Sword, men jag är rädd att exjobbet kan bli lidande. Det krävs stark vilja att inte bara prova lite, men jag får se det som en belöning som kommer sen.

God jul!

Det var bara det jag ville säga.

Sen öppnade vi några av julklapparna till zeldamusik. Det kändes nyskapande. Mamma bytte fort till Amy Diamonds version av "Mer jul". Det kändes också okej. På julafton får alla sin vilja fram liksom.

Slutet gott!

Till alla er som oroade sig över mina magtröjor kan jag säga att problemet är löst. Jag hittade ett annat kvitto med två tröjor till samma pris som jag köpte för ett par veckor sen, det stod bara "top" och inga frågor ställdes. Kassörskan konstaterade att de hade krympt rätt rejält, sen fick jag alla pengar tillbaka i handen. Man kanske alltid ska reklamera saker när det är tio personer i kön bakom, så smärtfritt brukar det ju aldrig gå annars! Inte för att jag reklamerar saker särskilt ofta, men efter att ha sett Plus några gånger kan man ju tro att företag endast finns till för att göra livet svårt för sina kunder. I alla fall, tack Åhlens! Pengarna ska gå till att finansiera säsong tre av galna män som jag vill få i brevlådan lagom till mellandagarna.

Magtröjor 2012?

Jag tvättade just två tröjor för första gången, inköpta på Åhlens under min lilla Sverigeturné.
Problem 1: Jag har inte kvittona kvar eftersom de inhandlades på resande fot.
Problem 2: Tröjorna har krympt.
Med krympt menar jag inte det sedvanliga "jag köper lite större eftersom tröjor oftast krymper en aning" utan "vem klippte av min tröja ovanför naveln?" På riktigt! Jag är både fascinerad och lite förbaskad. Dels för att det var väldigt fina tröjor innan tvätten, så fina att jag efter att ha köpt en kände att jag ville ha en till likadan i en annan färg. Och förstås för att jag inte har kvittona kvar. Men jag tänker försöka reklamera dem imorgon ändå.

Ps. Jag följde tvättråden och drog dessutom till med sträckning i vått tillstånd trots att det inte ens stod på etiketten. De kanske redan visste att det var kört och orkade inte skriva ut det.

De här tröjorna var samma längd innan.

Telepati på maxi.

Jag stod och städade fiskdisken efter världens stressigaste dag när en gravid kundkvinna kom och pratade med mig.

Kund - Hej får jag ställa en fråga?
Jag - Ja, självklart! (Jag tittar på kunden och tänker "hon kommer fråga efter ostkaka")
Kund - Var finns ostkakan?
Jag - Mäh, jag tänkte "nu kommer hon fråga efter ostkaka, också gjorde du det!"
Kund - Haha.

Sen beskrev jag var den låg. Det var kanske andra kunden som frågade efter ostkaka idag så det fanns ingen anledning att tro att det var just det hon skulle fråga. Men jag tror att paketet med bakplåtspapper hon hade i handen fick mig att tänka på ostkaka. Eller så har jag blivit synsk.

Asså jag vet inte.

Idag har jag gått från sex skrivna sidor till att ha börjat på den elfte! Jag kom på att jag skulle ändra radavstånd till det rätta och fick nästan två sidor, sen har jag skrivit en hel del också. Ändå känner jag mig mäkta onöjd med dagen. Jag känner konstant att jag har gjort för lite och nu ska jag jobba tre dagar. Det var två men jag ska in lite på onsdag också efter mitt handledarmöte. Jag vet hur det kommer bli och förmodligen kommer jag inte skriva ett ord till förrän efter jul. Inte bra!

Idag kom min sista julklapp med posten, nu är det färdigt! Idag längtar jag enormt mycket till torsdag eftermiddag. Då ska jag slappna av nå jävulskt!

Saker från Kina och the real thing.

Jag ägnar morgonen åt att småhota en försäljare på tradera efter att han sålt mig en olaglig kopia av office-paketet. Jag skulle behöva ägna min tid åt att skriva och inte bråka med försäljare. Men nu är det som det är. I veckan fick jag ganska mycket gjort och nu känns det inte omöjligt längre. Idag är det en vecka till julafton, crazy.

Igår såg vi Svenska hjältar-galan. En fin tillställning och jag grät som ett litet barn typ hela tiden. Vi orkade inte se hela för vem vill sitta och gråta i två timmar liksom? Efter det klämde vi fem avsnitt av Mad men. Det är därför jag kallar efter tolv för morgon, det blir lätt så när man lägger sig efter halv fyra. Nu har vi bara två avsnitt kvar av säsong 2 och ingen 3 eller 4 på posten. Det känns läskigt eftersom abstinensen kan bli extrem. Visst kan man ladda ner men jag gör inte sånt. Dessutom bestämde vi att om det är någon tv-serie vi ska ha i bokhyllan så är det Mad men. Jag fattar inte hur jag lyckats undgå att se ett enda avsnitt tidigare. De flesta serier har man ju sett lite av men jag kan inte minnas att jag någonsin slagit på tv:n när Mad men varit på. Min förlust, men å andra sidan har jag ju mycket att se fram emot!

Jag skulle ju skriva nåt...

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om något som jag funderade på på bussen nyss. Sen tänkte jag att den här bloggen kanske har ett inlägg där jag raljerar över något samtida fenomen och då dissade jag det totalt så jag vet inte om det här är rätt forum (det var earth hour, jäkla ploj) Hursomhelst, det här är i ingen diss, bara en fundering.

Jag tänkte iallafall att nu i juletider så stökas det och bökas som aldrig förr, det syns på facebook. Folk med och utan barn, sambos och singlar bakar så det knakar, pyntar, skickar julkort och stöper ljus. Och så tänker jag på den här husmors- och hemmafrudebatten som pågått senaste åren, samtidigt som jag börjat titta på Mad men och drömmer om den gamla goda tiden där en kvinnas roll var att sitta och se söt ut och knappra på en skrivmaskin, tills hon blev gift förstås.

Jag tror att allt hänger ihop. Jag tror att det finns för många valmöjligheter idag och att de flesta önskar att de slapp välja. Det är därför husmorstrenden har blivit till en livsstil. För att det ska kännas okej att vilja stanna hemma och dona när andra åker till Australien.

Min undran är i alla fall: är allt stök och bök som jag upplever på facebook en frukt av att vi börjar närma oss trettio och vill återuppleva julen som den var när vi var barn? Är det underbara Clara med fleras förtjänst? Eller är det helt enkelt att så få av oss skapar något med händerna under resten av året och känner att till jul ska det minsann vara hembakt/stöpt/byggt/stickat? För till jul kan ju alla få lite av allt. De som redan är husliga donar på som vanligt, och resten av oss lägger manken till för att pyssla till det lite.

En sak som är säker är att jag själv fallit för trenden. Jag skulle gärna vara hemmafru och slippa välja, men det kanske mest beror på att jag är less på mitt exjobb. Så, nu fick jag det sagt.

Jobba jobba.

Det blev en jobbhelg för mig. Det kan ofta bli så i sjukdomstider, man jobbar en dag och helt plötsligt jobbar man två dagar till. Vädret har varit jättekonstigt i helgen. Igår var vägen till jobbet den värsta sen jag började jobba där, oplogat från iksu till strömpilen och spårig snöslask som var omöjlig att cykla i. Nu ska jag iväg igen och slasket har fryst på inatt. Det är därför jag cyklar en timme innan jag börjar, man vet ju aldrig om jag kommer slita håret halva vägen.

Shaun T och jag.

Efter fem dagar med träningsprogrammet känner jag faktiskt att jag gillar det. Det är verkligen skitjobbigt, fullt av upprepningar och ganska töntigt. Men det är inte Susanne Lanefeldt-gympa utan tungt som fasen! Eftersom det upprepar sig själv ser man snabbt hur mycket bättre det går vid övningar som i början var omöjliga att göra flera av. Så länge det är tillräckligt jobbigt blir det aldrig helt tråkigt. Jag trodde aldrig jag skulle säga det men old school tv-träning är nog min grej!

Källor.

Att jag inte är något doktorandämne har jag väl vetat sen jag insåg att jag inte har något riktigt stort intresse som jag skulle orka grotta ner mig i under flera år. Men nu vet jag det ännu mer. Jag har totalt snöat in på källor till uppsatsen, så till den grad att jag så fort jag läser en mening som har en originalkälla måste gå till biblioteket bara för att inse att den oftast inte går att få tag i. Och sen har jag skrivit ut så många artiklar som alla hänvisar till varandra i någon slags akademisk version av viskleken att jag inte längre vet vem som sagt vad för allting heter nästan likadant.

Idag är det sjunde december och den 22:a vill jag ha ett utkast att bara finjustera och inte skriva mer på. Jag önskar mig lycka till.

Snö och vita blad.

Igår kväll när jag cyklade till Berghem började det snöa. Sen fortsatte det typ hela natten och nu är det vinter. Det var väldigt fint i morse när vi vaknade och jag kände ingen avsky mot snön alls.

Idag har jag beställt massor av julklappar, nu har jag bara en och en halv kvar. Sen har jag pysslat med diverse grejer, allt för att slippa skriva. Jag lider verkligen av skrivarblockering, så fort jag öppnar arbetet vill jag bara gå och lägga mig. Jag tror inte tidspressen är tillräckligt stark än, eller så jobbar jag på fel tider. Det bästa för mig är att sitta och skriva mellan åtta på kvällen och två på natten. Men då gör jag så mycket annat så jag vet inte riktigt när jag ska få tid till det här!

Jul?

Jag köpte en ny ljusstake igår efter jobbet. Jag hittar inte min gamla och det var tur för den var en väldigt ful sak. Jag pimpade den med gymastiktomtarna som annars brukar ramla runt här i rummet under december månad. Nu står alla mina julpynt framme (två stycken) men julstämningen infinner sig inte riktigt ändå. Det är andra advent idag och regnet hänger tungt. Men jag misströstar inte, jag står fast vid att snön gärna får vänta lite längre. Typ en månad eller så.

Igår var det julfest med jobbet men jag valde att jobba istället. Det kändes okej, jag var inte så sugen på fest och maten missade jag i och med att jag jobbade till åtta.

I veckan har jag handlat en julklapp. Det blev en fatboy-kopia till Anders eftersom hans sittpuff från 80-talet luktar hund. Han fick välja färg och blev jätteglad. Den kommer efter jul någon gång och ska revolutionera vårt framtida vardagsrum, alternativt ta upp jättemycket plats så att man går och stör sig på den tills den åker ut på balkongen. Det återstår att se, men just nu är jag minst lika peppad på hans julklapp som han är!

Som fortsättning på förra inlägget kan jag meddela att om jag trodde att jag hade träningsvärk i veckan så är det ingenting mot vad jag har nu. Jag satte igång med det där träningsprogrammet med Shaun T och gjorde fitnesstestet på fredagkväll. Idag kan jag knappt gå och ska fortsätta med skiten idag. Jag bävar redan.

Den eviga värken.

Jag har nu haft träningsvärk i en vecka. Det är ju "den bästa sortens värk" enligt min gamla gympalärare Leppe, men nu börjar jag bli lite less. Det är skönt att känna sig peppad att träna igen men priset för det är ju lite ont i alla möjliga kroppsdelar. Jag har jag fått låna ett dvd-träningsprogram av Jonnies Lisa som tydligen ska vara the shit. 60 dagar, sex dagar i veckan och olidlig träningsvärk de första tre veckorna enligt Lisa. Det låter ju onekligen spännande, men jag vet knappt om jag vågar börja. Som tur är kräver uppsatsskrivning inte så mycket energi i övrigt så det vore ju dumt att inte ta chansen!

Nä, okej då.

Snön är väl okej, men bara om det är mellan -2 och -7 grader ute. Allt över och under gör snön till en pina. Mitt hjärta tog ett litet glädjeskutt när gissningsprognosen över decembertemperaturen rörde sig i det celsiusspann jag just beskrev. Den här månaden ska jag inte jobba lika mycket på strömpilen som jag brukar under julmånaden och därmed hoppas jag att mitt snöhat minskar lite i storlek lagom till nästa år. Då jag förhoppningsvis befinner mig på en ort långt ifrån Umeå och en bra bit nedanför Norrlands gränser.

Idag är det regn och ganska mycket storm. Jag ska snart cykla till Carlshem för att hälsa på kusin Jonnie. Det är medvind på vägen hem i alla fall, och det är ju det som är det viktiga.

Kallprat om vädret.

Fy sjutton vad nöjd jag är att det är sista november och 6 grader varmt ute. Fantastiskt! Om jag fick bestämma skulle snön komma den 23:e december och försvinna den 2:a januari. Inte för min egen skull men för att det blir så mycket tjat om avsaknaden av en vit jul annars.

Hoppas att det håller i sig ett tag till, om det är något jag avskyr är det snö, och framförallt när snön kommer för tidigt. Nu är det bara att hålla tummarna!

Doktorn ordinerar.

Idag har jag varit hos läkaren och träffat min handledare. Inte samtidigt förstås. Läkaren hittade inget fel på mig och det var väl det jag misstänkte hela tiden men skönt att få det bekräftat. Nu har jag fått ordination på att träna bort det och det sitter jag faktiskt och gör just nu.

Hos handledaren kände jag mig mest förvirrad, jag har varit hemma i fyra och en halv dag nu men det känns som att jag varit hemma i två veckor och bara skitit i att göra något. Nu är det ju inte så och jag kan vara ganska lugn med att jag ligger i fas, har börjat söka fakta och inte behöver oroa mig över min hälsa. Det känns bra och inte alls stressigt.

Igår var vi på kalas hos Frida som fyllde år. Hon fick ett wii fit plus (bräda och spel) av oss syskon men bara ett löfte om att det finns ett sådant på väg. Vi tryckte dock ett träningslinne med en liten ledtråd till det hon skulle få, bara för att det är så roligt att trycka egna t-shirts och för att det börjar bli någon form av tradition att alla som fyller år får något egentryckt eller hemmagjort. Vi har många planer för vår lilla verksamhet men det känns som att en riktigt verkstad kommer behövas om vi ska lyckas förverkliga alla små projekt! Anders har så mycket roligare maskiner hemma, i teorin skulle man ju kunna bygga det mesta som inte är för stort.

I helgen var vi på julfest hos Ylva med gran, pepparkakshusbygge, lussebullar och glöggbål. Det var riktigt roligt. Jag invigde Ylva i dansspelen som finns till Wii och hon blev fast direkt. Vi bestämde att vi skulle dansa nyktra någon dag. Det blev igår kväll, passande nog efter tårtkalaset. Vi dansade nästan två timmar och nu har jag träningsvärk.

Söndag.

Idag är det söndag och nu har jag bara två dagar kvar i Jönköping. Det känns konstigt att åka när jag börjar vänja mig vid staden och trivas som bäst, men samtidigt skönt att få komma hem. Jag är väldigt glad över att ha fått lite rutiner i min annars väldigt rutinfria vardag. Nu har jag ju varit hemma själv i helgen och passade på att sova till halv ett idag, men det skyller jag på huvudvärken som jag drogs med sen lördag eftermiddag. Annars är rutinerna rätt vettiga. Jag vet inte vad jag har gjort i höst, eller jo det vet jag ju, närmare bestämt ingenting. Jag har verkligen haft den mest händelselösa hösten i hela mitt liv. Jag har jobbat en del förstås men utöver det gjorde jag inte många knop. Det var som att jag gick i ide när jag fick min semester i slutet av juli och först nu börjar peppen att fylla mina dagar med något vettigt komma tillbaka.

Ikväll har vi sett "Never let me go" en film av en bok som jag snappade upp på Oxfords bästa skivaffär för många år sen och tyckte var riktigt, riktigt bra. Filmen lyckades fånga boken ganska bra på många sätt men jag saknade viktiga delar som sig bör och nu låter jag precis som alla som någonsin tyckt till om en film baserad på en bok så jag lägger ner. Men se den, eller läs boken! Båda funkar.

Idag kom mina värdar hem och den minsta var glad i hågen. Han hade fått en brandbil och var riktigt nöjd. Vi ramlade i vardagsrummet och det var väldigt roligt tyckte alla. När han skulle lägga sig skulle både mamma och pappa få en puss, och sen pekade han på mig och sa "Karin" och sen fick jag en puss på kinden. Och inte nog med det, när han skulle lägga sig och sova blev det lite jobbigt och grinigt och efter att han ropat både mamma och pappa många gånger ropade han mitt namn. Det var stort. Sen somnade han.

Helgen i övrigt bjöd inte på så mycket annat än långpromenader för min del. Jag har nog gått ett par mil sen i fredags, det blir så när det finns nya saker att se på varje promenad. Igår gick jag till ett köpcentrum utanför stan och passerade ett naturreservat. Där såg det ut såhär:


Sen såg jag även den coolaste lekparken sen Lycksele djurparks lekland. Den var lite avsides förstås men riktigt häftig med konstgjorda gummikullar och massa coola grejer. Inte alls som på min tid när det roligaste i lekparken var om det fanns en hink på den där kedjan som man kunde hissa upp. Den var alltid sönder och kedjan bortplockad men en gång var där en ny kedja med en sprillans ny hink som man kunde stå på medan någon annan svingade runt ställningen den hängde på så att man flög av. Och så fanns det luckor man kunde klättra upp och ner genom men sen kom det något rön om att ett barn hade blivit hängande i sin cykelhjälm i ett sådant hål och så gjorde de hålet jättelitet så att man inte kunde klättra igenom alls. Men ja, det var coolare än så.

Min nya kompis.

Den här veckan har det som sagt gått lite framåt på acceptera-att-Karin-bor-här-fronten. Idag var det en väldigt glad liten kille som kom hem från förskolan. Han sa mitt namn flera gånger och för första gången sen jag kom hit pekade han på mina skor och sa "Karins skor" och inte "mormors skor". Tänk att han har gått och trott att jag har hans mormors skor i två veckor nu, som någon simpel tjuv.

I helgen är jag ensam i lägenheten för Johanna, Fredrik och Sami är hos mormor.

Det är lite underligt det där. Det är väl mänskligt antar jag att man blir mycket gladare när man får bekräftelse av någon som är lite svår, för att det känns som att man uppnått någonting extra. Såna där människor som gillar alla är ju inte så mycket att ha, för de gillar ju alla. Men när någon är lite svår är det så himla mycket trevligare när man blir sedd första gången. Jag har alltid trott att det har att göra med makt, någon som är överordnad en själv eller att man vill vara något i denna persons ögon för att det är någon som är lite häftig. Men när det känns precis likadant att få bekräftelse av någon som är några äpplen hög får jag nog kasta omkull den teorin och inse att det handlar om människor i allmänhet som är skeptiskt inställda till mig, stora som små :)

Yes of the day.

Jag har i dagarna genomfört nio intervjuer varav åtta på två dagar. Idag har jag två till och ännu en i morgon bitti. I början av veckan var jag väldigt orolig över hur det skulle gå, om jag ens skulle få tid och om de skulle vilja berätta något. Efter dessa dagar har jag bara blivit positivt överraskad, alla har varit så himla trevliga!

Jag har haft lite svårt att få till mina femton planerade intervjuer, idag lyckades jag boka in den fjortonde efter en serie av sju nej på grund av tidsbrist. Nu känner jag mig nöjd så, fjorton är mer nästan femton än vad tretton är.

På hemmafronten är allt lugnt, jag är fortfarande lite hunsad av den minsta familjemedlemmen men nu gör han det med glimten i ögat istället för att faktiskt mena allvar. Sen säger han mitt namn också, fast bara ibland och oftast när jag inte hör. En slug liten kille det där!

Det bådar gott.

Början av förra veckan kantades av lite ångest men idag kändes det faktiskt riktigt bra att vara här och göra det jag gör. När jag pratar om ångest menar jag förstås inte medicinsk ångest utan sån där vanlig ångest som man kan få ibland över saker som känns lite ovana och övermäktiga. Idag kände jag faktiskt att jag kom en bra bit på väg med massa intervjubokningar och annat gött. Sen satt jag på en timmes kommuninformation med chefen på miljökontoret i slutet av dagen.

Min nya plan som innebär att jag ska vara klar här senast tisdag nästa vecka känns än så länge genomförbar. Egentligen har jag bara bråttom för att jag saknar Anders, men när vi pratar i webbkameran vet jag att det är ett skäl så gott som något.

Sen saknar jag att få sova i min säng lite. Godnatt!

Den långa veckan.

Nu är det snart veckobyte och jag ska passa på att summera de senaste tio dagarna på ungefär tio minuter. Sen ska jag duscha!

Förra torsdagen åkte jag buss jättejättelänge till Stockholm. Jag har inte så mycket att säga om det förutom att buss till Stockholm alltid känns som en bättre idé innan och efteråt. När man vandrar runt på Tönnebro och minsann inte tänker köpa mat för mellanskillnaden det skulle kostat att flyga så är det lätt att ångra sig. Och bli jäkligt hungrig.

Nä jag tänker inte beskriva varje dag sen dess i detalj, men jag kan säga att Stockholm var trevligt och bjöd på mycket vin, trevliga restaurangbesök, lite shopping, konstiga fantasy-sällskapsspel, allhelgona på Skogskyrkogården och häng med storebror och Anna samt även hennes mamma.

I söndags åkte jag vidare till Jönköping med buss, sträckan Stockholm-Göteborg på en söndag eftermiddag är inte heller att rekommendera. Nu åkte jag ju inte till Göteborg, men väl på samma tur. Sju bussar var beställda som var så knökfulla att man knappt fick plats. Men, väl på plats har det varit mycket trevligt. Förutom att ha kommit en ganska bra bit på mitt exjobb har jag fått prova småbarnslivet med allt vad rutiner och sådant innebär. Det har varit mycket roligt! Sami tycker att jag är helt knäpp och kunde han säga meningar med fler än tre ord hade han nog frågat om jag inte ska åka hem snart. Lite knepigt förhållande har vi men sakta men säkert ska vi nog bli kompisar. Han ropar inte "ut" så fort jag kommer in genom dörren längre iallafall! Han kan mitt namn men kallar mig oftast NN som verkar vara hans ord för saker som han inte ännu vet vad det heter. Det känns lite dissigt men jag har vant mig :)

Vad mer kan jag säga om Jönköping? Det är en fin stad och stadskärnan känns sådär gulligt gammal med låga hus och mycket personlighet. På hörnet av huset vi bor i finns det en affär som bara säljer kristen musik och litteratur. I helgen gick vi på en sunkig irländsk pub där "spontandans" var förbjudet. Jag hann med att dansa lite bugg innan dess. Sammanfattningsvis känns det som en bra stad. Buffé är stort här, i dubbel bemärkelse. det finns bufférestauranger överallt och alla bufféer är gigantiska. Man skulle typ kunna äta ihjäl sig om man ville. Det bådar gott för min undersökning eftersom jag gärna vill ha något att fråga alla restaurangägare om.

Vad det gäller exjobbet har det varit en intensiv vecka och under helgen har jag inte ägnat en enda minut åt att tänka på det. Jag tror att jag stressat lite väl mycket i början men nu är intervjufrågorna färdiga och jag har jag bokat in en tredjedel av mina intervjuer. Imorgon ska jag boka in lika många till, helst alla. Jag hade ju planerat att vara här i tre till fyra veckor men jag skulle tro att jag är redo att åka om ungefär åtta dagar. Inte för att jag har jättebråttom men det skulle kännas bra att få komma hem och träffa Anders också, jag längtar ihjäl mig! Men det går upp och ner, i början undrade jag vad sjutton jag gett mig in på, men nu känns det faktiskt ganska bra. Det är lite som bilkörning, handlar bara om självförtroende!

Det var nog allt. Haj!

Kör såklart.

Jag hade en sån fin positiv känsla efter söndagens bilkörning att jag ju bokade in en lektion idag. Det gick förjäkla bra och jag fick äntligen ett godkänt på manövreringsbiten! Jag vet, vissa kanske behöver fem lektioner för att ta körkortet och vissa behöver femton lektioner för att lära sig växla.

Men när man väl kan hantera en bil känns det som att det värsta är över.

Oj oj oj.

Jag måste verkligen ta tag i projektplaneringen. Idag!

Det känns väldigt märkligt att jag åker redan på torsdag. Det känns också märkligt att kursen jag läst i höst redan är över. Det kan ju bero på att jag knappt haft några föreläsningar och bara skrivit två tentor samt ett projektarbete. Den ena tentan gick långt över förväntan och den andra har jag inte fått tillbaka än men har goda utsikter. Det betyder alltså att kursen förmodligen är avklarad och över. Kan vara de enklaste 15 hp jag någonsin tagit! Sen om de är välförtjänta är en annan sak.

Idag är det tvätta som gäller, samt planera vad man tar med sig när man ska vara borta en månad.

Vad det gäller förra inlägget så kan jag glatt säga att jag inte hade några hål. Övningskört har jag också gjort lite mer och passet igår gick väldigt bra. Till skillnad från gången innan det som gick rent åt skogen och gjorde att jag fick lite bilkörningsskräck. Jag är inte helt säker på att bilkörningsskräcken är helt borta sen dess så jag bokade in en körlektion med körskolan imorgon bara för att få lämna Umeå med en positiv känsla inför våra motordrivna vänner. Jag ångrar att jag inte började köra tidigare, det känns just nu som att examen närmar sig med stormsteg och att det inte är exjobbet som är den begränsande faktorn i mitt framtida jobbsökande utan det där förbaskade körkortet! Men men, jag kämpar på och en dag ska även jag få ett litet rosa inplastat kort med mitt fejs på. Gärna snart.

Igår såg vi Tintin och den fick godkänt med råge. Jag läste de flesta album när jag var mycket liten och minns nästan inget. Nu vill jag läsa dem igen men jag kan tänka mig att de är rätt svåra att få tag på på bibblan i dagsläget. På tal om saker jag läste när jag var liten kan jag säga att jag läste 1984 igen förra helgen. Jag minns att jag läste den när jag gick i sjuan men ALLT var glömt och då menar jag allt, till och med såna där händelser i boken som man kanske borde kommit ihåg. Det var således som att läsa en ny bok. När jag tar examen ska jag se till att läsa mer och inte bara ta chansen för att en pocket ligger framför mig.

Jag kanske till och med ska ta mig till ett bibliotek för nöjes skull, hur konstigt skulle inte det kännas efter fyra års studier?

Leda och sånt.

Den här helgen har jag skrivit MKB:n som ska in på tisdag morgon. Eller ja, man skulle nästan kunna säga att den skrev sig själv eftersom jag suttit färre timmar än jag har skrivna sidor. Kvaliteten lämnar mycket att önska, men jag orkar verkligen inte. När jag väl insåg att det skulle bli tio sidor av gissningar var det för sent att byta ämne och sen dess har jag varit rätt oengagerad.

På torsdag är denna kurs slut och därmed också min sista pluggkurs på heltid. Härligt!

Imorgon ska jag till tandläkaren och övningsköra med pappa. Jag hoppas på inga hål, men tror tyvärr inte att jag har sån tur. Vad det gäller övningskörningen känns det som ett evighetsprojekt. Vi körde privat första gången i torsdags och helt plötsligt kände jag mig som en nybörjade igen. Ny obekant bil och sex veckor sen senast.

Nästa helg firar jag och Anders ett år sen vi träffades. Jag tror det blir dinner and a movie för att fira det. Jag har sett fram emot Tintinfilmen i flera månader!

På tal om filmer bjöd Anders på en goding igår.

"Min hund tycker inte om den här filmen... det är director's cut!"

Det nya livet.

Idag är dagen då jag tar tag i mitt liv. Efter en härlig jobbfest i fredags och en lugn helg tänkte jag dra på de stora växlarna fram till januari ungefär. Jag har just författat ett mail till min handledare i Jönköping och ska bara dricka upp morgonkaffet och sen dra igång med projektarbetet som ska in om ca 170 timmar.

Jag tänkte också dra igång med träning igen. Jag vet inte vad som hände men i somras gick jag in i en träningsvägg. Jag gick in i gymmet en morgon i juni och skulle springa lite på löpbandet. Efter två minuter sa det stopp och jag ba "fan vad tråkigt detta är" och gick ut. Sen dess har jag inte varit på iksu, förutom några sporadiska badmintonmatcher och ett par spinningpass. Visst, jag har dansat en del hemma men jag saknar gruppträning. Ett riktigt svettigt body combat-pass var ju för bara ett halvår sen det bästa jag visste. Nu vågar jag inte gå dit för att jag är lite rädd för att det är för jobbigt. Men ikväll då jäklar!

Ja just det ja.

I dag har jag skrivit tenta och det gick ganska bra. Det har varit mycket jobb på sistone och ganska mycket skola. Jag har en tenta till nästa vecka (den jag missade på grund av brännskadan) och ett projektarbete som ska skrivas. Jag ska också börja med min projektplan för exjobbet och förbereda en resa neråt landet samt eventuellt en avstickare till Frankrike som i dagsläget ser ut att gå åt skogen. Men jag tappar inte hoppet än!

Idag skiner solen och jag har eftermiddagen ledig. Jag och Anders ska gå ut och spendera lite kvalitetstid ihop genom att fota lite i höstvädret. Kvalitetstid är inget vi får särskilt mycket av nuförtiden, men förhoppningsvis får han exjobbet han sökt och efter det kanske vi kan börja ett riktigt liv. Det är liksom tanken på det som kommer sen som jag lever för just nu. Att ha ett eget hem tillsammans där båda trivs. Just nu är det lite si och så med trivselfaktorn och logistiken. Det tär på krafterna.

Burn baby burn.

Igår hade jag tenta. Den var inte överdrivet svår eller överdrivet lång med fyra diskussionsfrågor men jag lämnade in den blank efter en halvtimme. Orsaken? En kvart innan jag lämnade hemmet skulle jag förbereda kaffe i en termos. Häromdagen såg jag min granne värma termosen först med varmt vatten och tänkte "oj, vilken bra idé". När jag hällde i vattnet var jag lite stressad och när jag skulle tömma termosen flög locket av och hett vatten sköljde över min skrivhand. Jag sköljde i kallvatten tills jag var tvungen att åka, men väl i skrivsalen hade jag en hand med illröda fält som brann inuti och sen var det adjöss med koncentrationen. Jag cyklade till apoteket istället för att köpa kylbalsam, sen hem till Anders för att bli ompysslad och spela tv-spel.

Jag var väldigt nöjd över min nya termos fram till igår men nu känns den som en dödsfälla.

Es regnet.

Hösten kom med en smäll i år. Jag hann inte mer än packa upp väskan efter Stockholmsresan så hade det blivit jättehöstigt med regn och kallt. Jag ska inte säga att den var efterlängtad, även om jag gillar hösten. Men det är ganska skönt att kunna ligga på soffan och läsa kurslitteratur utan att känna att man försakar något viktigare. Det här med att krypa upp i favoritfåtöljen med en god bok och en kopp te när regnet smattrar mot fönsterrutorna är väl inte riktigt min grej men det kan ju bero på att jag saknar viktiga komponenter som fåtöljer, någonstans att ställa tekoppen och goda böcker i bokhyllan. Men det är ju bra att hösten finns för den som har allt det där.

Nu råkar jag också gilla regnet. Men jag skulle gilla regnet ännu mer om jag fick mig ett par gudomliga stövlar av denna modell:


Jag provade dessa stövlar för några veckor sen och blev så kär att jag funderade på att bli friluftslivsmänniska för att kunna köpa dem utan dåligt samvete. Rosa fleecefoder och med snörning för att kunna anpassa skaftet efter oss med korta ben och tilltagna vader. Passformen var som att den var gjuten efter foten. Mina nuvarande gummistövlar har en tendens att dra ner strumpan under foten efter att jag tagit två steg och knyckla ihop den längst fram i tån efter fyra. Jag tror inte att dessa stövlar har den egenskapen men om jag ska köpa dem ska jag nog provvandra lite i affären först. För säkerhets skull. Det kan vara världens bästa gummistövel!

Ett kilo ost.

Jag jobbade i helgen. Jag och Janne bestämde oss för att äta musslor, räkor och dricka vin i lördags för att lyxa till det lite. Det blev en hel del av allt, främst vin. Jag avslutade kvällen på Origo där Anders och festeriet slöt upp medan Janne avslutade kvällen med att stå i kö och sedan kräkas i buskarna innan han cyklade hem igen. Med tanke på hur sällan jag jobbar helg och hur sällan jag går på krogen var det olyckligt att det råkade sammanfalla. Jag fick äta upp det under vad som kändes som världens längsta söndag på jobbet.

Men Origo levererade, jag fick spendera mycket tid med att lugna ner en testosteronstinn Lyckselebo och stå i baren och vänta på att aldrig bli serverad av människor som borde göra annat än stå i baren. Så är det ju på Origo och jag klagar inte för jag gick till ölbaren istället. Jag träffade även killen som jag och Anders bar hem för snart ett år sen och var tvungen att prata lite. Pinsamt för honom men roligt för mig!

I söndags när jag packade upp varor och lät tankarna vandra iväg kom jag på en ny version av en gammal känd gåta.

"Vad väger mest, ett kilo ost med stora hål eller ett kilo ost med små hål?".

Jag trodde i ärlighetens namn att ingen över tio års ålder skulle falla på den men två vuxna testpersoner av tre svarade "stora hål". Vilket ju inte ens är logiskt för det borde ju vara den med små hål om man nu ska tänka fel?

Stress som inte är motiverad.

Jag känner mig oerhört stressad idag. Anledningen? Att jag har fyra tider att passa plus ett paket att hämta och en redovisning att genomföra.

Sen väntar en jobbhelg. Men efter tisdag nästa vecka är det lugna gatan i två månader framåt. Jag borde alltså tagga ner.

10 år.

Idag är det tio år sen jag tog mitt pick och pack och flyttade till London. Som vi alla vet blev min Englandsvistelse lite längre än det traditionella ett till två år som människor på den tiden brukade orka vara där. Min gissning är att det är lite annorlunda sen 2004 när landet öppnades för tio nya EU-länder som ansåg att den engelska minimumlönen på dåvarande 4,75 pund var en förmögenhet och kanske var beredda att stanna längre.

Men i alla fall. Dessa tio år känns som en smärre evighet. Om jag hade pratat med mig själv då och frågat vad jag trodde att jag skulle göra om tio år så hade jag nog inte kunnat gissa att jag skulle sitta här. Men jag ångrar inte mycket, i nostalgins trygga famn vilar nästan bara bra minnen. Resten har jag arkiverat på en säker plats.

Idag ska jag äntligen få se sista Harry Potter. Jag kunde förstås ha gått själv men jag tycker att bio är en social upplevelse och fick till slut med mig en helt ointresserad människa med löftet om att "det inte kommer några fler filmer och om det gör det ska jag gå med någon annan".

För tio år och några dagar sen läste jag den första boken i ren tristess hos familjen jag var au pair hos i en vecka. Man kan alltså säga att jag även knyter ihop Harry Potter-säcken idag lagom till mitt eget tioårsharrypotterjubileum. Spännande.

Snart slutar och börjar det.

Idag är det torsdag på min sista semestervecka. Någon lugn start blir det inte heller utan ett tio dagars maraton av jobb och skola samt tenta två veckor efter terminstart. Men jag är så nöjd och utvilad efter dessa fem och en halv veckor att jag nästan känner mig peppad!

Jag behövde verkligen den här semestern. Nu ska jag försöka varva kurser, extrajobb, körkort och till sist ett exjobb. I januari, lagom till 30-årsdagen bör allt vara klart. Sen börjar förhoppningsvis en helt ny fas i mitt liv.

Förra veckan åkte vi till Stockholm och hängde lite med Anders familj och Fredrik och Anna. Det var riktigt varmt och hade lika gärna kunnat vara mitten av juli. Onsdag till fredag var vi i Vallentuna, fredag i stan, i lördags åkte vi till fjäderholmarna för en sista sommarkväll i skärgården (och den första för mig), i söndags till Vallentuna för barndop och i måndags träffade jag Anneli. Anders åkte hem för att skriva tenta efter dopet och jag åkte hem i tisdags.

Nu har jag träffat alla släktingar inklusive pappan. Det har blivit mycket familj denna sommar med bröllop på min sida och ny bäbis samt dop på hans. Jag hoppas på bäbis på den här sidan snart, det känns lite som att det står stilla på den fronten. Jag har mina aningar om vem som kommer vinna det racet men jag säger inget mer förutom att jag inte tror det blir jag.

Det blev ingen större kändisspotting men i fredags såg jag Ujje Brandelius på tunnelbanan (på tunnelbanan).

Igår hade jag körlektion och ikväll ska jag gå handledarkurs med pappa. Det är verkligen på tiden. Angelica säger att jag behöver mängdträning nu. Visserligen kommer det inte bli förrän golfsäsongen är slut, det handlar om att ge och ta. Det sista jag vill är ta golfrundor från den sista spelbara månaden det här året och dessutom skulle han aldrig tillåta det. Men papper ska skickas in och ansökningar göras så när allt är klart är nog golfsäsongen slut ändå. Perfekt.

Det här med skvaller...

Ibland när jag har väldigt tråkigt kan det hända att jag läser lite på flashback forum. Igår när Anders ville se en dokumentär om hur man bygger jetmotorer var ett sådant tillfälle. Det har skett ett mord i Umeå denna veckan och det var den tråden jag läste. Tråden växte med flera sidor i timmen och jag fortsatte läsa ända in i sängkammaren på en relativt svårsurfad mobil. Efter 56 sidor läsande var jag inte mycket klokare än om jag läst vks två artiklar, men jag fick en underhållande stund på vägen till att bli inte mycket klokare.

Jag har mycket mer att säga om flashback och dess användare men jag tror jag sammanfattar det i tre ord: underhållande, fantastiskt och ibland väldigt, väldigt skrämmande.

Idag har jag kört bil igen. Det gick mycket bättre än igår som gick sådär. Man skulle kunna säga att jag faktiskt "kan" göra bil nu. Om det gällde livet och jag hade en bil till hands skulle jag kunna köra för att rädda livhanken (på ett ekonomiskt, ekologiskt och trafiksäkert sätt kan tilläggas). Kanske med ett litet motorstopp på vägen, men jag skulle iallafall ta mig från a till b. Det känns fint om man tänker på att för nio dagar sen hade jag inte en aning om vad man gjorde bakom ratten.

Blått och rött, bil och trött.

Idag har jag haft dubbel körlektion och jag var kvadrupelt trött efteråt. När jag kom hem hade jag fått två fina kjolar med posten, en blå som inte alls var samma färg som på nätet men fin ändå och en röd som jag redan har men som är så fin att jag ville ha en reserv ifall den andra går sönder.

Sen har jag suttit och hoppats att saker skulle skriva sig själva, men när det inte hände så skrev jag klart det själv. Det tog inte ens hälften så lång tid som jag trodde och var inte särskilt jobbigt heller. Det kanske bara känns så när man är lite trött och kinkig.

Igår var jag och Frida i Holmsund för lite bärplock. Jag invigde henne i mitt favorithallonställe. Det blev mer hallon än väntat, och med tanke på hur mycket kart som hängde i buskarna känns det jobbigt att inte åka tillbaka inom en vecka. Efter det plockade vi blåbär vid elljusspåret och det bar mycket frukt! Blåbären var tre gånger större än här och hängde i klasar i risen. Eller vad man säger. Det blev en god kaka igår och många bär i frysen.

Nu ska jag avrunda kvällen med några timmars dans. Häpp!

Sånt som går på rutin.

Idag hade jag min fjärde körlektion på fyra dagar och vad passade bättre än att bli lurad upp på fyrans växel? När jag satte mig vid ratten var jag totalförvirrad, det kändes som jag glömt hur man överhuvudtaget startade bilen. Sen gick det som på räls, jag växlade upp till trean och stannade ett antal gånger. Sen upp på fyran helt plötsligt. Sen fick jag öva på att gasa på lite innan uppväxlingen så att det går smidigare. Det kändes väldigt naturligt och väldigt roligt! Jag längtar tills det sitter i ryggmärgen så att jag inte behöver tänka till innan varje moment.

En sak som sitter i ryggmärgen är att gå i affärer och spana efter bra deals. Idag skulle jag bara gå på Ica gourmet och handla. På vägen gick jag förbi Skocentrum och tänkte "halva reapriset, jag kan ju kolla iallafall". Vid 37:orna var det sjukt mycket fina skor. Utan att blinka plockade jag på mig tre par skor och gick till kassan. Det blev visserligen inte dyrt, men tre par skor i en blinkning? Det känns som att jag kanske skulle tänkt på att bromsa, och sen koppla. Nu kom jag visserligen hem med två par läderpumps och jag behöver fina skor utan hög klack som inte är ballerinaskor. Säger vi.

Hoppas för övrigt att gladiatorsandaler åtminstone är halvt på modet nästa år också, annars har jag just kastat 98 kronor i sjön.

När Karin mötte Anders.

Jag har just läst igenom stora delar av de senaste femton månaderna av mitt liv. En del saker är lite störande att läsa om men på det stora hela är jag ganska nöjd över mitt liv. En sak som jag däremot inte är särskilt nöjd med är hur lite plats Anders fick i början av vår tid tillsammans, av skäl som numera känns preskriberade. Så nu tänker jag berätta lite mer om det.

Vi träffades på Origo på en galen halloweenfest och bar hem en full finne som inte kunde stå på benen. Ingen av oss kände honom men som två goda medborgare kände vi en plikt att släpa hem honom. Anders fick till och med hjälpa honom in genom dörren där han föll ihop och slog huvudet. Det slutade med att han hittade en säng i lägenheten som han dumpade honom i. Killen upprepade "ni är så snälla" på äkta muminmål under hela färden.

Vi bytte nummer den kvällen men anti som jag var ville jag inte alls ha något med någon kille att göra. Det fanns även en annan orsak till det som befann sig bortom gränsen. Dagen efter fick jag ett sms som jag inte svarade på förrän efter 24 timmar. Mina omvända beer goggles sa mig att han var rätt ful och inte alls min typ. När jag efter ca 24 timmar kom på att man kan stalka folk rätt friskt med hjälp av ett telefonnummer kollade jag upp honom på facebook och möttes av en bild på en kille som ju var hur söt som helst. Jag svarade på sms:et och vi bestämde oss för en promenad runt nydala senare den veckan. Under promenaden tyckte han att jag betedde mig som någon som bara gick med på en promenad för att "få det gjort" och när han bad mig om en puss innan vi skildes åt sa jag nej, kanske en annan gång. Då gick han skamset hem till sina lägenhetskompisar och sa att de skulle glömma bort hela grejen. Samma kväll skickade jag ett sms. Sen hade vi en tv-spelsdate men han sög på mario kart. Den dagen var första dagen på det gigantiska munsåret som sedan prydde hans överläpp i en knapp månad.

I december bestämde jag mig för att resan till Norge var en ytterst dålig idé, av den enkla anledningen att jag i historiens början inte ville såra personen i Norge med att träffa någon annan för att sen inte vilja såra Anders genom att åka till Norge. Under den tid jag fortfarande tänkte åka till Norge kände jag att Anders bara var till låns eftersom hela grejen skulle förstöras när jag åkte dit. Det kändes hemskt och jättejobbigt. Jag vet att jag gick runt i skolan och skojade om att jag "skulle göra slut på hela den grejen" men jag visste samtidigt att jag inte ville det alls. På grund av munsåret var vår första månad tillsammans helt platonisk och trots att det säkert var jättejobbigt för honom att ha ett svidande sådant tyckte jag att det var ett riktigt bra tillfälle att lära känna någon genom att bara umgås.

Det var en fin tid. Nyårsafton firade vi hos Janne där Anders tyckte att han hade en skyldighet att hångla med värden. Men det gjorde inget för det var även första gången han sa de tre orden till mig. Ja inte Janne alltså. Även om jag också hånglade med honom. Janne alltså.

Sedan följde en lång vinter som inte alls kändes särskilt lång och sedan en vår och en sommar. Mycket kärlek har det varit och jag hoppas att den får växa och finnas kvar. Jag blir som inte arg på honom för jag vet att han aldrig gör något för att irritera eller bråka med mig. Han pratar mer osammanhängande än vad jag gör och för första gången förstår jag vad det innebär att blunda med öronen. Han hittar på urkassa skämt men ibland slinker en riktig kalasvits ur honom som får en att glömma alla dåliga skämt. Han är alldeles översnäll.

För att runda av tänkte jag återupprepa något som en klok människa en gång sa: Jag skulle kunna sitta naken och gråta framför honom iförd krigsmålning utan att skämmas.

Sen är han förstås världens finaste...

...trots sin collagenfattiga hud!

Mystiska grannar och bilkörning.

Häromdagen pratade jag med grannen Anna om armeniern. Vi har spekulerat lite nu och då om vad som egentligen hänt honom. Jag hade tagit mig friheten att titta in i hans postfack och såg att det var en massa vita kuvert där, såna kuvert som skriker räkningar om sig. Då berättade hon att hon och hennes syster av någon anledning känt på hans dörrhandtag för att se om det var låst. Det var inte låst. Därinne var en lapp på skrivbordet som beskrev att han inte kunde fortsätta plugga av ekonomiska skäl och ett "förlåt". Då tog hon sig ännu fler friheter och gick ner till hans postfack (med nycklarna som fanns inne i rummet) och hittade en mängd kuvert från såg ut att komma från diverse indrivningsmyndigheter.

Han lämnade alltså sitt rum på valborg och skrapade då bort sin namnskylt på ringklockan samt lämnade ett brev med ursäkter. Vem brevet var riktat till är en gåta. Att han ens fått ett rum på nydalahöjd är också konstigt eftersom det brukar krävas åtminstone ett till två års kötid för att få dessa rum. Han kan ju inte ha förstått vem han betalat räkningarna till om han inte ens visste hur eller att man bör säga upp kontraktet? Han måste alltså haft någon form av kontakter här i stan som hjälpt honom med detta. Han hänvisade till en kompis när han "köpte" sin dator av "en kompis", en dator utan nätadapter. Hela korridoren fick vibbar av att den datorn inte tagit en helt laglig väg till honom, även om han själv kanske köpt den av en kompis. Vem säljer en dator utan sladd liksom?

Och när jag ändå är inne på datorhistorien kan jag ju tillägga att han inte förstod varför han fick en interneträkning en månad efter att han betalat. Han tyckte ju att han redan betalat för att få internet och kunde inte för sitt liv förstå vad ett abonnemang var trots att flera grannar försökte förklara.

Så nu sitter jag här med facit i hand och är jätteglad över att mitt hatobjekt nummer ett garanterat har flyttat, samtidigt som jag får lite dåligt samvete över att jag krävde honom på 500 spänn när han stängde av vår gemensamma frys för andra gången i april. Men samtidigt måste man ju få tro att någon som glider runt i gucciträningsoverall och guldsmycken och har råd att plugga i Sverige kanske inte har det så dåligt ställt. Som dessutom kedjeröker svenska cigaretter. Men så var alltså inte fallet. Men men, de 500 kronorna gjorde säkert varken till eller från när det gäller hans ekonomiska situation, men hade jag vetat hade jag kanske sett förbi den saken, även om maten som blev förstörd förmodligen var värd mer än så.

I veckan har jag börjat köra på körskolan och har hunnit med tre lektioner hittills. Roligt nog blev jag tilldelad Angelica som körlärare och det känns helt okej. Idag har jag växlat till trean, kört nerför iksubacken och runt halva berghem på egen hand. Det kändes stort även om jag hade svårt att sluta darra i händerna efteråt. På min andra körlektion fick jag krypköra runt en parkering här på nydala, utan problem! Det känns som jag går ganska bra i fas med vad jag borde klara av och det kanske blir ett körkort till mig med så småningom. Pappa har lovat mig lite övningskörning men det kommer inte bli förrän i slutet av september ungefär när vi gått handledarkursen, skickat in ansökningar och fått tillbaka dom. Det kan alltså bli svårt att ta körkortet innan slutet av oktober men i såna fall får jag väl ta det när jag är redo. Det känns iallafall sjukt kul att ha börjat, även om jag vill skita ner mig varenda gång jag ska sätta mig i förarsätet!

Wir tanzen!

Jag köpte ett Wii i fredags. Förutom spelen som följde med köpte jag Just dance. Efter ett par låtar var jag helt fast och nu kan jag inte sluta! Till veckan kommer Wii Zumba (ja, jag vet att jag hatar zumba men det är för att jag inte kan stegen) och Just dance 2 med posten. Det är soligt ute och jag har massor av saker att göra samt extrem träningsvärk i armarna efter timmar av dansande.

Om det räknas som träning vet jag inte men jag testade ett pass med pulsklocka och det var samma ansträngning som ett halvtufft spinningpass med fördelen att man aldrig vill sluta. MVG.

Och 2:an ska tydligen vara mycket bättre samt med fler låtar. Jag längtar till nästa vecka!

Ausgang.

Igår var en lång dag. Jag jobbade fiskstängning (vilket betyder att sluta 21:30) och gick sedan ut på sommarens första och förmodligen enda tisdagsrex. Ärligt talat måste jag ha slagit mitt personliga rekord i "göra-mig-i-ordning-tävlingen" för igår gick det undan. Halv tio stämplade jag ut från jobbet, bytte om, cyklade hem (4,5 km), duschade, sminkade mig och cyklade till tingsrätten ungefär. Jag var där halv elva.

Det var väldigt roligt i allafall, jag är glad att jag gick ut. Det känns märkligt att ha varit på rex en hel kväll utan att besökt ett enda av dansgolven men det är inte förra året i år.

Syprojekt modell större.

Igår var jag ledig och skulle egentligen ha åkt till Ekorrsele för att forsränna med Jenny och lite annat folk. När forsränningen blev inställd hade jag en hel dag till förfogande och eftersom vädret var lite halvtråkigt spenderade jag dagen vid symaskinen. Det var så roligt att jag tror att jag vill starta mitt nästa syprojekt redan nu! Det ska bli en annan typ av present men mer säger jag inte. Sen vill jag sy en mjukisoverall till mig också, men det får vänta en stund. Det går inte att köpa sweatshirttyg i annat än svart, grått och vitt på Ohlssons, dessa tyger fick jag beställa via Tyskland och frakten var inte nådig. Dessutom var det nästan så att tygerna inte kom fram eftersom DHL är världens sämsta transportföretag.

Han blev väldigt nöjd i allafall...

... och fodret i huvan är en riktig hit!

Arbetsvecka.

Jag har tisdag idag, för det här är min enda fem dagar i rad-arbetsvecka på hela sommaren. Det känns som att jag jobbar jämt, men min schemaläggning har varit rätt tursam när det gäller dagar i rad. Dessvärre blir det oftast bara en dag ledigt mellan många dagars arbete, och det är inte helt bra. Så fort jag har en ledig dag går jag in i semester-mode, sen blir jag jättebesviken när jag måste jobba igen dagen efter. Men om två veckor och två dagar vankas det sex veckors semester på riktigt. Najs!

Jag jobbade kväll idag, och för en gångs skull kändes det lite som gamla tider. Det är väldigt många nya på avdelningen vilket betyder att den förr så väloljade maskinen inte alltid går som det ska. Vi har legat back i flera dagar med massa jobb att göra, och när kyl efter kyl havererar i värmen är det inte alltid helt roligt.

Ikväll har jag suttit och tittat på resor till Dijon i Frankrike. Det vankas kanske en senapsresa i höst och förhoppningsvis kan vi bli ett litet gäng. Jag känner att när man känner någon som bor i Frankrike vore det dumt att inte hälsa på!

48 timmar av kärlek!

Jag lever fortfarande i en liten bröllopsbubbla. Vi kom hem för någon timme sen efter att ha fått ett riktigt fint minne för livet!

Det var en underbart fin fest på bästa tänkbara ställe som sträckte sig från fredagskväll till söndag eftermiddag. I morse såg vi solen gå upp över Tavelsjön när vi grillade korv vid sextiden efter en helt fantastisk vigsel och fest. Det här ska jag leva på i de tre veckor jag har kvar till min semester!

Det kändes fint att få gifta bort sin storebror till en sån vacker brud!

Mitt i sommarn.

Midsommarvecka. Det betyder okristligt tidiga mornar på jobbet. Alltså mer okristligt tidiga än vanligt eftersom man får börja fem om man vill. Jag har svårt att se någon vilja det men det är brukligt att offra sig för laget i vissa sammanhang, tänk storhelg. Jag har inte hört om det är någon som börjar fem imorgon och eftersom jag är ledig idag kan jag inte springa på den informationen utan att anstränga mig rejält. Så sex it is.

Idag har jag och Anders cyklat runt Mariedal och Ersboda för att leta lim till plexiglas. Vi hittade inte det lim vi sökte men jag hittade ett par skor till bröllopet! Nu är min outfit helt klar, sånär som på en lugg som kunde varit längre. Två frisörbesök på en månad gjorde att jag kanske har lite mindre lugg än jag är van, men det är iallafall inte hiskeligt fult klippt längre så jag är nöjd ändå. Min frisör Carin fick fixa till det en annan frisör förstört. Jag fick ett infall och klippte mig på en ny salong i början av juni, tänkte att det inte kan vara så svårt att klippa en frisyr med beskrivningen "precis som det är nu fast kortare". Det var det, och det tog Carin 50 minuter att fixa till klippningen. Jag fick lite Salong Liss-känsla över det hela. Det var länge sen jag kom från frisören med tårar i ögonen men då var det nära.

Min semester i Stockholm var rolig och det bjöds på mycket bra väder, ett besök på Aquaria, långa promenader, middagar och lite shopping. Vi fick även träffa lilla Lovisa, Anders systerdotter som nu blivit lite större och lite mer medveten om allt. Det var riktigt mysigt.

När jag kom hem fick jag även träffa Emma, Paul och Toby. Toby är så charmig så klockorna stannar! Alla dessa bäbisträffar har gjort att min biologiska klocka går på övertid. Men först exjobb och examen, sen får vi se.

Lägesrapport.

Det här med sol är ju ganska najs. Jag infann mig på nydalastranden vid Tomtebo redan tjugo över tio i morse. Sen ramlade Frida in efter ett tag och så pressade vi vitt fläsk, fick klöverblommor (mest gröna blad) av en liten kerubliknande sak vid namn Sixten samt blev bitna av mygg. Nu är jag lite röd på magen och lite brunare på axlarna. Det kommer det kommer. Något annat som kom nyss var ett av mina beställda paket på posten, så jag ilade till Ålidhem för att hämta det. Förutom en ny locktång beställde jag ett hårvax som jag blev kär i på en halv sekund. Det måste bara med på resan. Jag hade tänkt ge bort det till Anders om det inte passade mitt hår men aldrig att han får det. Det är mitt!

Nu ska jag snart åka till stan för att få skjuts till flyget av mamma och pappa. Tjohej!

Najs.

I morse vaknade jag av att telefonen plingade till. Det var ett mail som sa att jag var godkänd på hemtentan. Igår vaknade jag av ett mail från Johanna som berättade att allt är klart med exjobbet och att jag är välkommen i oktober!

Sen cyklade jag till jobbet. Det var ca 2000 grader varmt ute och det kändes väl sådär att vara inomhus alla soltimmar. I måndags frågade jag Erik om han kunde ta min jobbtid på torsdag (alltså imorgon) för att jag planerat lite tight med att sluta jobbet och flyga till Stockholm. Det hade gått rent tidsmässigt (med några minuters marginal), men eftersom han ville jobba tänkte jag slå två flugor i en smäll. Sen visade det sig att jag hade bokat in en fisktid, och då kunde inte Erik ta den. I tre dagar har jag försökt bli av med den dagen och som jag har kämpat. Min chef la ut tiden på vårt databaserade schemasystem, men ingen tog den. Jag har frågat varenda en som möjligtvis kan jobba i fisken om de kunde ta den, men alla var bortresta eller uppbokade eller hade varit utomlands nyss utan att ha lämnat avföringsprov än. Jag var nära att ge upp när jag tillslut lyckades få till ett trevägsbyte mellan mina snälla medarbetare och nu är jag ledig imorgon. Vilken pärs, men skam den som ger sig.

Nu har jag alltså en veckas semester och den kommer att bestå av shopping, kulturella besök och mycket bröllopsbestyr. Jag har tagit på mig att vara musikansvarig på bröllopet samt musiker och ska själv uppträda med inte bara en sång som jag trodde först, utan två. Jag har blivit delegerad bröllopsvalsen så nu blev jag inte alls nervös. Jag ska spela min version för brudparet i morgon och då får vi se om den går att dansa till och om det låter bra. Jag blev tillfrågad först i söndags så jag har bara hunnit öva i dagarna tre.

Anders är redan i Stockholm fast Vallentuna som "inte alls är Stockholm" men jag säger att det är det. Jag saknar honom redan men vi ska ses imorgon. Innan flyget ska jag ligga på Nydala och pressa om vädret håller i sig. Det här kan bara bli en fin vecka!

Mat.

Alltså det här med mat. Jag vet att idén om ett matpiller som man åt tre gånger per dag är uttjatad men ärligt talat, vore det inte en bra idé? Jag har helt tappat inspirationen till att laga mat, det enda jag egentligen tycker om är salladsbuffé med kött till. Och varför lagar jag då inte till en mäkta salladsbuffé att ha i kylen och ta fram när det är dags undrar ni? Ja, för att jag har två hyllor i en minimal kyl och det ryms inte. Den dagen jag har en stor kyl igen ska jag alltid ha fem olika sallader och bara laga kött till. Inget annat.

Men idag ska jag tänka på utsidan av den snäva matboxen jag håller mig till och laga nåt som jag inte lagat på flera år. Cottage pie! Kanske ska jag börja tömma frysboxen på grönsaker att äta till också.

Sjuk men utan skuld.

Jag har känt mig lite risig sen i måndags. Igår var det inte alls bra och jag höll på att somna på stående fot på kontoret. Jag överlade med mig själv om att stanna hemma idag eftersom jag var rätt slut hela dagen igår med lite feber. Jag kom på att det är första gången på jag vet inte hur länge som jag sjukanmälde mig utan att känna ett sting av skuld till mig själv eller samhället eller jobbet eller vad jag nu brukar känna. På jobbet får jag alltid ångest när jag ska sjukanmäla mig så det slutar med att jag oftast går dit istället. Jag jobbade med halsont halva december och lyckas alltid pricka in sjukdom direkt efter midsommar. Då brukar jag alltid jobba ändå och hoppas att det löser sig. I skolan är det visserligen okej att vara borta men man måste äta upp det sen eftersom man missar saker som måste tas igen.

Men inte nu. Nej nej. Jag missar ett möte som inte rör mig och att sitta framför en dator hela eftermiddagen. Vi har avslutat det mesta vi håller på med nu så all dötid är väldigt, väldigt död. Jag är inte ett dugg ledsen att jag är lite sjuk. Jag har nämligen just skrivit klart hemtentan och jag tror den är godkänd. Jag och Malin ska träffas imorgon och jämföra våra svar, så kanske tillkommer något. Men nu är terminen typ över och jag är så himla nöjd över det!

Snart så.

Det är inte ens två veckor kvar på praktiken nu, för om två veckor börjar jag ju jobba! Det blir inga tre veckor lediga i juni som jag tänkte mig, jag bokade upp alltihop med jobb, sånär som på sex dagar när jag åker till Stockholm för bröllopsbestyr. Eftersom jag ska kompa Annas kompisar som ska sjunga vore det ju bra att repa någon gång, så det är bland annat det jag ska göra. Samt hänga lite med det blivande bröllopsparet. Jag ska själv sjunga en sång, tack och lov på festen och inte i kyrkan. Det hade varit lite väl nervöst. Jag börjar få kläm på texten nu och är redan less på att ha låten på hjärnan konstant.

Förutom det planerar jag en resa i augusti, antingen innan eller efter körskolan. Jag besökte den igår för att göra syntest och det verkar vara en trevlig skola. Den åttonde augusti drag jag igång med intensivkurs. Jag kommer inte att vara klar med körkortet efter det, men åtminstone ha kommit en bit. Höstens två kurser kommer ta upp en del tid så det är nog bra att få det värsta gjort innan dess.

Jag började med hemtentan igår och har fortsatt idag. Nu är jag verkligen på god väg och har inte alls mycket kvar. Det behöver förstår redigeras några gånger och ligga och gro lite grann, men jag har goda förhoppningar att vara klar tidigt nästa vecka. Sen ska jag banne mig börja sy på Anders one piece. Det är snart ett kvartal sen han fyllde år och två månader sen jag fick tygerna. Det är dags att börja helt enkelt!

Två typer av jobbigt.

Jag tycker det är jobbigt att Anders håller på att flytta till Berghem och inte har tid att träffa mig. Igår var han så stressad att jag skickade hem honom efter två timmar här, vi hann bara med vårt obligatoriska söndags-big-brother-tittande (det är för övrigt skittråkigt just nu). Sen läser jag Oostys blogg och inser att Berghem är ganska nära och att flytta tar ett par dagar. Någon gräsänka är jag ju knappast eftersom vi inte bor ihop, kanske ett litet halmstrå men inte mer.

Men att det är jobbigt att skriva hemtenta det får jag iallafall ha kvar! Eller jobbigt och jobbigt och skriva och skriva. Jag har inte ens börjat. Ibland sitter jag och läser frågorna på praktiken och blir peppad på att få det gjort, men så fort jag kommer hem har den känslan bleknat likt en orange t-shirt på en torkvinda i Grekland.

Idag har jag varit på Body combat och tagit del av Emma Runespångs fjärde pass som instruktör i team. Jag skulle gått hursomhelst, men att hon var instruktör var en bonus. På tal om det är mitt nästa mål i livet (förutom examen och körkort) att bli body combat-instruktör. Yes, att det var så roligt att slåss i luften hade jag aldrig kunnat tro, men sen i höstas har det varit min favoritträning alla kategorier!

Veckans dilemma.

Jag har under våren blivit erbjuden ett extrajobb två gånger av samma person. Kioskägaren här på Nydala har just fått ny bäbis och behöver förstärkning. Han tycker att stammisar är bra och att jag jobbar på Maxi tycker han också är bra. Första gången var det ett kanske och eventuellt extrajobb ifall han blev av med någon av de två som jobbade extra, sen hörde jag inte så mycket mer på någon månad. Häromdagen var jag in där och skulle köpa en läsk att gömma i Anders kudde. Han pratade i sömnen natten innan och letade febrilt efter något och med näsan i kudden och när jag frågade vad han letade efter sa han "det var en läsk". Han blev glad när det äntligen fanns en läsk där, men nog om det och tillbaka till historien.

Kioskägaren erbjöd mig jobb igen och började förklara lite vilka tider han behövde hjälp, bland annat söndagar och två veckor i juni. Sen sa han att betalningen var 50 kronor i timmen och då sjönk mitt intresse ganska drastiskt. Jag sa att det mindre än fyra gånger mindre än vad jag tjänar på en söndag på mitt jobb och trots att jag förstod att man inte behöver göra så mycket under jobbet där så är min tid värd mer än så för mig. Dessutom vill jag göra något om jag jobbar, inte sitta och vänta ut tiden som jag gör ca 75 % av praktiktiden. Det sista sa jag inte.

Dilemmat som jag har nu är att han dels betalar svart och dels inte går under något kollektivavtal. Hade detta varit en affär i stan hade jag aldrig handlat där av princip. Jag vet att han har en stor familj och kanske inte tjänar några mängder på den kiosken. Men jag tycker ändå att det är lite fel. Visst skulle jag kunna göra det för att hjälpa till, men jag känner inte att vi är på den tjenis-nivån att just jag skulle ställa upp.

Nä, han får hitta sig någon tonåring som tycker om att sitta och tugga tuggummi hela dagarna som vill ha 50 kronor i timmen helt enkelt.

Glömde ju slutet på historien.

Historien med talet jag höll förra året slutade inte i någon katastrof. Tvärtom faktiskt, men det gav mig ändå men för livet.

Imorgon ska vi på utflykt med MKB-kursen. Vi ska till Ön, Hissjö och lite andra ställen. Jag stortrivs på ett sätt, det är skönt att få vara i skolan ett tag. Man känner sig inte i vägen och får vara delaktig på ett helt annat sätt. Jag trodde det skulle vara enklare att göra praktik än det är. Det är bara en bråkdel av tiden där som faktiskt känns givande och jag måste säga att jag är rätt less. Men nu har vi gått in i sommartid vilket innebär en halvtimmes kortare dagar. Det kommer göra stor skillnad! Det ger visserligen mycket att göra praktik, men när man vet hur mycket mer det skulle kunnat ge blir åtminstone jag lite uppgiven. Förhoppningsvis blir det lite bättre nu sista månaden. På fredag får vi hemtentan i MKB och när den är skriven är all fritid öronmärkt för att göra roliga saker. Jag ska försöka göra klart tentan i helgen så att mitt nya kvällslediga liv börjar redan nästa vecka!

Igår fick jag veta att Anders som ska flytta in i sin kompis lägenhet kommer bo ensam hela sommaren. Det betyder att jag kommer vara där en hel del istället för här. Berghem på sommaren med balkong känns som ett trevligt alternativ till detta. Inte så att jag ska bo där på heltid, men det känns skönt att kunna vara hos honom ibland också. Vi har dejtat i ett halvår och sovit hos honom en gång. Känn på den snedfördelningen!

Jag ser framför mig långa middagar på balkongen med vin och eftermiddagssol. Och kasta gris. Det blir nog en bra sommar det här!

Jag förberedde Anders på min plan om att inte ha någon hjärtesorg i sommar. Det var några veckor sen. Jag sa att om han tänkte lämna mig får han göra det i god tid innan sommaren så att jag inte får något chockbesked i slutet av maj. Han blev lite stött och tänkte inte alls lämna mig men trodde att jag antydde något. Ibland ska man kanske vara tyst, men jag ville bara försäkra mig. Nu vet han i allafall vad som gäller :)

Jag och nervositeten.

Det där med nervositet har jag alltid ansett hört till vanliga dödliga och inte till mig, den födda talaren. Med en viss ironi förstås eftersom jag trots min avsaknad av nervositet i mitt tidigare liv alltid varit helt värdelös på att hålla tal. Jag har visserligen varit nervös ibland, när jag ska lämna ut mig själv. Typ sjunga, eller läsa en dikt. Men aldrig någonsin på en redovisning i skolan.

För ungefär ett år sen gick vi en metodikkurs på skolan som skulle lära oss lite ditt och datt som inte passar in i någon annan kurs, bland annat retorik. Vi skulle hålla två tal, ett på tre minuter och ett på sju. Det sju minuter långa fick vara med powerpoint. Jag valde att inte använda detta och var dessutom den enda som valde att stå rakt upp och ned med mitt tal. Jag fick således gå sist, för att inte kanonen skulle behöva stängas av. Under de tre timmar jag satt och väntade hann jag bygga upp en sån vansinnig nervositet att jag trodde jag skulle dö. När jag väl skulle gå upp var jag halvt lamslagen och kunde typ inte stå på benen. Sen dess har varje redovisning varit en pina. Mina hjärtslag hörs till Argentina och min mun är torrare än en mjölpåse. Jag vaknar upp med en känsla av obehag redan samma dag och sen blir det bara värre.

Hur det blev såhär har jag ingen aning om. Det enda jag vet är att retorikinslaget i den kursen förstörde mig för all framtid. Varför vet jag inte. Kanske för att jag alltid sett till att redovisa först, eller åtminstone när jag känner mig redo. När jag var tvungen att vänta den gången och inte kunde påverka det slog något helt fel.

Jävla retorikkurs.

Idag hade vi redovisningar, och det gick över förväntan. Med över förväntan menar jag att benen inte vek sig under mig. Jag tror jag måste gå en riktig retorikkurs och få bukt med det här!

Valborg.

Jag fick inte mycket till valborg eftersom jag låg i magsmärtor halva dagen och inte vågade lämna den trygga närheten till ett visst rum. Anders hade ont i ryggen så vi låg på sängen hela kvällen och hade ont ikapp. Det var iförsig mysigt det också, men några brasor fick vi inte ta del av.

Veckan har varit lite ångestladdad. Jag vaknade på måndag morgon till vad som kändes som högsommar. Visserligen har det varit varmt och skönt i veckan även här, men inatt var det faktiskt 0-gradigt. Jag har således fått slåss med känslan av att jag blev lurad på konfekten. Det här är förhoppningsvis sista våren jag spenderar i Norrland för det finns inget som drar ner mitt humör så mycket som Umeås skitklimat.

Men annars är det bra. Första maj idag, och en månad kvar av kurs och praktik. I veckan ska jag vara ledig från praktiken för att gå på föreläsningar och göra klart kursen. Sen kommer hemtentan som jag inte ska dra ut på. Efter det kanske jag kan njuta av praktiken eftersom jag inte behöver stressa över att göra saker på kvällstid. Sen är det sommar. Yey!

Och påsken ska vara gul. Är den vit har någon mjölkat på den. Kanske en k-k-ko.

Jag har haft en superfin påsk! Vi kom fram sent på torsdagkväll och har spenderat helgen med att träffa massa släktingar, bland annat systerbarnet Lovisa 4 veckor, en hel del shopping och lite utelekar. Idag kom vi hem vid femsnåret och sen dess har jag hunnit köra ett spinningpass på iksu. Nu sitter jag här med skolarbetet jag måste ta tag i och inser att min tre dagars sommarsemester är över. Nu är det tillbaka till vårväder a la Umeå igen, samt praktik och skola. Det har varit otroligt skönt att koppla bort allt några dagar!

Jag har fått färg i ansiktet, massvis med nya kläder och framförallt ny energi. Man kanske borde åka bort oftare?

Lars, min gamla oxfordpolare hörde just av sig. Han hade sett Rob, vilket bevisar att han lever. Jag har ju undrat ett tag vad som blev av den karln. 41 fyller han på söndag i allafall, om jag minns rätt. Det gör jag. Han hade rödlila tuppkam och drack öl i parken. Allt är sig likt med andra ord. Jag bad Lars ta en bild nästa gång han ser honom och skicka till mig. Han skulle fundera på saken.

Lägesuppdatering!

Nu är vi på väg mot södern! Anders och Lotta där fram, jag i mitten och Ila och Doris där bak. Vi har ett megasläp med Lottas bohag med oss. Allt mitt godis är slut och jag vågar knappt dricka nåt eftersom jag har en blåsa med samma volym som en hasselnöt. Vi åt på burger king i övik och stannade på fjällräven outlet utanför stan. Jag köpte en ryggsäck. Snart når vi Sundsvall tror jag. Häpp!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Ljuvlig nyhet på en trött dag.

Både jag och Jenny har jobbat hela helgen och var ganska trötta idag. Förutom en liten utflykt har vi mest suttit inne på kontoret och läst. Jag är verkligen obeskrivligt trött idag, trots att jag somnade vid tio igår och vaknade halv sex av mig själv. Någon gång borde ju tröttheten gå över, annars är min framtid i kontorsvärlden inte särskilt ljus. Men idag var nog också en extra jobbig dag, åttonde dagen med tidig uppstigning och två to go.

Snart påsk. Men, nu till den ljuvliga nyheten. När jag kom upp i trapphuset och skulle öppna dörren såg jag att min äckelpäckelgranne hade tagit bort sitt namn på ringklockan. Kanske ska han göra en ny, han kanske inte var nöjd med sin design (tjocka bokstäver med djup) eller så ska han flytta! Jag mötte Anna i korridoren nyss och hon hade också lagt märke till det och hoppades minst lika mycket som mig. Om han flyttar är det slut med följande störande moment:

• Röklukt som pyser ut ur ventilationsdonet precis vid min dörr

• Vattenskaderisken när han "skurar" dvs kastar ut en hink vatten på golvet och går därifrån

• Sporadisk avfrostning av min frys med all mat kvar där i

• Ångbastu i köket när han lagar mat utan att slå på fläkten

• Det eviga skrikandet från hans rum när han pratar på skype (han måste vara döv)
  

• Svettlukten som sprider sig i korridoren varje gång han råkar ha dörren på glänt

Jag har nu bott granne med denna människa i kanske åtta månader och för mig hade han gärna fått flytta igår. Han var här hela julen och har såvitt jag förstår inte en enda kompis. Jag ser honom ibland gå på promenader på kvällarna, alltid ensam. Min och Annas farhågor var att han skulle stanna över sommaren men kanske kanske kanske blir det inte så. Hoppas! Vi vill ha en snäll och trevlig person med lite folkvett som flyttar in, problemet är bara att rummet måste saneras innan någon ens kan bo där. Så om någon vill ha rummet innan dess måste det vara någon av samma kaliber som är minst lika äcklig, eller någon stackare som inte kollar på rummet innan han/hon flyttar in. Jag hoppas på det senare. Inte för deras skull, men för korridorens.

Dag 13 - Ett brev till någon som har sårat mig nyligen.

Det är faktiskt inte någon som nyligen har sårat mig. Det beror förstås på hur man tolkar nyligen, men senast jag blev sårad var nästan ett år sen. Att skriva brev till honom (om än oskickat) är bara fånigt. För hur ont det än gjorde då, och hur illa jag än tycker om honom nu är jag glad att det hände. Jag har träffat någon som passar mig mycket bättre och är en mycket trevligare och finare människa. Att jag sedan fortfarande är förbannad på honom är en helt annan sak, men det handlar nog mer om att jag tillät mig luras så grundligt av en sån skitstövel.

Jaja. Livet går vidare :)

Dag 12 - Hur jag fick höra om bloggar och varför jag skaffade en.

Första gången jag hörde ordet blogg minns jag inte. Det här var under tiden jag bodde i England och hade tillgång till internet någon timme i veckan. Den tiden är för övrigt ett mysterium. Hur klarade man sig med internet någon timme i veckan?

Men, tillbaka till ämnet. Blogg. Första gången jag hörde ordet reagerade jag på att det var ett sånt töntigt ord. Jag förstod inte hur det överhuvudtaget hade blivit ett vedertaget begrepp. Men, jag kom över det efter ett tag. Min första blogg är väl egentligen skunkdagboken, men på den tid hette det "dagbok på nätet". Den förde jag mellan slutet av 2001 och någon gång under 2007. Idag finns skunk.nu inte kvar. Det finns en grupp som arbetar på att bevara skunken men arbetet verkar ligga på rätt tjock is. Jag hann spara ner hela min dagbok innan de stängde ner och det kanske glädjer mig i framtiden när jag glömt allt som hände under de åren. Innan det förde jag dagbok regelbundet, jag har ett tjugotal dagböcker liggande på vinden från hela min uppväxt.

När skunkdagboken tappade sin funktion bestämde jag mig för att starta en blogg. Det här var på den tiden när jag inte hade mycket till liv och den handlade därför inte om något särskilt. Tanken var att jag skulle skriva om mitt återtagande av min svenska identitet som jag kände att jag tappat så mycket av. Men, jag vågade inte vara privat, och vad är väl en dagbok om man inte kan vara privat? Jag la ner den efter några månader och startade denna. Jag har aldrig annonserat den här bloggen, men när bloggar kommit på tal har jag ibland nämnt att jag har en. På så vis har jag fått min minimala skara läsare, ni vet vilka ni är. Jag tror jag vet vilka ni är. Ibland får jag en känsla av att några personer läser den här bloggen som jag inte längre har kontakt med. Om ni läser det här vet ni att jag menar er.

Det var allt för dag tolv av min till synes oändliga 30-dagarsutmaning.

Praktik för narkoleptiker.

Igår var en riktigt varm kalasdag för alla som hade möjlighet att komma utanför dörren på eftermiddagen. Själv satt jag och Jenny inne på ett kvavt kontor lyssnandes på en dam som satt i motljus och pratade om hennes arbetsområde. Efter ett tag började jag få riktigt ont i ögonen och kände en stark längtan att få stänga ögonen och sova en stund. Men det gjorde jag inte såklart, jag försökte hålla dem öppna istället men det gick inte obemärkt förbi. Till slut sa damen att jag såg så himla trött ut, som att jag höll på att somna. Jag skämdes lite och skyllde på vädret.

I morse var jag och Jenny på en av Umevas verksamheter för att göra tvådagarspraktik där. Vid en guidad rundtur runt deponiområdet säger vår guide plötsligt "men Jenny, sover du?" och där satt hon i baksätet och sov. I eftermiddags höll vi på att frysa ihjäl på återvinningscentralen under vår andra guidade rundtur för dagen och väl på Umevas kontor hade vi en lång pratstund inne på ett litet rum med dagens andra guide. När Jennys ögonlock började falla neråt tyckte hon att vi skulle gå och ta kaffe för att hon såg så trött ut.

Så, än så länge står det 2-1 till Jenny men jag kanske kvitterar imorgon när vi ska befinna oss långt bortanför stan redan kl sju, vilket innebär att ställa klockan på fem och nåt.

På torsdag ska vi få delta på nämndsammanträde hela eftermiddagen och jag bävar redan. Jag tänkte ladda fickan med dextrosol för säkerhets skull. Förhoppningsvis finns det tillgång till kaffe och en bensträckare.

Vi har roligt på praktiken för det mesta, men kombinationen av ljus vår, långa eftermiddagar och att mest sitta och lyssna på olika människor kan vara rent förödande. Annars är det bra. Förutom skitkursen MKB som är ett litet orosmoln på min himmel, och att jag måste sova själv i natt. Kombinationen nattligt arbete för den ene och tidig morgon för den andra är inte någon hit. Ett plus är väl att slippa ligga och trängas men det är ett ännu större minus.

Nu har jag åtta dagar kvar av mitt tio dagars maraton. Det jobbigaste är mornarna men det verkar som jag lyckats byta till mig sovmorgon på lördag! Det gillas skarpt! Söndag har jag redan sovmorgon, dessvärre slutar jag 21 och ska i princip bara hem och somna. Jag skulle inte gjort detta om det inte vore för sex dagars ledighet över påsk, jag längtar redan ska ni veta!

Vårpromenad!

Så kom jag äntligen ut på en fin promenad i eftermiddagssolen. Även förmiddagssolen kom jag på, eftersom vi gick klockan elva. Vi tog en tur runt Mariedal handelsområde, mest för att köpa snus på godishuset. De har näst billigaste stockarna i stan. Vi hann även med en lunch på frasses eftersom Frida var bakis.

Vi diskuterade sommaren och jag längtar verkligen efter att få vara ledig! Världens bästa sommar-gruppen på facebook kommer nog vara användbar när man ska göra något trevligt av sin lediga tid. Förhoppningsvis blir det fart i gruppen och många roliga aktiviteter med många deltagande. Än är gruppen bara i startgropen men efter att ha hört runt och fått positiva reaktioner känns det faktiskt som det kommer bli något fint av det! Annars kommer jag ligga på Nydala varje dag, var så säker! Det var länge sen jag hade en trevlig och ledig sommar, de få sporadiska veckor jag haft har i två somrars tid varit kantade av uppbrott och känslor. I sommar hoppas jag på känslomässig frid och en trevlig sommar. Det är inte mycket begärt egentligen.

Nu ska jag till iksu för ett trevligt body combat-pass!

Lögardag.

När jag jobbar heltid och dagtid ska jag ha en tvättmaskin hemma. Nu tvingas jag tvätta på en lördag eftermiddag! Visserligen är det mitt eget fel eftersom jag bokat tvättid igår och insåg precis när jag skulle börja att mitt tvättmedel var slut. Det visste jag sist jag tvättade eftersom jag då konstaterade att det var slut och att jag måste komma ihåg att köpa nytt. Jag skulle behöva ett bra system för att komma ihåg allt som tar slut. En lista vid dörren kanske.

Istället för att tvätta gick jag igår på ett zumbapass som var specialinsatt med en instruktör från amerikatt. Det sög. Med pulsklockan på insåg jag att jag efter 45 minuter hade fått lika mycket konditionsträning om jag gått en promenad. Kanske är det jag som är dum i huvudet och inte har någon koordination. Men när iksu började med zumba i höstas var det fartfyllt, mycket hopp och roligt. Nu är det bara steg, steg och steg och dessutom till långsamma toner. Deras slogan "det är så roligt att du inte ens märker att du tränar" fungerar inte längre. Det är varken träning eller roligt, så nu slår jag spiken i zumbakistan för gott. Eller väntar ett par månader tills de har bytt koreografi.

Idag har jag spelat badminton med Linda. Jag var lite bakis efter några glas vin igår, men det gick bra. Vi vann två set var och var nöjda med det.

Veckan som gick var rolig på praktikfronten. Vi hade jättemycket att göra och det var trevligt. Det bådar gott för kommande veckor. Snart är det påsk och då ska vi åka till Stockholmstrakten för att träffa Anders nykläckta systerdotter och även den blivande svärfamiljen. Det kan ju bli roligt hoppas jag! Jag är alltid lite orolig inför att träffa "familjen", kanske för att jag gjort det så sällan. De flesta förhållanden jag haft har det inte funnits någon, de har bott i ett annat land eller varit ovänner. Men, här finns det en familj, i samma land och de är inte ovänner. Så då är det bara att få det gjort!

Måndag.

Den här måndagen skulle kunna döpas om till bradag. Iallafall min måndag.

Praktiken var riktigt rolig idag, jag och Jenny fick utföra vårt första uppdrag på egen hand. Säkert ett sådant ärende som man absolut inte vill åka ut på när man jobbat några år och är jättetacksam att det finns praktikanter som kan utföra. Men för oss var det super och gick väldigt bra med nöjd kommunmedborgare som resultat!

Söndag.

Igår var det min tur att ha halv åtta hos mig-middag. Jag hade tema 80-tal och bjöd på räkcocktail, plankstek och chokladmousse, allt enligt lchfs snäva regler! Men det gick bra, jag är nöjd och gästerna var nöjda! Jag fick massa roliga presenter i form av sprit och groggvirke och ett fint gurkträd. Jag fick aldrig något gurkträd som barn, alla andra fick sådana utom jag. Jag var så lycklig!

Dessutom hade gästerna gått all in på utstyrslar, när de ringde på dörren tog det kanske tre sekunder innan jag registrerade att det faktiskt var mina vänner och ingen av grannarnas! Riktigt oväntat och kul! Nu är det dags att lägga in en högre växel på middagarna eftersom Jenny flyttar till Frankrike i augusti. Det går inte att ha en middag per termin längre, så killarna får helt enkelt skynda på.

Denna vecka började jag praktiken så jag har verkligen haft fullt upp. Första veckan var inte vad jag förväntade mig, och då inte i någon positiv bemärkelse. Men, det kommer bli bättre och vindarna vände på fredagseftermiddagen när vi fick lite klarhet i varför det blev så bökigt under veckan. Jag är ännu inte säker på om jag valde rätt i att göra praktik istället för exjobb nu i vår, men det får jag utvärdera om nio veckor. Nästa vecka ser spännande ut i alla fall, så jag hoppas att det ordnar sig.

Jag kom på i veckan att jag kommer ha åtta veckors ledighet i sommar. Fyra av dom är istället för de fyra veckor jag skulle haft i december men jobbade istället. Ibland är man så smart, att välja att jobba en hel vintermånad för att kunna vara ledig från slutet av juli och hela augusti! Dessutom hade jag väldigt roligt på jobbet hela julveckorna, det var fullt upp och supertrevligt! Jag gillar ju faktiskt att jobba, nästan så mycket att jag tycker det är synd att jag aldrig får vara där nu när jag går åtta till fem varje dag. Men, jag behöver verkligen semester i sommar. Förmodligen blir det ingen semester nästa sommar eftersom jag, om jag får ett jobb i höst, inte kommer vara berättigad till det. Därför är det dags nu, och jag ska göra så många roliga saker!

Och mitt i jobbperioden ska jag även ta miniledigt för ett bröllop, det är storebror som ska knyta band!

Dag 11 - Ännu ett foto av mig och mina vänner.

Det här är gänget som hängt ihop sen första året. Vi har pluggat ihop, festat ihop och uppenbarligen grillat en gång. I helgen flyttar Jennie och Nettan, resten stannar kvar i Umeå en stund till. Marc har varit en del av gänget även om han inte insett det själv, han saknas här.

Fina människor som förgyllt min studietid enormt!

Sen var det vädret...

Igår och idag vaknade jag kl 7 av att solen sken mig i ansiktet. Det har varit mäkta fint vårväder, men igår var jag tvungen att cykla till jobbet och jobba till fem. Idag ville jag verkligen gå ut på isen och sitta och dricka varm choklad, men eftersom ingen kunde följa med cyklade jag till skolan istället. Så den här helgen har jag jobbat och pluggat och bidragit till ännu mer D-vitaminbrist i min stackars kropp.

Om vädret håller i sig är det inte jag som sitter i skolan under eftermiddagarna den här veckan... plugga kan man göra på morgonen och kvällen, jag vill ha sol, termos, sittunderlag och känna lugnet!

Dag 10 - Låtar jag lyssnar på när jag är glad, ledsen, uttråkad, hajpad, arg!

Ja, hade det här varit sent 90-tal hade jag kunnat skriva detta inlägg i en blinkning. Men nu var det svårare eftersom jag bara lyssnar på musik när jag städar och pluggar. Så, här kommer det:

Plugg: Nick Drake eller något annat lugnt och melodiskt som låter som en ljuddimma i bakgrunden.

Städning: Smile med Atomic Swing... alltid!

Eftersom jag inte kunnat ha hörlurar sen 2004 lyssnar jag aldrig på musik annat än hemma. Och hemma vill jag oftast ha det tyst när inte tv:n är på eftersom skvalande musik gör mig väldigt trött i huvudet. Ja, jag är jättetråkig, jag vet. Men om man måste ha hörselskydd för att kunna dammsuga då får man dispens på musikintresset!

Dag 9 - Nånting jag är stolt över de senaste dagarna.

Nä, det här var en dålig rubrik!

Jag är faktiskt inte särskilt stolt över något. Jag är lite stolt över att jag och Malin satt i skolan igår kväll och började vårt projektarbete. Jag är också lite stolt över att jag inte nätshoppade en massa igår, trots att jag hade tänkt göra det.

Nu ska jag spela badminton, sen ska jag jobba bort halva helgen. Det är jag inte heller stolt över för jag känner att jag än en gång prioriterat fel... jag tar alltid på mig massa jobb innan tentor för att det är enda tiden man har några lediga dagar. Som ju är avsatta för att plugga. Sen får jag aldrig några VG:n nuförtiden, jag undrar varför?

Men, stolt var det. Jag kan inte påstå att det var lätt!

Det trodde jag inte om mig!

Jag måste säga att jag fått en uppenbarelse. Efter att ha avfärdat Big brother som skräp-tv i tio års tid har jag fastnat. Det känns både bra och dåligt. Det är inte det att jag är en finsmakare som bara tittar på dokumentärer, men jag har svårt att följa serier i allmänhet. Särskilt sånt som visas varje dag. Det försvinner så mycket tid då. Men sen Kungarna av Tylösand har jag fått mersmak av idioter som super i TV, så är det.

Nu vet ju vän av ordning att Big Brother inte har visats i Sverige på många år och att avfärda en serie som inte går är ju lätt. Men serien är enormt stor i England och jag lyckades vara där i sex somrar (det går alltid sommartid där) samt jag vet inte hur många kändisvarianter utan att se mer en tredjedels säsong år 2007.

Men, nu sitter jag där vareviga kväll kl 22:00. Jag hoppas att Peter eller Gurkan vinner!

Paus.

Dag åtta skulle ju handla om mina kortsiktiga mål för den här månaden. Att jag inte har skrivit är just på grund av att mina mål tar upp all tid, mycket skola och mycket träning. Efter vinterns träningspaus har jag faktiskt kommit igång riktigt bra igen. Träningspaus för mig kanske är veckans träning för en annan, men jag tycker att två-tre pass i veckan är snudd på att inte träna alls. För mig. För en annan är det säkert jättebra, jag dömer ingen!

Men, tillbaka till fem pass i veckan med dubbla pass ibland, det är dit det bär hän. Och utöver skolan och det har jag inte så mycket tid, sista kursen går in på sista veckan nu och det är mycket plugg på gång. Utöver det läser jag en kurs på distans som också måste komma igång snarast. Sen är det praktik för hela slanten. Nu råkade ju mitt pausinlägg handla om precis vad dag åtta skulle handla om så jag hoppar nog på dag nio nästa gång. Häpp!

Dag 7 - En bild av någon som har stort inflytande på mig.

Den här personen är lite som min Benjamin Syrsa. Hon är den första att säga ifrån när jag gör något knasigt eller dumt, men också den som stöttat mina dåliga beslut bäst och alltid hittat något bra i dåliga saker. Det visar, tycker jag, att hon ställer upp i alla väder och även vill mitt bästa.

Det finns gånger då hon verkligen sagt ifrån, och det är tur det, för hade hon inte gjort det hade mitt liv kanske sett väldigt annorlunda ut idag.

När någon gör henne illa är de döda för mig. Oavsett om de bara snackat lite skit, eller sårat henne på riktigt. Så är det. Hon är den enda och bästa systern jag har!

Dag 6 - Min favoritsuperhjälte och varför:

Jag vet inte om han klassas som superhjälte, men min favorithjälte är han definitivt!

Likt Skalman kan han bära med sig massvis med prylar som är bra att ha i mötet med alla små och stora monster i Hyrule med omnejd. I början av varje spel är han inte särskilt stark, inte särskilt smart, inte särskilt gammal eller livskraftig. Han äger ofta inte mer än kläderna han har på sig. Sen hittar han ett svärd. En karta. En kompass. En lykta. En switch hook. En grappling hook. En pilbåge. En påse bomber. I takt med detta får han tillgång till större delar av den värld han lever i, platser han inte kommit åt tidigare. Och ju fler grejer han samlar på sig desto lättare blir det att komma framåt.

Lite som i verkliga livet.

Dag 5 - Ett foto av något ställe jag varit på.

Oxford High street. Den här platsen är en fin plats. Trädet slår ut i rosa blommor kring februari och katedralen är en av Oxfords högsta byggnader. Man kan klättra upp till toppen och få esig en fin utsikt över hela staden med omnejd för en billig peng.

Oxford är det enda ställe förutom Umeå som jag känt mig riktigt hemma i. Den allra första gången jag åkte in i Oxford passerade vi high street och jag kände mig hemma direkt och tänkte att "där vill jag bo". Ja inte på high street, men i staden. Nu råkar det vara en av Englands dyraste städer full av snobbiga studenter. Men också en stad full av ungdomar från hela världen som väljer att bo någon annanstans än London. Och vad jag vet stannar väldigt många kvar i flera år, eller återkommer. Jag älskar den staden men saknar inte att bo där. Men fick jag chansen att åka dit och jobba med något vettigt skulle jag inte tacka nej!

Dag 4 - En ovana jag önskar att jag inte hade.

Jag kör på med en dag till, det blev inte mycket bloggande gjort i helgen.

Nu måste jag alltså börja rannsaka mig själv, oj oj. Jag kanske till och med nämner ett par dåliga vanor.

Mitt spelande. Jag kan bli helt besatt av spelande, men bara små idiotiska spel på mobilen eller såna på facebook som tar en minut att spela. Ibland spelar jag spel för att koppla av och tänka lite och då är det okej. Men just nu är jag besatt av bubble buster på min telefon och om jag inte kommer förbi bana 99 snart så blir jag knäpp. För mitt liv kommer inte att bestå av något annat än att klara den förbannade banan. Om det inte vore för mitt spelande så hade jag haft betydligt bättre betyg. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit och nött tråkiga facebookspel som zuma blitz när jag är tentastressad. Säkert flera timmar. Ibland tar jag en spelpaus på tio minuter efter någon timmes pluggande. Men ofta tar jag en pluggpaus i timmar av spelande. Lite måste man få koppla av, men när spelandet tar över livet så är det inte okej.

Jag får svackor ibland. De är oftast årstidsbundna och brukar öka och minska i takt med termometern. Ibland när det kryper ner under -20 c då vill jag inte göra någonting. Inte handla, inte träna, inte plugga, inte umgås. Och sen blir jag så sur och rastlös att jag bara går och hatar mig själv och ligger och glor på tv eller spelar spel. Det händer inte ofta, men när det händer är det bara att låta det ha sin gång. Om jag går och tränar eller försöker mig på något som ska få upp humöret blir jag oftast ännu mer arg och bitter på livet så jag har lärt mig att bara låta det vara. Sen vaknar jag efter någon dag och känner peppen igen. Ja, så rullar det på. Och jag hatar det.

Jisses vad seriöst det blev nu. Bäst att sluta, eller gå direkt på dag fem.